de flesta kristna länder. Det vore också öfverflödigt att numera upptaga tiden med dess: bevisande. Talaran tog för afgjordt och erkände, att äfven Englands folk vore grundlagligen berättigadt till samma jamnlikhet. Men vid parlamentets närvaranda sammansättning vore det omöjligt för Englands folk att åt sig utverka någonting, svarande mot jemnlika rättigheter. Å andra sidan var man öfvertygad, att de missbruk af lagstiftningen, hvaröfver nu så högljudt klagas, icke ett ögonblick längre skulle kunna bibehålla sig, i fall folket vore riktigt representeradt i parlamentet. Funnes der verkliga ombud för folket, så skulle den för detsamma så förderfliga föreningen emellan kyrka och stat icke kunna upprättbållas. Vore folket behörigen representeradt derstädes, så skulle den så ojemnt tryckande beskattningen icke kunna bibebållas, ej heller .embetsmännen. beskäras med löneförmåner, så utom allt förhållande till hvad dessa löntegare uträtta. För att visa huru ojemnt folket är representeradt, ville talaren uppläsa några få listor öfver antalet af parlamentsledamöter, 1 förhållande till antalet af defb, hvlikas ombud de påstodes vara. . I Harwich, med en folkmängd af 3227 menniskor, finnas 484 valberättigade; i Finsbury, med 265,000 invånare, finnas 42,900 valberättigade, och från hvarje af dessa orter sändas lika många representanter till parlamentet, nemligen (vå (hör! hör!) Talaren sade sig sakna kunskap om det öfverlägsna förståndet hos: Harwichs 484 valmän, hvilket berättigar dem att sända lika många ombud till parlamentet, som de 12,900 valmännen i Finsbury. På samma sätt har Thetford 3844 invånare och 460 valmän, hvilka -sända lika många parlamentsombud, som Marylebone, der man räknar 287,000 invånare och 14,600 valmän. Detta sakförhållande är orimligt och ordningslöst, och ger tillfälle åt de små köpingarna att under aristokrations inflytande fullkomligt moiwverka stora och folkrika orter, sådana som Manchester, Birmingham och Leicester. De elaka verkningarna häraf äro ögonskenliga, och man hade också ingifvit ansökningar dsremot; men till följd af vårt ofullkomliga valmechineri lemnades dessa klagomål utan uppmärksambet, och lades blott till handlingarne. Hvad som först borde reformeras, vore följaktligen valmachineriet, så att ett visst antal invånare på somliga orter i landet måtte hindras att afsända ett större antal ombud till parlamentet, än ett lika antal invånare på andra orter. Om Thetford, äfvensom om Tavistock, kände Tal. föga mera, än aut dessa köpingar, likt Gatton och Old Sarum, icke idkade någon annan rörelse, än tillverkningen af parlamentsledamöter. I motsatts häremot såg man Liverpool, med dess 282,000 innevånare och 15,000 valmän, äfven sända 2 ledamöter till parlamentet; Chippenham, med 6600 ipnevånare och 265 valmän, lika många: och Manchester, med 249,000 innevånare och 42,000 val män, äfven:lika många. (Skam!) Man skulle behöfva sammanlägga 82 köpingar med lika stor folkmärgd, som i Harwich, för att få någonting jemförligt med Liverpool, och det oaktadt sänder hvar och en sådan köping lika många ombud till parlamentet, som Liverpool sänder dit (Hör! Hör!). I England firnas 4 grefskap, med en folkmängd af tillsammans 690,000 innevånare, som sända 354 ledamöter till parlamentet; medan hela Skottland, med 4 gånger så många innevånare, endast sända 33. Men hvad skäl kunde man väl uppgifva, hvarföre Skottland, hvars innevånare äro utmärkta för sitt förstånd, sin slöjdflit och sin sedlighet, bör, med en så mängfaldigt större folkmängd, representeras af ett mindre antal parlamentsledamöter, än de 4 ifrågavarande grefskapen? När man betraktade de jettestrider, som föras i andra länder för tillvägabringandet af frisre samhällsförhållanden, kunde man icke vänta, att Englands talrika folk skulle qvarstadna belåtet vid sin närvarande inskränkta medborgarerätt (Bifall). Talarens mening med hänvisningen bärpå vore icke att uppmana sina ländsmän till någon: täflan i de efterdömen, som gåfvos i närvarande ögönblick inom åtskilliga samhällen på Europas fasta land. I England funmes icke något skäl till ett sådant förfarande. Englands folk vore redan i besittning af många samhällsrättigheter, hvilkas frånvaro framkallat statshvälfpingar annorstädes. I vissa fall egde den fattigaste engelsman redan mera frihet, än en tysk eller italiensk furste eller adelsman, under den hittills i Tyskland eller Italien gällande samhällsordningen. I England egde man rättighet till allmänna folkmöten, under det att bristen derpå nyligen hade: sprängt franska monarkien. Här egde man petitionsrätt och lagskipning genom jury — förmåner, som mångenstädes saknades utrikes. Vidare egde Evgland redan ett representatift system; som. åtminstone innebär någon kontroll frän folkets sida på förvaltningen; men hvartill utrikes på många ställen saknades all motsvarighet. Talaren hade sjelf sett, i de länder, som sedan blifvit skå.deplatser för;de stora politiska hvälfningarna, att samhällsskicket derstädes vanhedrade den bildning, som i öfrigt utmärker vårt tidehvaf (hör! Mångenstädes i dessa länder fanns ej en furste, en ädling, en köpman, en slöjdidkare eller en arbetskarl, hvars lif och egendom voro betryggade för en senda dag. Folket lefde under bvåd man här skulle kalla en beständig inställelse af Habeas-Corpus-akten; och fängelse, eller till äfventyrs döden, väntade hvar och en som vågade yttra sig emot styrelsen. Det var för att befria sig från ett sådant tyranni, och för att vinna de rättigheter i detta fall, dem hvarje engelsman egt sedan århundraden, som folket utrikes hade rest sig mot sina beherrskare. Talaren behöfde icke säga att han icke hyste något deltagande för de enväldets redskap, som undanhållit folken uppfyllelsen af anspråken på rättvisa, och som nu i landsflykt plikta för sina brott. Tvärtom vore han glad att lefva i ett tidehvarf, då verlden begynte blifva friare än den var hittills, och lyckligare, efter hyad han hoppades än han funnit den ännu. tskilliga kartister yttrade sigäfven, — hufvudsakligen för den s, k. vutskyldsvalrättenn (rate paying suffrage) och för parlamentsledamöternas om väljning årligen; men utan att lyckas förändra det beslut, som sedan fattades af pluraliteten, och hvilket ofvanföre finnes anfördt. MHufvudskälet för 1edamöternas omväljning hvarje år, i stället för hvart tredje, var att antalet af dristiga, verksamma och Outtröttliga statsmän är jemförelsevis litet i hvarje samhälle, och att den ofantliga majoriteten finner sig belåten med att bifalla hvad de verksamma och ordrika folkledarne göra och säga. Mängden af medborgarne tröttna, om man fordrar af dem allt för mycket arbete för lagstiftningens skull. Årliga Så uttrötia dem, av mud skulle, efter några är, Å uågra få att valbestyret råkade i händerna på några få mera förslagna och ihärdiga faktioner på hvar ort; och härigenom skulle en parlamentsledamot, hvilken ville bibehålla sig som sådan för lifstiden, finna det mycket lättare under årliga val än under mera sällan återkommande. En be tämd tid af 3 år ansåg man tjenligast aw för kom a partispekulationer i detta fall; och större delen af Englands reformvänner hade redan förenat si a denna tid för valens förnyande. g om SR STENAR