halva atia ojjentirga rättsjörhattanden gemensamt
med hvarandra.
I motsägelse med denna positiva och formella för-
klariog, har konungen af Danmark, den 22 Mars
4848, officielt tillkännagifvit den slesvig-holsteinska
deputationen att han ville befästa Slesvigs oupp-
lösliga förening med Danmark genom en gemensam
grundlagp.
Denna förklaring visar tydligt afsigten att sön-
derslita de politiska och administrativa band, som
hittills förenade begge hertiggömena med hvarandra,
och att låta Slesvig försvinna (eufgehen)i Danmark,
såsom en vanlig provins.
Tyska Förbundet, som imedlertid inhändigat upp-
maningen att skydda Holsteins rättigheter, och som
höll före, att dess kompetens här icke kunde be-
stridas, har först uppdragit preussiska regeringen,
att genom sin bemedling utverka en fredlig öfver-
epskommelse mellan danska regeringen och hertig-
dömena, så vidt detta vore möjligt. Denna bemed-
ling kunde blott då lemna ett gynnsamt resultat;!
om, till en början, status quo ante återställdes och
alltså danskarnes fiendtligheter upphörde, samt den
delen af Slesvig, som danska troppar nyligen hadel
besatt, åter utrymdes. I händelse af vägran skulle
Preussen, Hannover och Braunschweig taga sin till-!
flykt till våld. Denna vägran har inträffat och för-
bundets troppar hafva ändtligen öfverskridit holstein-
ska gränsen, men endast i den afsigten, att åstad-
komma Slesvigs utrymning och derigenom vinna
en basis för de underhandlingar, genom hvilka man
önskar förekomma vidare krig, medelst uppnående
af en fredlig uppgörelse.
Danmark har ansett blotta tilikännagifvandet af
åtgärden såsom krigsförklaring och sjelf förr be-
gynt fiendtligheter till sjös (?), än tyska tropparne
öfverskridit slesvigska gränsen.
Detta är facta i deras fulla sanning (???). Hvar
är nu det orättvisa anfallet, det godtyckliga miss-
bruket af våld; hvar är, uttryckligen, ett spår der-
till att Tyskland och isynnerhet Preussen vill öf-
versvämma Danmark och eröfra detta rike — och:
hvarpå kunna, förnuftigtvis, den svenska pressens
deklamationer öfver nödvändigheten att ila de medli
orättmätig inkräktning hotade skandinaviska folken i
(Völker?) till bjelp, grunda sig?
Om den allmänna meningen, massornas mening,
i våra dagar ofta bestämmer regeringarnes yttre po-
litik, och hänför dem längre, än en betänksam och
sansad politik borde tillstyrka — är det icke mö-
dan värdt, att upplysa publicum, och icke öfver-
lemna det åt agitationerna ensamt, hvilkas syftning
och ursprung ofta äro af lika tvätydig natur, och
hvilka kunna missbruka och på en falsk väg ledal:
en nations bästa och ädlaste känslor ?
(Detta svenska tyskeri är likväl lappr, motl.
nästföljande ursprungliga.) i
SKANDINAVISKA FÖRBUNDET.
(Germaniska betraktelser ur Weser-Zeitung.)
Danmark kommer att dyrt betala sina poli-
tiska förvillelsar cch böta svårt derför. Dess
ultras hafva dessutom bragt den lilla staten på
sfgrundens brädd. Sedan Tyskland så kraftfullt :
gjort hertigdömenas sak till sin egen och upp-
tagit Slesvig i förbundet; kan Danmark icke
vidare påtänka att anse landet emellan Eiderp
och Königsau (! Kongeå), såsom en del af des l.
nyvppfunna statsföreningen. I Köpenbamn sattel.
san allt på sista kortet; man spelade valt
bar quel, och förlorade partiet.
Till en början hvilar kriget tungt på de i
alla fall förstörda danska finanserna. Dessa för-
lora hela inkomsten ifrån de bördiga och väl-
mående hertigdömena; den sammansmilter mer
ch mer, och msn blir ur stånd att på samms
sång underbålla krigshär och flotta med de få
millioner, som återstå för danskarne. Sista till-
lykten är endast Surdstullszn, men huru längels
räcker den? I ett tidehvsrf, som undznrödjer
ella onaturliga spärrningar, himningar och bör-
dor, kan väl ändå denna sjötutl, hvartill befo ;
genhbeten förefaller problematisk, icke räkna på.
någon evig varaktighet. Danmark epelada for-l,
dom en politisk roll af vigt i det europeiska ;
Norden; det var den förnämsta staten i Skan-l;
I
L
(
(
n- om Jr
-- mm w
dinav.en. Men småningom afsöndrade sig de
särskilda dela:ne: Norge och sydvestra Svergel:
gingo förlorade, och man måste i Köpenbamn
aflstå från förmanskapet, så tung försakelsen än
måtte förefalla danskarne. Man kände den kin-
kiga bslägsnheten sf en försvagad stat, mist-
emot de stora makterne; man visste att Dan-
mark ensamt måste blifva utan all vigt. I
Sverge hafva de mera långsynta statsmännen
kommit till samma öfvertygelse; kbela nationen
inser att den ensam är alltför svag emot den
ryska fienden, för att afvisa des; anall eller
återeröfra Finlands kornbod, hvars förlust Sverge
aldrig kan smälta. Äfven detta rike har, likt
Danmark, gjort oerbörda offer, för att stadva
qv:r vid en politisk böjd, på hvilken det likväl
icke förmådde bibsbålla jemnvigten. Ty skandi-
naviska staterna, afsöndrade frin bvarandra, äro
vanmäktiga och knappt att räkna blan: euro-
peiska makter. Sammantagna och förenade,
skulie de åtminstone i folkmängd nära nog uppnå ,
det fordna konungariket Nederländerna, och ge-,
nom sitt läge vid hafvet kunna få stor vigt..
Derföre äflas man i Skandinavien för de en-ls
l
l
L
L
4
lj
staka ländernas närmare sammanslutning. Man
vill göra ända på afsöndringen, ifrån hvilker
svagheten bärrör, och grundlägga ett förbunr,
som lemmar de särskilda staterna fria händer
inom sig, under det att Skandinavien, nästan
såsom Tyskland, skulle visa sig utåt såsom eti
oskiljaktigt och fullständigt belt. Väl har den
gamla nstionalafunden emellan svenskar och.
danskar, likasom norrmännens hat emot do sed-
nare, ännu icke på långt när slocknat; men
man har sedan nära tio år tiilbska begynt att
förstå hvarandra. Likzsom i Tyskland ungdo- I
men ibland de bildade klasserna förr lade ocb
sträfvade i studentföreningar och Turnsamfund,
för iden om ett enda och oskiljaktigt Tysk-
land, och ö:fverlät sig åt en dröm, hvilken tilll
stor del förverkligats; likaså var det i Skandi-
navien den studerande ungdomen, som aldra-
först nedbröt de häfdvunna fördomarnes gamlal
skiljemärken och lät broderligheten träda i den
fordna vederviljans ställe. Studenterna frårj
Christiania, Lund, Upsala och Köpenharon tömde
gemensamt, såsom fosterbröder, i Odens lund
det fornnordiska mjödet ur götiska dryckeshorn
och firade under sång och vid de nordiska fol-
kens bifall Skandinaviens enhet. -
Visserligen tillhör denna ännu de politiska
fantssiernas område; olikartade iuteres:en för-
a SA