LUIGTC Val I allltaln, NHaAPVI SSJYN SEM 0 gas gå in på alt lösgilva skeppea för atilf förmå tysk rne till återtåg; men detta hbindrarln ju icke, vär de stridande parierna underkastat sig de bamedlande makternas domslut, att frå-! gan om krigskostnaderna miste afgöras i sam, manhang med sjelfva hufvudsaker, och att Danmark äfven skall få rätt, om det har rätt. Au-!, norlunda kunne vi åtminstone icke uppfatta be-l, tydelsen af den ifrågasatta bemedlingen. Kan det då vara tveksamt hvad Sverige för närvarsnde, och så som sakea nu visar sig, bar att göra sller icke görs, ej mindre i syftningen af fredens återställande, än af omsorgen för eget linds sikerhet och framtid? — D nska tidoingen Fådrelandet för sistl. tisdag innebåller en utförlig beskrifning öfver det smickrande emottagande, som genersl Oxholm och den i hans sällskap varande kapten Harbou på sin beskickning till Stockholm rönt hos den kungliga familjen härstädes. Fädrelandet. omtalar äfven att general Oxholm dröjt i Stockholm till dess Regeringens proposition om det utomordentiiga kreditivet bifölls af Ständerna, och att ävdamiålet med detta qvardröjande vart att bunderteckna traktaten, som det heter. I slutet af samma artikel heter det: patraktaten är nu afslutad och general Oxbolm kommen tillbakan. För de profans här i Stockbolm är det en alldeles obskant sak, hv2d Fådrelandet här kan mena med sitt uttryck om en traktat. Dei skall i sanning blifva serdeles intressant när man i sinom tid får underrättelse derom. — Uti samma JM af Fådrelandet, der dettal förekommer, läser man, att ehuru undarrättelserna från Sverge synas så mycket som möjligt egnade att stirka hoppet om ett ärligt och kraftigt understöd från brödrarikena, — — si bör det dock icke döljas; att — — också i Sverge är ett icke litet fredspsarti, som väl icke låter det felas varma uttryck af deltagande och beklagelser öfver vår (danskarnas) olycka, men dock helst såge, att Sverge stode utaniör kriget. Fiådrelsndet yttrar i anledniog häraf följande: pDet er ingenlunde vor Mening at negte dette Parti al Ret; vi finde det ganske naturligt, at Handels Interessen spender sig imod Krig, som aldrig kan vere den gunstig, og at vistnok en del af det svenske Aristokrati, der alt finder sig generet ved Unionen med det demokratiske Norge, ikke har synderlig Lyst til at komme i alt for inderligt et Forhold til det nu ogsaa mod en demokratisk Udvikling strebende Danmark, og desuden frygter, at den nationale Löftestang, der nu hever Folkestemningen ud over de lavere Interesser, engang skal blive brugt til at vippe dets sidste Rettigheder overbord; vi finde det endeligt rimeligt, at der i Sverrig som hos os og som allevegne findes ogsaa et Slags Demokrater, Frihedsmend, Politikere, kort, Gud veed hvad, som ikke kunne see ud over deres Hatskygge, og som derfor gyse for enhver Tanke, der ligger i det mörke Rum udenfor denne. Det synes som sagt imidlertid, som disse Partinuancer i dette Öieblik ere almegiige ligeoverfor Nationens Moajoritets og Regeringens Villie.n Vi kunna å vår sida icke finna annat än i hög grad naturligt, att Fådrelandet yttrar sig så som vi bär citerat; i dess ställe skulle vi troligen göra likaså under ett omvändt förhållande mellan Danmarks och Sverges ställning. Men vi anse det nödigt ait beriktiga ett par misstag, som vi anse Fädrelandet hafva begått, och hvilka i allt fall äro högst ursäktliga hos den, som ej kan känna förhållar derna närmare härstädes. — Först och främst är det nemlign enligt vår tanka en fullkomlig villfarelse af Fådrelandet att iro, att önskningarna att undvika kriget skulle komma ifrån en del af aristokratien. Vår mening om förhållandet är alldeles motsatt. : Sedermera, då Fädrelandet talsr om sådana demokrater och politici som icke kunna se utöfver sina battskyggen, så kan det komma an på, på bvilkendera sidan om Sundet desse skola sökas. Vi kunaa åtminstone icke se någon synnerlig fromma deraf, om Sverge, Danmark och Ryssland i förbund uppträda i ett allvarsamt och vidt utssende krig emot den tyska nationen, som just nyligen sett den konstitutionella och demokratiska fribetens morgon dagas. Rysslena är, som msn vet, icke någon vän af de mokratien, och månne icke de, som se någo längre än till kanten af hattskygget, kunde hafv: anledeving att befara, att ett sådant krig må hända till och med för en del af Tyskland: egna furstar icke vore ovälkommet, för att qväfva den demokratiska röreisen och sätta regentern: in i deras gamla maktutöfning, ehuru en sådar plan hvarken kan ligga i Sverges eller Dan marks intresse? Men det vore olämpligt at fortsätta någon polemik om detta eller någo annat ämne med den denska pressen i dett ögonblick. Vi tro oss blett böra fästa upp märksimheten derpå, att ändamålet med Sver es demonstration redan hufvudsakligen syne vara vunnet, då Preussen ingått på bemedlin gens antagande och förklarat sin af-igt icke var att hota Danmarks existene. Att Sverge skull gå ännu längre och understödja Danmarks vä ran af denna beaedling eller vilkoret för.des Möjlighet, är en förhoppning som Fädrelande