gods oita en helnop lamuUjer drivas från möderne-
jorden, utan afseende på de tjenster och odlingar
fäderne gjort åt godsegaren eller bans förfäder;
man ser deras utsände komma hit upp för att bön-
falla Konungen om räddning, och finner.t. ex. af
de bref, hvari de olyckligas böner, att få förblifva
vid sine hemman, af godsegaren afslås (under för
öfrigt ganska beskedliga fraser, viltnande att de
sjelfve icke förtjenat silt missöde), att anledningen
för den rike egarens åtgärd är: min och mina
efterkommandes fördel — utan allt afseende på
deras och deras efterkommandes. Då nu försla-
get, i fråga om arrendatorers rösträtt, endast med-
gifvit en sådan för så stora egendomar, som 4 hela
hemman: eller af 46,000 rdr uppskattadt bevillnings-
värde samt för arrendetid af fulla tio år, och röst-
rält för torpare icke ifrågakommer; så blifva fräl-
sebönderna helt och hållet till rösträtt beroende af
frälse-egarne. Likväl eger denna klass af allmo-
gen ibland sig genska upplyste och aktade perso-
ner. Den har nyligen erhållit delaktighet i Bon-
deståndet; och mången af den har visat sig vara
ettskickligt och rätiskaffens folkombud. Nu skulle
den icke, genom den nya vallagen, blifva bittre
louad.
Likaså finner man, genom bestämmelsen af ett
minimum för jordvärdet å landet och för fastig-
hetsvärdet i stad, en orättvisa emot de mindre
förmögne. Hvar finnes väl vågon rättsgrund för
en sådan bestämmelse ?: Beror egendomsvärdet af
individen sjelf? Blifver det ej nedsatt, ja ofta till-
intetgjordt, genom beskattningar, onera, rubbning
uti finansväsendet o. s. v. som utgå från lagstif-
tande makten, i hvilken den ringe ne ingen
—- AA CR - PR MD ÖR
-— OV AA må FE AA - - - AA
-— sm I 0 - pm AA m— 030
del eller-ock en så obetydlig, att hanf ej kan be-
vara sin rätt. I allmänhet visa de här nämnde
missförhållanden — äfvensom de hvilka bärflyta
för städernas val, genom bevillningsberäkningen,
som ej heller blifver billig norm för rösträtt —
huru förkastligt det är, att stadga andra vilkor för
denna rätt än personlighetsprincipen: nota bene
inskränkt till alla sjelfständiga män för sigi sam-
bället; ty hur man söker uppgöra qvalifikationer.
census m. m., så framkallas en mängd orättvisor,
motsägelser och skadligheter. Så t. ex. har jag re-
dan antydt stadgandet om -Arrendatorer,. Huru
obilligt, att utsätta ett så högt värde å egendomen,
för deras rösträtt, och en olikhet för dem, som art-
rendera kronans och enskild jord? För 25 år se-
dan bade man den öfvertygelsen, au det skulle vara
af stor vigt, att uppmuntra bildandet af n redbar
och kunnig arrendatorsklass i vårt land, och inom
Rikets Ständer försöktes, att befordra detta gerom
lämpliga anordningar med boställsutarrenderingen.
Detta, som mycket annat, blef ogjordt — men ne-
kas kan väl ej, att det vore önskvärdt, om en så-
dan klass uppstod. Den behöfdes rätt väl, i ett
land, der stora possessioner, till följd af fideikom-
miss- och andra stiftelser, samt stätens egendoms-
rätt, indelningsverket, m. m. finnas, att en sådan
klass snarare uppmuntrades än afstängdes från en
så natu:lig medborgerlig rätt för samhällsverksam-
heten, som rösträtt.
A!fven har stadgandet om rösträtt den brist, att
ingenting finnes nämnt angående bergsbruk. Detta
kan; i flera fall; icke anses representeradt genom de
öfriga valbestämmelserna. Det är ej, enligt vår lag,
räknadt såsom fast egendom. I en valform, der
förmögenhet spelar en så stor roll, som i förslaget,
bör väl äfven. det representeras — nemligen äfven
de ringare bergsbrukare och mindre grufegare —
ty eljest skulle jag visst ej derom påminna.
. Men om allt. detta och annat, som jag sedan skall
omnämna, visar, att förslagets författare icke syn-
nerligt iakttagit rättvisa mot många öfrige efter för-
slaget röstberättigade, så synes det älven besypner-
ligt, att-han ickeen gång, i fråga om embets- och
tjenstemäns rösträtt, kunnat finna sig befogad att
iakttaga den. Det måtte se besynnerligt ut — om
icke i dens hufvud, så likväl i dens känsla, gom, då
han .gifver rösträtt till itjenst nyss inträdde, och
med- pension afgångne: enibets och tjenstemän, ute-
sluter dem, som lemnat statens tjenst — måhända
sedan de deri med utmärkelse, försakelser och oegen-
nytta offrat sin välfärd — utan att tigga nådebrö-
det. Jag kan ej tro, att svenska folket skulle vilja
vara så otacksamt; om man ock synes böra fördra
några vilkor af vissa års tjenstgöring för så väl de.
i. tjenst varande, som .de afgångne. I Norge har
man åtminstone icke så ringa aktat fosterlandet
gjorde tjenster, att man ej låtit på egen begäran
afskedade behålla den fösträtt de en gång erhållit.
I S 11 fionas-mycket obestämda definitioner. Der
uteslutas från rösträtt de, som äro i annans en-
skilda tjenst eller. ständiga arbete, Nu frågas,
hyad härmed kan menas. Kunna ej under denna
kategori hänföras, icke endast sådana af arbetsklas-
sen, som äro egpa husfäder och sjelfve disponera
sin tid, men som likväl bafra åtagit sig arbete mot
veckopenning eller :-beting? - Kunna ej dertill räk-
nas gesäller? och kan det nekas, att inom dessa
klasser redan ofta träffas egenskaper och välstånd,
som, då man lofvat betrygga bildning och förmö-
genhetv, icke borde utvisas från valförsamlingarne.
Står det likväl icke i dens skön, som uppgör röst-
längden, att utesluta hela arbetsklassen på grund af
detta obestämda lagbud; och nog vet man, att
denna har svårt, att sedan processa sig fram, mot
embetsmannen, till sin rätt! Domen synes då fälld.
Vår regering vill ej lemna der sjelfständigå delen
af :arbstarne rösträtt — icke en gång denna !,s
röst, som .man utportionerear, under det man låter
Ngn skockkarlar hafva 64 gånger så många
röster. ; i
Lika obilligt är det, att i 12 utesluta hela un-
derbefälet vid. krigsmakten: från rösträtt. En stor
del :af idetta iunderbefäl har fullt ut lika mycken
förtjenst! af fäderneslandet, och lika mycken med-
bofgerlig bildning, söm den ifrån akademien nyss
utkonine, till stor-del i oanvändbara kunskaper exa-
mineräde och der en helhöp fördomar inpräglade, un-
ge officeraren. Många åtnjuta anseende och ett
stort. förtroende i sin bygd. Hvarföre skola de ej
få utöfva rösträtt eller vara valbare?
I. föreskrifterna om rösträtt till de omedelbaral,
valen, synes det vara ett missförhållande i det yr-r
kade; höga : värdet ;på icke i mantal satt jord — If
i
s
aa dT oc TA mm dk ind ch EL DR Ing pg NS OR i RR LR I VA RT FFÅT TT GR mm IA ji Om AA — VV RAR TR ER om KR LR ek ÖR lt I JA Få (SN VR I gp OR
mh BR oe pf jan IL JA TEL. vt OR JL AA OR OM ön SJR IK ät
- RE fr
AR
8000 rdr för hel röst — då maniyet, att ofia-det
hela hemmanet icke är värdt några hundra. Mån
finner lätt, att detta är rigtadt mot kela den bety-
dande klass, hittills orepresenterad, som inneharle
lägenheter, och skulle komma att förstärka nuva-!r
rande Bondeståndets röster i valförsamlingarna. Li-ly
kaså synes det vara besynnerligt, att de som tjenat!s
staten i .löjtnantsgraden lika väl och mångdubbelt !
Jlängre, än en i hast på nådeväg befordrad kapten, s
licke: skola-få samma medborgerliga rätt; att en kom-ö
I minister; som: ofta har: större bildning, åtminstone !
oftast mera meiborgerligt sinne än en på cxamens-t
I vägen genom lJexläeningen snabbt befordrad kyrko-:!
herde, icke skall få rösta i samma valförsamling, !c
joch att några rikedalers skilnad i lön skall afgöra
olika valrätt för embatsmännem. Aa dessa oform-
ligheter visa, hvad jag reden antydt, att al röst- i
rätt, grundad på tillfälliga förhållanden och icke på ls