nu befinna sig midt ibland er.
De föreskrifter jag kringsändt; och -som tjenat
till text för så många utgjutelser, voro för öfrigt(
oundvikliga. C
Jag skulle icke hafva utfärdat dem, om de ickelt
varit påkallade af omständigheternas tvång. n
Sjelf en revolutionärt tillkommen myndighet, s
kunde jag icke öfverlåta någon regelbunden och
inskränkt; makt. Ställd inför det oförutsedda, skulle
jag icke utan ansvar kunnat förlama mina biträ-
dare genom några reglor, ofvanom hvilka fädernes-
landets välfärd hade förflyttat oss. Dessutom kän-!8
de jag, och har nämnt det, att den moraliska an-li
svarighet, som följer den ögonblickliga tillämpnin-!1;
gen af eo stor myndighet, förekommer och rättar
dess missbruk, och att alla medel:till hindrens öf-
vervinnande borde vara gina i förväg, på det att b
hindren icke måtte framträda.
Mina offentliggjörda föreskrifter, hvilkas bestämd-
het åsyftade ätt för alltid tilliotetgöra brottsliga
förhoppningar, hafva dagligen blifvit uttolkade un-
der min brefvexling; jag är beredd att underställa
-Dationalförsamlingen de bandrika bandlingarne, och I
befarar ej att den i dem skall påträffa någon skrif-
velse, -som icke på samma gäng bär pregeln af
den lifligaste önskan för statshvälfningens seger,
och af-det oaflåtliga sträfvandet till förlikning, ord-
ning och fred. i
Åt uppnåendet af dessa tvåfaldiga ändamål har 8
jag egnat alla mina bemödanden. Jag skulle mot-s:
sagt det föregående af min Ilefnad, förnekat delfc
grundsatser hvartill jag alltid har bekänt mig,l.
om jag icke hade på samma gång varit revolu-
tionsmannen; som har att ombilda samhälle och
Jand, och embetsmannen, som fulländar framstegen
genom idternas makt och förvisar hvarje vädjande sl
till oordningen och våldet. s
Sålunda har jag ioom några dagar låtit väpna Å
och utrusta nationalgardet i Paris, och försökt!!e
— med mindre framgång än jag önskat — att få äf- la
ven departementernas nationalgarde väpnadt; i öf-!
vertygelse att ett disciplineradt gevär är ett ord-
ningens-tedskap derföre, att det är en sinnebild
af medborgarens värdighet. i
Jag här ombesörjt organisationen, beklädnaden?
-och underbållet af-det rörliga nationalgardet, lika-!e
som inrättoingen af lokala kårer, bestämda tills
lugnetsupprätthållande i den stora staden, — enn
helt ny stiftelse — vakterna i Paris, som olösligt
förena den municipala polisen med den ransakan-j;
de, och gör allmänna friheten oberoende af en an- h
Bars i hvarje ögonblick påfordrad tillsyn.
Under förvirringens och orons dagar vakade jag
oafbrutet; det var genom en uppoffring utan hvilo-
stunder ; åt mina åligganden, som jag besvarade
det skändliga förtal, för hvilket jag blef utsatt; jag P
har i denna hatets exempellösa öfverdrift aldrig sett
annat än ett ytterligare skälatt oförskräckt beskyddar.
hvad nägra vansinnigas raseri sökt träffa, under sina
angrepp emot min personlighet. Jag hyste förtro-
ende till nationens sunda förnuft och: till denna
-församliogs rättvisa; jag ansåg mig böra, såsom en
revolutionens stridsman, för denna uthärda allt, mer
icke på afvisandet af smädedikter förlora den dyr-
-bara tid, som hennes tjenst påkallade utan afkort-
ning. För öfrigt ligga alla mina åtgärder öppet ik
dagen; er tillkommer. den fria granskningen deraf;N
-och nu, då er sjelfherrskaremakt befriar mig ifrån !p
de allmänna ärendernas börda, skall hvarje enskildt!;
förtal finna mig färdig att trotsa det.
Jag har hunnit förbi de svåraste förhållanden
utan att öfverskrida. kostnadsanslaget för mitt de-
partement. Inom . tre veckors tid: har jag beredt
-.och ordnat tillämpningssättet af allmänna valrätten;
-och likväl — tillåten mig att säga er det! — har
man icke, om man fästat sig vid några misstag i
enstaka fall, hållit mig tilloörlig räkning för det
gränslösa och enträgna arbete, som ensamt förmått !s,
sätta mig i stånd, att öfver. hela republikens område
förverkliga ett: valsätt, hvilket man ännu för tre må-
nader sedan ansåg outförligt. Hvad mig angår, så
-känner jag mig stolt öfver att bafva varit ett red- e
skap för denna första sjelflmyndiga handling af ett
mm mn n
- gr
Py pe OL KT -n
Vv - -
folk, som håller på att återvinna sina rättigheter. s
Utgående från allmänta grunder, skulle jag i för- f
valtningsmekanismen velat införa sådana förändrin-nD
gar, som-kunde göra den mer enkel och mera de-b
mokratisks - Jag har: likväl ansett dessa förbättrin-!4
går hvarken: böra stå enstaka: eller genomföras del-!C
vis, och att de följaktligen kunde falländas bättre
af den, som genom en sjelfherrskaremåkt kommer
att beklädas med bestämd myndighet! Jag har hyst
betänkligheter mot inkastandet af undantag i för-,
valtningens: gång, när det var väsendtligast att upp-
rätthålla dess regelbundenhet. 2
Föröfrigt hvarföre skulla jag dölja det? — harn
jag framför lt dragit Törsorg om att upprätthålla
revolutionen åden ena sidan och ordningen å den
andra; jåg här åt folkets seger velat bevara dess
sociala storhet; renhet och verkan; jag har äfven,
under dess värnande niot reaktionens försåtliga aån-
fall, velat: betrygga den emot ärelysnadens och den
vådliga otålighetens våldsamheter.
Sålundå, när hela befolkningen i Paris, svarande
på en oförsigtig åtgärd, kom att utan vapen hvälfva
sina fredsamma svallvågor mot den provisoriska sty-
relsen, hat jag utan förbehåll förenat mig med denna
högtidliga demonstration; men den dagen, då några
förryckta sökte förfalska meningen härmed och ver-
kan häraf genom en manifestation af liknande ut-
seende, tvekade jag ej att träda opp rakt emot dem.
Det var på min befallning, som ällarm slogs och
-som natiohalgardet — det vill nu mera säga folket
— reste sig, för att blanda sig ibland de obeväp-!s
nade medborgarne och protestera emot alla våld-t
samma försök. . 2
Detta beslut var icke å min sida någonting utom-la
ordentligt; det var. blott en slutföljd af de grund- t
-satser, som utgjort mitt rättesnöre alltid, äfven vid)
oppositionen. . Enligt min föreställning är det inför ;
öppen dagar, som de ideer utveckla sig, hvilkas be-
stämmelse är att beherrska verlden. Lika obeveklig)
emot de ärelystnader, hvilka söka tillställa öfver-!
raskningar, .som mot de reaktioner, hvaraf fram-s
åtskridandet skulle kunna hindras, har jag alltidlc
trott statsiannen böra framgå med lugna steg emel-;
lan utopisternas och sektmenniskornas drömmar, på
den ena sidan, och de uppstudsiga egennyttornas ;
istadighet på den andra. : ;
Man grundlägger ingenting i verkligheten, som,
icke mognat förut inom; idernas verld. Den sanna
öfverlägsenheten består vanligen i förmågan att ibland
dessa ideer urskilja dem, som förståndigtwis låta til-:
lämpa sig; men hos oss har folkets hand sönderslitit )i
deras ombhölje: här är ovissheten icke möjlig för nå-
goh. Den man skulle vara mycket oförsigtig och
mycket klandervärd, som nu ville .inskränka sam-
fundsförfattningen till en eröfring af ofruktbara sam-
hällsformer. - Dylika former äro ej annat än frihets- :
verktygen i händerna på folket, som hädanefter fått
det värfvat att styra: sig sjalf. Men för denna sjelf-s
styrelse är vägen utstakad, målet antydt. Det är till js
Pam aFsktlin 2 oe lil hh atane nh hon daknliehatonse 4
fö OO mm Hö
mÅm pe rm co DV