nu befinna sig midt ibland er. De föreskrifter jag kringsändt; och -som tjenat till text för så många utgjutelser, voro för öfrigt( oundvikliga. C Jag skulle icke hafva utfärdat dem, om de ickelt varit påkallade af omständigheternas tvång. n Sjelf en revolutionärt tillkommen myndighet, s kunde jag icke öfverlåta någon regelbunden och inskränkt; makt. Ställd inför det oförutsedda, skulle jag icke utan ansvar kunnat förlama mina biträdare genom några reglor, ofvanom hvilka fäderneslandets välfärd hade förflyttat oss. Dessutom kän-!8 de jag, och har nämnt det, att den moraliska an-li svarighet, som följer den ögonblickliga tillämpnin-!1; gen af eo stor myndighet, förekommer och rättar dess missbruk, och att alla medel:till hindrens öfvervinnande borde vara gina i förväg, på det att b hindren icke måtte framträda. Mina offentliggjörda föreskrifter, hvilkas bestämdhet åsyftade ätt för alltid tilliotetgöra brottsliga förhoppningar, hafva dagligen blifvit uttolkade under min brefvexling; jag är beredd att underställa -Dationalförsamlingen de bandrika bandlingarne, och I befarar ej att den i dem skall påträffa någon skrifvelse, -som icke på samma gäng bär pregeln af den lifligaste önskan för statshvälfningens seger, och af-det oaflåtliga sträfvandet till förlikning, ordning och fred. i Åt uppnåendet af dessa tvåfaldiga ändamål har 8 jag egnat alla mina bemödanden. Jag skulle mot-s: sagt det föregående af min Ilefnad, förnekat delfc grundsatser hvartill jag alltid har bekänt mig,l. om jag icke hade på samma gång varit revolutionsmannen; som har att ombilda samhälle och Jand, och embetsmannen, som fulländar framstegen genom idternas makt och förvisar hvarje vädjande sl till oordningen och våldet. s Sålunda har jag ioom några dagar låtit väpna Å och utrusta nationalgardet i Paris, och försökt!!e — med mindre framgång än jag önskat — att få äfla ven departementernas nationalgarde väpnadt; i öf-! vertygelse att ett disciplineradt gevär är ett ordningens-tedskap derföre, att det är en sinnebild af medborgarens värdighet. i Jag här ombesörjt organisationen, beklädnaden? -och underbållet af-det rörliga nationalgardet, lika-!e som inrättoingen af lokala kårer, bestämda tills lugnetsupprätthållande i den stora staden, — enn helt ny stiftelse — vakterna i Paris, som olösligt förena den municipala polisen med den ransakan-j; de, och gör allmänna friheten oberoende af en anh Bars i hvarje ögonblick påfordrad tillsyn. Under förvirringens och orons dagar vakade jag oafbrutet; det var genom en uppoffring utan hvilostunder ; åt mina åligganden, som jag besvarade det skändliga förtal, för hvilket jag blef utsatt; jag P har i denna hatets exempellösa öfverdrift aldrig sett annat än ett ytterligare skälatt oförskräckt beskyddar. hvad nägra vansinnigas raseri sökt träffa, under sina angrepp emot min personlighet. Jag hyste förtroende till nationens sunda förnuft och: till denna -församliogs rättvisa; jag ansåg mig böra, såsom en revolutionens stridsman, för denna uthärda allt, mer icke på afvisandet af smädedikter förlora den dyr-bara tid, som hennes tjenst påkallade utan afkortning. För öfrigt ligga alla mina åtgärder öppet ik dagen; er tillkommer. den fria granskningen deraf;N -och nu, då er sjelfherrskaremakt befriar mig ifrån !p de allmänna ärendernas börda, skall hvarje enskildt!; förtal finna mig färdig att trotsa det. Jag har hunnit förbi de svåraste förhållanden utan att öfverskrida. kostnadsanslaget för mitt departement. Inom . tre veckors tid: har jag beredt -.och ordnat tillämpningssättet af allmänna valrätten; -och likväl — tillåten mig att säga er det! — har man icke, om man fästat sig vid några misstag i enstaka fall, hållit mig tilloörlig räkning för det gränslösa och enträgna arbete, som ensamt förmått !s, sätta mig i stånd, att öfver. hela republikens område förverkliga ett: valsätt, hvilket man ännu för tre månader sedan ansåg outförligt. Hvad mig angår, så -känner jag mig stolt öfver att bafva varit ett rede skap för denna första sjelflmyndiga handling af ett mm mn n gr Py pe OL KT -n Vv folk, som håller på att återvinna sina rättigheter. s Utgående från allmänta grunder, skulle jag i förf valtningsmekanismen velat införa sådana förändrin-nD gar, som-kunde göra den mer enkel och mera de-b mokratisks Jag har: likväl ansett dessa förbättrin-!4 går hvarken: böra stå enstaka: eller genomföras del-!C vis, och att de följaktligen kunde falländas bättre af den, som genom en sjelfherrskaremåkt kommer att beklädas med bestämd myndighet! Jag har hyst betänkligheter mot inkastandet af undantag i för-, valtningens: gång, när det var väsendtligast att upprätthålla dess regelbundenhet. 2 Föröfrigt hvarföre skulla jag dölja det? — harn jag framför lt dragit Törsorg om att upprätthålla revolutionen åden ena sidan och ordningen å den andra; jåg här åt folkets seger velat bevara dess sociala storhet; renhet och verkan; jag har äfven, under dess värnande niot reaktionens försåtliga aånfall, velat: betrygga den emot ärelysnadens och den vådliga otålighetens våldsamheter. Sålundå, när hela befolkningen i Paris, svarande på en oförsigtig åtgärd, kom att utan vapen hvälfva sina fredsamma svallvågor mot den provisoriska styrelsen, hat jag utan förbehåll förenat mig med denna högtidliga demonstration; men den dagen, då några förryckta sökte förfalska meningen härmed och verkan häraf genom en manifestation af liknande utseende, tvekade jag ej att träda opp rakt emot dem. Det var på min befallning, som ällarm slogs och -som natiohalgardet — det vill nu mera säga folket — reste sig, för att blanda sig ibland de obeväp-!s nade medborgarne och protestera emot alla våld-t samma försök. . 2 Detta beslut var icke å min sida någonting utom-la ordentligt; det var. blott en slutföljd af de grundt -satser, som utgjort mitt rättesnöre alltid, äfven vid) oppositionen. . Enligt min föreställning är det inför ; öppen dagar, som de ideer utveckla sig, hvilkas bestämmelse är att beherrska verlden. Lika obeveklig) emot de ärelystnader, hvilka söka tillställa öfver-! raskningar, .som mot de reaktioner, hvaraf fram-s åtskridandet skulle kunna hindras, har jag alltidlc trott statsiannen böra framgå med lugna steg emel-; lan utopisternas och sektmenniskornas drömmar, på den ena sidan, och de uppstudsiga egennyttornas ; istadighet på den andra. : ; Man grundlägger ingenting i verkligheten, som, icke mognat förut inom; idernas verld. Den sanna öfverlägsenheten består vanligen i förmågan att ibland dessa ideer urskilja dem, som förståndigtwis låta til-: lämpa sig; men hos oss har folkets hand sönderslitit )i deras ombhölje: här är ovissheten icke möjlig för någoh. Den man skulle vara mycket oförsigtig och mycket klandervärd, som nu ville .inskränka samfundsförfattningen till en eröfring af ofruktbara samhällsformer. Dylika former äro ej annat än frihets: verktygen i händerna på folket, som hädanefter fått det värfvat att styra: sig sjalf. Men för denna sjelf-s styrelse är vägen utstakad, målet antydt. Det är till js Pam aFsktlin 2 oe lil hh atane nh hon daknliehatonse 4 fö OO mm Hö mÅm pe rm co DV