de flesta kristna länder. Det vore också öfverflödigt
att numera upptaga tiden med dess: bevisande.
Talaran tog för afgjordt och erkände, att äfven
Englands folk vore grundlagligen berättigadt till
samma jamnlikhet. Men vid parlamentets närvaran-
da sammansättning vore det omöjligt för Englands
folk att åt sig utverka någonting, svarande mot
jemnlika rättigheter. Å andra sidan var man öf-
vertygad, att de missbruk af lagstiftningen, hvaröf-
ver nu så högljudt klagas, icke ett ögonblick längre
skulle kunna bibehålla sig, i fall folket vore riktigt
representeradt i parlamentet. Funnes der verkliga
ombud för folket, så skulle den för detsamma så
förderfliga föreningen emellan kyrka och stat icke
kunna upprättbållas. Vore folket behörigen repre-
senteradt derstädes, så skulle den så ojemnt tryc-
kande beskattningen icke kunna bibebållas, ej heller
.embetsmännen. beskäras med löneförmåner, så utom
allt förhållande till hvad dessa löntegare uträtta.
För att visa huru ojemnt folket är representeradt,
ville talaren uppläsa några få listor öfver antalet af
parlamentsledamöter, 1 förhållande till antalet af
defb, hvlikas ombud de påstodes vara. . I Harwich,
med en folkmängd af 3227 menniskor, finnas 484
valberättigade; i Finsbury, med 265,000 invå-
nare, finnas 42,900 valberättigade, och från hvarje
af dessa orter sändas lika många representanter till
parlamentet, nemligen (vå (hör! hör!) Talaren sa-
de sig sakna kunskap om det öfverlägsna förståndet
hos: Harwichs 484 valmän, hvilket berättigar dem
att sända lika många ombud till parlamentet, som
de 12,900 valmännen i Finsbury. På samma sätt
har Thetford 3844 invånare och 460 valmän, hvilka
-sända lika många parlamentsombud, som Maryle-
bone, der man räknar 287,000 invånare och 14,600
valmän. Detta sakförhållande är orimligt och ord-
ningslöst, och ger tillfälle åt de små köpingarna att
under aristokrations inflytande fullkomligt moiwverka
stora och folkrika orter, sådana som Manchester,
Birmingham och Leicester. De elaka verkningarna
häraf äro ögonskenliga, och man hade också ingifvit
ansökningar dsremot; men till följd af vårt ofull-
komliga valmechineri lemnades dessa klagomål utan
uppmärksambet, och lades blott till handlingarne.
Hvad som först borde reformeras, vore följaktligen
valmachineriet, så att ett visst antal invånare på
somliga orter i landet måtte hindras att afsända ett
större antal ombud till parlamentet, än ett lika an-
tal invånare på andra orter.
Om Thetford, äfvensom om Tavistock, kände
Tal. föga mera, än aut dessa köpingar, likt Gatton
och Old Sarum, icke idkade någon annan rörelse,
än tillverkningen af parlamentsledamöter. I mot-
satts häremot såg man Liverpool, med dess 282,000
innevånare och 15,000 valmän, äfven sända 2 le-
damöter till parlamentet; Chippenham, med 6600
ipnevånare och 265 valmän, lika många: och Man-
chester, med 249,000 innevånare och 42,000 val
män, äfven:lika många. (Skam!) Man skulle be-
höfva sammanlägga 82 köpingar med lika stor
folkmärgd, som i Harwich, för att få någonting
jemförligt med Liverpool, och det oaktadt sänder
hvar och en sådan köping lika många ombud till
parlamentet, som Liverpool sänder dit (Hör! Hör!).
I England firnas 4 grefskap, med en folkmängd
af tillsammans 690,000 innevånare, som sända 354
ledamöter till parlamentet; medan hela Skottland,
med 4 gånger så många innevånare, endast sända
33. Men hvad skäl kunde man väl uppgifva, hvar-
före Skottland, hvars innevånare äro utmärkta
för sitt förstånd, sin slöjdflit och sin sedlighet, bör,
med en så mängfaldigt större folkmängd, represen-
teras af ett mindre antal parlamentsledamöter, än
de 4 ifrågavarande grefskapen? När man betrak-
tade de jettestrider, som föras i andra länder för
tillvägabringandet af frisre samhällsförhållanden,
kunde man icke vänta, att Englands talrika folk
skulle qvarstadna belåtet vid sin närvarande in-
skränkta medborgarerätt (Bifall). Talarens mening
med hänvisningen bärpå vore icke att uppmana
sina ländsmän till någon: täflan i de efterdömen,
som gåfvos i närvarande ögönblick inom åtskilliga
samhällen på Europas fasta land. I England fun-
mes icke något skäl till ett sådant förfarande.
Englands folk vore redan i besittning af många
samhällsrättigheter, hvilkas frånvaro framkallat stats-
hvälfpingar annorstädes. I vissa fall egde den fat-
tigaste engelsman redan mera frihet, än en tysk
eller italiensk furste eller adelsman, under den hit-
tills i Tyskland eller Italien gällande samhällsord-
ningen. I England egde man rättighet till allmän-
na folkmöten, under det att bristen derpå nyligen
hade: sprängt franska monarkien. Här egde man
petitionsrätt och lagskipning genom jury — för-
måner, som mångenstädes saknades utrikes. Vi-
dare egde Evgland redan ett representatift system;
som. åtminstone innebär någon kontroll frän fol-
kets sida på förvaltningen; men hvartill utrikes på
många ställen saknades all motsvarighet. Talaren
hade sjelf sett, i de länder, som sedan blifvit skå-
.deplatser för;de stora politiska hvälfningarna, att
samhällsskicket derstädes vanhedrade den bildning,
som i öfrigt utmärker vårt tidehvaf (hör! Mån-
genstädes i dessa länder fanns ej en furste, en äd-
ling, en köpman, en slöjdidkare eller en arbets-
karl, hvars lif och egendom voro betryggade för en
senda dag. Folket lefde under bvåd man här skulle
kalla en beständig inställelse af Habeas-Corpus-ak-
ten; och fängelse, eller till äfventyrs döden, vän-
tade hvar och en som vågade yttra sig emot sty-
relsen. Det var för att befria sig från ett sådant
tyranni, och för att vinna de rättigheter i detta
fall, dem hvarje engelsman egt sedan århundraden,
som folket utrikes hade rest sig mot sina beherr-
skare. Talaren behöfde icke säga att han icke
hyste något deltagande för de enväldets redskap,
som undanhållit folken uppfyllelsen af anspråken
på rättvisa, och som nu i landsflykt plikta för sina
brott. Tvärtom vore han glad att lefva i ett ti-
dehvarf, då verlden begynte blifva friare än den
var hittills, och lyckligare, efter hyad han hoppa-
des än han funnit den ännu.
tskilliga kartister yttrade sigäfven, — hufvud-
sakligen för den s, k. vutskyldsvalrättenn (rate paying
suffrage) och för parlamentsledamöternas om välj-
ning årligen; men utan att lyckas förändra det be-
slut, som sedan fattades af pluraliteten, och hvil-
ket ofvanföre finnes anfördt. MHufvudskälet för 1e-
damöternas omväljning hvarje år, i stället för hvart
tredje, var att antalet af dristiga, verksamma och
Outtröttliga statsmän är jemförelsevis litet i hvarje
samhälle, och att den ofantliga majoriteten finner
sig belåten med att bifalla hvad de verksamma och
ordrika folkledarne göra och säga. Mängden af
medborgarne tröttna, om man fordrar af dem allt
för mycket arbete för lagstiftningens skull. Årliga
Så uttrötia dem, av mud skulle, efter några är,
Å uågra få att valbestyret råkade i händerna
på några få mera förslagna och ihärdiga faktioner
på hvar ort; och härigenom skulle en parlaments-
ledamot, hvilken ville bibehålla sig som sådan för
lifstiden, finna det mycket lättare under årliga val
än under mera sällan återkommande. En be tämd
tid af 3 år ansåg man tjenligast aw för kom a
partispekulationer i detta fall; och större delen af
Englands reformvänner hade redan förenat si a
denna tid för valens förnyande. g om
SR STENAR