Tall, -som Ge at BSauskaptt allegbuen BIVDUSIE STYR rönt ifrån alla landsändar, och som säkert kommer att ännu fortfarande egnas desamma, pålägger dessutom sällskapet den moraliska pligten, att ej utan .den soörgfälligaste granskning frånträda någon enda deraf. Om ock någon af sällskapet, utur nytlighetsprincipens synpunkt, kunde vara böjd att:affalla, så skall likväl säkert nödvändigheten i vår tid och under hela Europas:sträfvan att tillkämpa sig ett sannt rättstillstånd, bjuda hvarje rättskaffens medborgare, att göra rätsprinciperna gällande; och de förslag, som kunna numera ifrågakomma, måste således-stödja sig på dessa. Om Regeringens proposition endast i mindre vigtiga deiar skiljt sig från programmet, borde man visserligen ansluta sig till den; ja, om den till och med skiljt sig i någon vigtigare detalj, som man hade utsigt. att genom den nya representationen kunna lätt. förbättra, så borde visserligen ingen tveka, att erkännande fördelen deraf, att Regeringen genom sitt. förslag så oåterkalleligt uttalat sig emet -ståndsprincipen; jemka med sig i dylika afseenden. Men ju mera man betraktar förslaget, ju mera-skall. man finna, att det innefattar så väsendtliga skilnader i sjelfva ;rinciperna och så ingripande inskränkningat i den allmänna rätt, som Konungen utlofvat åt folket, att man kan säga det nästan innebär motsatsen. TE 4 Ingen af oss; mine herrar, bör deri misstro en dold plan. Man bör ej, uten säkra än hingar, hårdt bedöma andras motiver. Att förslaget skulle vara uppgjordt blott för skenet af att-vjja göra slut på ståndsrepresentationen, så att ägyprivlläglerade stånden gerna kunna för syns skull Au bifålla det, emedan de folkvalda vid det definitiyazbeslutet må.ste förkasta detsamma, bör man ej frö; men hvad man vid dess granskning måste finna, är att det varit ett hastverk. Detta förhållande är ett beklagligt bevis på den sorglöshet hvarmed vår Regering, ,aunder .den framfarna tiden, betraktat nationens vigtigaste samhällsangelägenhet. Fyratio år sedan Rikets Ständer sjelfve förklarade ståndsrepresentationen olämplig och gåfvo folket hopp om dess ombildande; femton år sedan folket genom talrik: petitioner visade, att det önskade se detta hopp uppfyldt; åtta år sedån Ständernas nämnd biträdde de två folkvalda ståndens beslut, att antaga ett för den tiden ganska populärt förslag till hvilande, men hvilket sedan år 1842, under en af dåvarande Regering låtsad så kallad .neutratitet, förföll; och oaktadt alla de då gjorda bemödanden, att få frågan beredd, samt åsynen af nationens obelåtenhet med det under tiden utarbetade kommittå-förslaget; har Regeringen nu visat sig. så. föga beredd, så oförmögen att uppfatta det allmänna tänkesättet, att då hon nu måste sjelf framträda med ett förslag, detta genom sin beskaffenhet blott lemnar valet, att tro henue icke kunna eller icke vilja medverka till framgången åf reformen. Detta är likväl hårdt för ett folk, som, lemnadt åt encohjelplig splittring i alla sina lagstiftnings-, beskattningsoch allmänna hbushålis-angelägenhete, genom stånds-andan och ståndsformerna, i sitt stora behof af reformer i alla dess delar hade rätt, att från throhen af de ansvarige rådgifvarne fordra ett up,rigtigt och tillfredsställande biträde. Jag sade, att det nya förslaget är ett hastverk, och jag skall visa detta -vid en detaljgranskning, som synes mig vara nödig för att kunna fullständigt bedöma det;,: men det är ej nog dermed; -I sjelfva hufvudgrunderna, i sjelfva grundvalarne för den nya sepresentationen finner man sådana olyckliga misstag, att om man än ogerna anteger dem vara ett trots mot allmänna tänkesättet -och tidens fordrinsar, man nödvändigt måste antaga dem härledda af en stor obekantskap med både folket och landet. Redan bestämmelsen af ivå kamrar (SS 3 och 4) med 270 ledamöter visar, att-man ej betraktat huru olämplig och kostsam en sådan repre entationsform blifver. Nu utgöra de tre valda ståndens, af sina ståndsbröder aflönade representanter, blott omkring 200; och i intet land i verlden. finnes eit så stort antal vålda representanter, 1. förhållande till folkmängd och landets resurser. Hvarför skulle vibe: höfva det? Jo, vi fiona för-laripgen.i derna tvåkammarform, som man öflas satt vilja sk. pa, för att på något. sätt kunna göra folkombudsmannaskapet till eu fortfarande verktyg åt makten. Då män omöjiigen, utan att visa sig icke en gång känna landets geografi, kinde för de val, som man nödgades äemna massan af f lket, föreslå ett mindre antal valdistrikter än 70 — och, mine herrar, märken väl, huru oformligt stora och olämpliga måste icke ett så ringa antal valdistrikter blifva 1 ett. land7af öfver 4000 qvadratmils vidd — och då man icke ville att-dessas repr sentanter skulle få öfvervigt d andra kammaren, utan derföre. påfann. femtio: di rekta val af de förmögna och embetsklasserna, för att genom de äfven al rikedomen, aristokratien och byråkratien tillsatte trettio representanterne; för städerna, åtminstone få en betydlig, i alla beskattningsfrågor konservativ minoritet inom andra kammaren, måste man göra första kammaren så tälrik, att den kunde i alla afseenden besegra folkelementet genom den gemensamma röstningen, som förslaget innefattar, då veto icke i dessa frågor duger att begagna. Derföre dessa 420 ledamöter, hvilka, om man i öfre kammaren blott afser en pröfvande instans, snarare borde inskränkas till 50, men hvilka 1 alla fall aldrig borde väljas serskildt. Förslaget vill dock serskilda val för denna första kammare, och ledamöternas väljande för 9 år eller: tre lagtima riksdagar, Dessa val af representanter för långa tider har erfarenheten förkastat. De länder, som haft sådana, hafva frångått dem. Representantkallet förfelar hela sin Batur, Om det ej bibehåller karakteTen af ett ombudsmannaskap för folket. Men begreppet ombud förutsätter principalens rättighet att återkalla fullmakten, och om man ock icke-vill1frågasätta en sådan rätt för de väljande, att under påstående riksdag återkalla ett ombud, som missbrukar sitt förtroende, så är det likväl en or!mlighet att genom lag binda f Iket vid val för flera riksdagar, och således hindra de väljsnde att för en blifvande riksdag rätta det misstag de vid valet till en föregående kunnat göra. RE Äfven det föreslagna stadgandet, att vid urtima tiksdag blott Regeringens propositioner kuana: ber handlas, är högst betänkligt. Då efter förslagat lagtima riksdag blott får hållas hvart (redje år — en sak, som för öfrigt jag nu icke klandrar — så bör Ukväl folkopreantanterna hafva Initiativet lika: väl som Regeringen. tt eft ä tte otvilvelaktigt möta motstånd: erskänka det, m Men om man ock kunde förestäl ätt nationen skulle låta sig nöja med RR biltrande två kamrar, med denna talrika, kostsamma te taBe presenta tion, med detta påtvingade öfverhua, o. s, v. — så finnas derjemte så många betänkligheter i föreskrifterna för valrätten, valbarheten och kamrarnes verksamhet, att det visar sig alldeles otänkbart att förslaget slutligen kan antagas af Borgareoch Bondeståndens majoriteter, äfven om, såsom flera föreställa sig och icke är omöjligt, Adsln och Preste-! ståndet skulle nu biträda att göra det hvilande. I dessa delar är förslaget så fösa tidsenligt, så fög sm En 4 atnen Tnfarnsasetan . må Ån a