MEUCIOBIHLOP.
rr EE
FRÅGOR TILL SÖNDAGSBLADET.
(Forts.)
6) Då Söndagsbladet nu låtsar ifra för arbetsklas-
sens valrätt, hvarföre döljer det omsorgsfullt, hvad
som likväl synts af de offentligt meddelade redogö-
relserna för Reformsällskapets öfverläggningar, att
nemligen många inom detta sällskap, och deribland
de fleste af dem som yttrat sig under sammankom-
sterna, förfäktade valrättens utsträckning äfven till
en hvar, som sjelf skattar för arbetsförtjenst, ehuru
br Dalmans inskränkande förslag råkade segra vid
voteringen. Om Söndagsbladet, med den afsigt som
det förebär, verkligen önskade att vid det tilläm-
nade representationsförslagets utarbetande hos rege-
ringen vinna något för arbetsklassen, så skulle det
naturligtvis hafva fästat uppmärksamhet vid denna
vigtiga omständighet, i stället att, såsom nu skett,
endast öfverhopa reformvännerna i klump med oti-
digheter.
7) Hvaraf kommer det, att i Söndagsbladet, me-
dan det sålunda utgjuter sin galla mot reformvän-
nårnas pluralitet, icke ett ord säges emot reservan-
ternäs bekanta kontraprogram, som likväl är vida
mera inskränkande för arbetsklasserna och illiberalt,
än denna pluralitets?
8) Hvaraf härleder det sig sluteligen, att Söndags-
bladet, dit författarne af den förut omnämnda in-
bjudningen till en klassvalspetition inlemnat sin skrift
med de urdertecknade namnen, uti mycket artiga
termer krumbugtat för denna petition, eburu det
är bekant att de mest notabla ibland de personer,
som undertecknat densamma, hittil!s varit ansedde
långt mera såsom motståndare än anhängare al re-
presentationsreformen i allmänhet?
Dessa frågor äro, tåsom hvar cch en finner, afså
ipgripånde vi ti och för bedömsndet af Söndags-
bledets roll, att det svårligen kan undandraga sig
deres besverande, så vida det vill visa sig angelöget
att bibehålla en skymt af blygsel.
a— VÄ osem
sSmmmmnesNNNHNNnNNNSN