Tall, -som Ge at BSauskaptt allegbuen BIVDUSIE STYR
rönt ifrån alla landsändar, och som säkert kommer
att ännu fortfarande egnas desamma, pålägger dess-
utom sällskapet den moraliska pligten, att ej utan
.den soörgfälligaste granskning frånträda någon enda
deraf. Om ock någon af sällskapet, utur nytlig-
hetsprincipens synpunkt, kunde vara böjd att:af-
falla, så skall likväl säkert nödvändigheten i vår tid
och under hela Europas:sträfvan att tillkämpa sig
ett sannt rättstillstånd, bjuda hvarje rättskaffens med-
borgare, att göra rätsprinciperna gällande; och de
förslag, som kunna numera ifrågakomma, måste så-
ledes-stödja sig på dessa.
Om Regeringens proposition endast i mindre vig-
tiga deiar skiljt sig från programmet, borde man
visserligen ansluta sig till den; ja, om den till och
med skiljt sig i någon vigtigare detalj, som man
hade utsigt. att genom den nya representationen
kunna lätt. förbättra, så borde visserligen ingen tve-
ka, att erkännande fördelen deraf, att Regeringen
genom sitt. förslag så oåterkalleligt uttalat sig emet
-ståndsprincipen; jemka med sig i dylika afseenden.
Men ju mera man betraktar förslaget, ju mera-skall.
man finna, att det innefattar så väsendtliga skilna-
der i sjelfva ;rinciperna och så ingripande inskränk-
ningat i den allmänna rätt, som Konungen utlofvat
åt folket, att man kan säga det nästan innebär
motsatsen. TE 4
Ingen af oss; mine herrar, bör deri misstro en
dold plan. Man bör ej, uten säkra än hingar,
hårdt bedöma andras motiver. Att förslaget skulle
vara uppgjordt blott för skenet af att-vjja göra slut
på ståndsrepresentationen, så att ägyprivlläglerade
stånden gerna kunna för syns skull Au bifålla det,
emedan de folkvalda vid det definitiyazbeslutet må-
.ste förkasta detsamma, bör man ej frö; men hvad
man vid dess granskning måste finna, är att det
varit ett hastverk. Detta förhållande är ett beklag-
ligt bevis på den sorglöshet hvarmed vår Regering,
,aunder .den framfarna tiden, betraktat nationens vig-
tigaste samhällsangelägenhet. Fyratio år sedan Ri-
kets Ständer sjelfve förklarade ståndsrepresentationen
olämplig och gåfvo folket hopp om dess ombildan-
de; femton år sedan folket genom talrik: petitioner
visade, att det önskade se detta hopp uppfyldt; åtta
år sedån Ständernas nämnd biträdde de två folkval-
da ståndens beslut, att antaga ett för den tiden
ganska populärt förslag till hvilande, men hvilket sedan
år 1842, under en af dåvarande Regering låtsad så
kallad .neutratitet, förföll; och oaktadt alla de då
gjorda bemödanden, att få frågan beredd, samt åsy-
nen af nationens obelåtenhet med det under tiden
utarbetade kommittå-förslaget; har Regeringen nu
visat sig. så. föga beredd, så oförmögen att uppfatta
det allmänna tänkesättet, att då hon nu måste sjelf
framträda med ett förslag, detta genom sin beskaf-
fenhet blott lemnar valet, att tro henue icke kunna
eller icke vilja medverka till framgången åf refor-
men. Detta är likväl hårdt för ett folk, som, lem-
nadt åt encohjelplig splittring i alla sina lagstift-
nings-, beskattnings- och allmänna hbushålis-angelä-
genhete, genom stånds-andan och ståndsformerna,
i sitt stora behof af reformer i alla dess delar ha-
de rätt, att från throhen af de ansvarige rådgifvar-
ne fordra ett up,rigtigt och tillfredsställande bi-
träde.
Jag sade, att det nya förslaget är ett hastverk,
och jag skall visa detta -vid en detaljgranskning,
som synes mig vara nödig för att kunna fullständigt
bedöma det;,: men det är ej nog dermed; -I sjelfva
hufvudgrunderna, i sjelfva grundvalarne för den nya
sepresentationen finner man sådana olyckliga miss-
tag, att om man än ogerna anteger dem vara ett
trots mot allmänna tänkesättet -och tidens fordrin-
sar, man nödvändigt måste antaga dem härledda
af en stor obekantskap med både folket och landet.
Redan bestämmelsen af ivå kamrar (SS 3 och 4)
med 270 ledamöter visar, att-man ej betraktat huru
olämplig och kostsam en sådan repre entationsform
blifver. Nu utgöra de tre valda ståndens, af sina
ståndsbröder aflönade representanter, blott omkring
200; och i intet land i verlden. finnes eit så stort
antal vålda representanter, 1. förhållande till folk-
mängd och landets resurser. Hvarför skulle vibe:
höfva det? Jo, vi fiona för-laripgen.i derna två-
kammarform, som man öflas satt vilja sk. pa, för
att på något. sätt kunna göra folkombudsmannaska-
pet till eu fortfarande verktyg åt makten. Då män
omöjiigen, utan att visa sig icke en gång känna lan-
dets geografi, kinde för de val, som man nödgades
äemna massan af f lket, föreslå ett mindre antal
valdistrikter än 70 — och, mine herrar, märken
väl, huru oformligt stora och olämpliga måste icke
ett så ringa antal valdistrikter blifva 1 ett. land7af
öfver 4000 qvadratmils vidd — och då man icke
ville att-dessas repr sentanter skulle få öfvervigt d
andra kammaren, utan derföre. påfann. femtio: di
rekta val af de förmögna och embetsklasserna, för
att genom de äfven al rikedomen, aristokratien och
byråkratien tillsatte trettio representanterne; för stä-
derna, åtminstone få en betydlig, i alla beskatt-
ningsfrågor konservativ minoritet inom andra kam-
maren, måste man göra första kammaren så tälrik,
att den kunde i alla afseenden besegra folkelemen-
tet genom den gemensamma röstningen, som försla-
get innefattar, då veto icke i dessa frågor duger att
begagna. Derföre dessa 420 ledamöter, hvilka, om
man i öfre kammaren blott afser en pröfvande in-
stans, snarare borde inskränkas till 50, men hvilka
1 alla fall aldrig borde väljas serskildt. Förslaget
vill dock serskilda val för denna första kammare,
och ledamöternas väljande för 9 år eller: tre lagtima
riksdagar, Dessa val af representanter för långa ti-
der har erfarenheten förkastat. De länder, som haft
sådana, hafva frångått dem. Representantkallet för-
felar hela sin Batur, Om det ej bibehåller karakte-
Ten af ett ombudsmannaskap för folket. Men be-
greppet ombud förutsätter principalens rättighet att
återkalla fullmakten, och om man ock icke-vill1-
frågasätta en sådan rätt för de väljande, att under
påstående riksdag återkalla ett ombud, som miss-
brukar sitt förtroende, så är det likväl en or!mlig-
het att genom lag binda f Iket vid val för flera
riksdagar, och således hindra de väljsnde att för en
blifvande riksdag rätta det misstag de vid valet till
en föregående kunnat göra. RE
Äfven det föreslagna stadgandet, att vid urtima
tiksdag blott Regeringens propositioner kuana: ber
handlas, är högst betänkligt. Då efter förslagat lag-
tima riksdag blott får hållas hvart (redje år — en
sak, som för öfrigt jag nu icke klandrar — så bör
Ukväl folkopreantanterna hafva Initiativet lika: väl
som Regeringen. tt eft ä tte otvil-
velaktigt möta motstånd: erskänka det, m
Men om man ock kunde förestäl ätt natio-
nen skulle låta sig nöja med RR biltrande två
kamrar, med denna talrika, kostsamma te ta-
Be presenta
tion, med detta påtvingade öfverhua, o. s, v. — så
finnas derjemte så många betänkligheter i föreskrif-
terna för valrätten, valbarheten och kamrarnes
verksamhet, att det visar sig alldeles otänkbart att
förslaget slutligen kan antagas af Borgare- och Bon-
deståndens majoriteter, äfven om, såsom flera före-
ställa sig och icke är omöjligt, Adsln och Preste-!
ståndet skulle nu biträda att göra det hvilande. I
dessa delar är förslaget så fösa tidsenligt, så fög
sm En 4 atnen Tnfarnsasetan . må Ån a