Efter de prineper vi här framställt, synes det nära nog, so om krigstillståndets fortsättning eiler afslutande hufvudsakligen komme att helt och hållet bero på det b-slut vår regering, antingen ensam, eller i ssmråd med Ryssland, kommer att fatta. Ty det är troligt, att utin understöd med vapenmakt måste Danmark antaga det af Preus sen föreslagna vilkoret för bemedlingen, cch kriget upphör då i ech mad detsamma. Lemu:s åter et sktivt uaderstöd, så ha man a betrakta två aliernativer. Kommer understödet från Sverige ensamt, under det de öfriga makterna s2 på, så blir följden troligen ingen annan, än a:t ty ksrna skicka en dubbelt så stor arme sm förut öfver E:derfloien; i lindrizaste fallet blifva åtminstone både Juatland och Slesvig i grund utarmade; likasom Danmar3 sjelf genom bidragen till krigskostaaderna. Men det kan ej ständigt fortfara; msn försöker vå någondera sidan göra slag i saken, Sverge får då måhända offra både blod och penningar, för att bjelpa Danmark behålla sina priser; irön till ett långvarigt hat emellan oss och tyskana uppspira, ett bat, på deras sida så mycket bittrara sem de i sin exaltation anse Oss här strida mot friheten och utan nödvändighbet; och ef:er några veckors eller månaders fälttåg sår Danmarks sak icke bättre än förut; ty sådenx uttryck som de hvilta vi läst i ett Pref frin Köpenhamn i Öresundsposten för i tisdags, om det sköna idealet af svenskar, norrmän och danskar i slutna leder mot en gemens:ra fisnden, oxa sordens förenade kamp .0t tyskbetens inbrott m. m., äro vackra på papperei, sen förlora mycket af sin tjusningskraft di man sår midt emsot en dubbelt så fton disciplinerad armå i ett redan utbhungradt land. S-uile Ryssland åter komma att agera gemensam: med Sveriga och Danzaari, så kan väl ingen förutsäga utgången; maen nog kan man våga det yitrandet, att en större och allmän nare krigslåga deraf kan tändas och ändlös: olyckor då ligga i framtidens perspektiv. Stadnar åter svenska regeringen vid den demonstratio: eller icke går lingre än till den förk!arivg som redan blifvit gjord, som syaes fullt påkallsd af sakens besteffenbet och hvilken redan burit en god fiust uti Preussens antaganis af den föreslagna bemedlingen, så torde val Danmark, såsom nyss nämdes, nödgas gå in på att lösgilva skeppea för alt förmå tysk rne till återtåg; men detta hindrar ju icke, när de stridande parierna underkastat sig de bamedlande makternes domslut, att frågan om krigskostnaderna miste afgöras i sammanhang med sjelfva hufvudsaker, och att Danmark äfven skall få rätt, om det har rätt. Annorlunda kunne vi åtminstone icie uppfatta betydelsen af den ifrågasatta bemedlingen. Kan det då vara tveksamt hvad Sverige för närvarsnde, och så som saken nu visar sig, bar att göra sller icke görs, ej mindre i syftningen af fredens återställande, än af omsorgen för eget lands såkerhet och framtid? ör — rr momsem——————