skaps vidtfrejdade representant vid riksmötet, besök 1 hemorten för några dagar sedan, de konservative lagt sina hufvuden i blöt, för att rådgöra om hvad man borde göra, för att motarbeta nyhetsbegäret. Resältatet blef snart synligt i formen åf hr rektor scho!e Kindström, som i dessa dagar, mindre makligt än ejest, satt sina långa ben i rörelse, för aut 4å en klassvalsuppmaning undertecknad af så många namn som möjligt, i afsigt att dymedelst försöka på bästa möjligt sätt motarbeta verkan af de för allmänna val intresserade reformvännernas sträfvanden. Måtte motionen och det termligen ampra obehag hr rektorn på flere håll rönt för sin tjenstaktighet, bekomma väl! — Mången härstädes har undrat öfver, att hr K. kan hafva så god tid att befatta sig med dylikt, i stället för att mera specielt sysselsätta sig med sin skola, hvilken alltför väl behöfver en närmare tllisyn; men skolan har haft påskferier och hr rektorn således godt tillfälle att under tiden taga statens angelägenheter om hand. Att han har en förkärlek för klasser är ej underligt, då han i skoan haft så godt tillfälle att se deras stora nytta.n nettet — Doagl. Allehanda bar börjat redogöra för det i hofrätten anhängiga målet rörande uppträdet på riddarhuset d. 21 sistl. Mars emellan landshöfdingen grefve Fr. Horn och hr W. F. Dalman. Vi meddela derutur våra läsare följande: Fiskaliska åtalet mot landshöfdingen grefve Cl. Fr. Horn. (Grefve Horns preliminära förklaring.) Till Kongl. Maj:ts och Rikets Svea Hofrätt! Då Kongl. hofrätten behagat med mig tiil förklarings afgifvande kommunicera dess advokatfiskalsembetes memorial d. 7 dennes red åtföljande kanslisten Dalmans, angående anställande af åtal mot mig för någon inom riddarhuset uncer pågående ståndsplenum hr Dalman tillfogad skymf, finner jag mig härvid endast föranlåten till den anmärkning, att hvarken Kongl. hofrättens advokatfiskal eller kanslisten Dalman beredt sig laglig utväg att detta åtal utföra, enär 78 Riksdagsordningen, Jemförd med 440 Regeringsformen, stadgar det ej må priksdagsman någon tid kunna under tilltal ställas, seller sin frihet beröfvas för dess gerningar och yttranden uti Riksstånden eller något Rikets Ständers ,Utskott, utan ati det Stånd till hvilket han hörer sådant tillåtit genom uttryckligt beslut, deruti minst fem sjettedelar af Ståndets vid omröstning in pleno tilistädesvstande ledamöter instämt, med ett enda undantag eller ansvar efter Tryckfrihetsförordningen, hvilket icke kan lämpes på närvarande fråga; och då Regeringsformens 83 bjuder, att grundlegarne skola efter deras ordalydelse i hvarje särskildt falll tillämpas, täcktes Kongl. hofrätten upplyst finna,! det någon annan tolkning af här ofvan åberopadel: ordalydelse i Riksdagsordningens 78 S ej kan medgifva målets upptagande till pröfning i dess nuvarande skick. Den med -mig kommunicerade remisshandlingen har jag äran härhos återställa. Stockholm d. 46 April 1848. C. F. Horn. (Advokatfiskalens i hofrätten svar härå.) Då hr landshöfdiogen grefve Horn icke uppgifvit sina skäl för den sålunda antydda åsigten, enligt hvilken hr grefvens ifrågavarande förfarande mot hr Dalman skulle vara att bänföra till sådane handlingar, hvilka enligt stadgandet i ofvannämnde SS af grundlagarne ej må utan ståndets medgifvande åtalas, återstår för mig, vid bemötandet å advokatfiskalsembetets vägnar af den omförmälda invändningen, ej annat, än att framställa, huruledes sam-l. ma stadgande synts mig böra förstås. Med skyldigt afseende å det åberopade budet angående grundlagarnes tolkning, har jag icke tilltrott mig kunna antaga, att nyssberörde stadgande afsåg allt hvad å det rum eller ställe, der ett Riksstånd eller ett Utskott var försa. ladt, af eller emellan dess ledamöter sades och gjordes, så att t. ex. nedskrifvandet af en biljett, äfven om den innehöll en utmaning, eller författandet af en falsk handling, eller ett munadtligt meddelande mellan tvenne riksdagsmän mer eller mindre högljudt eller af mer eller mindre vänlig beskaffenhet skulle blott af den tillfälliga aniedning, att det skett på samma ställe, der ståndet eller utskottet då var samladt, anses förtjent af den helgd, den frihet för åtal, hvarmed lagstiftaren velat omhägna gerningar i ett riksstånd ! eller utskott. Ordalydelsen i anförde S strider nemligen uppenbarligen emot ett sådant antagande. Der talas, icke om enskild person, utan om Riksdagsman, samt icke om dennes förhållande till enskilde personer, Vore da än riksdagsmän, utan om hans handlingar uti ett Riksstånd, en lagstiftande församling eller afdelning deraf; och på grund af dessa uttrycx har jag ock ansett mig fullt berättigad till den tydning af ifrågavarande grundlagsstadgande, att dermed endast åsyftas riksdagsmannens offentliga handlingar inför något af stånden eller deras utskott, eller sådana handlingar, i ord eller gerning, till hvilka han under omedelbart utöfvande af sitt riksdagsmannakall inför ståndet eller utskottet finner sig föranlåten. Exempel lära ej saknats derpå, att rapresentanten för sin verksamhet i detta vigtiga kall blifvit förföljd med cbefogade åtal, synnerligast från maktens sida; och afsigten med en föreskrift, derigenom riksdagsmannens handlingar i ståndet eller utskottet i första rummet öfverlåtits till bedömandet af ståndet sjelft, kan, enligt min öfvertygelse, icke hafva varit någon annan, än den, att dymedelst åt honom bevara all den frihet i tal och handling, han i öfverläggningarne och besluten om samhällets angelägenheter med skäl bör kunna påräkna. Af hr Dalman är hr grefven och landshöfdingen angifven att hafva, någon dag kort efter de sednaste oroliga uppträdena i hufvudstaden, å riddarhussalen i vredgad sinnesstämniög samt under hotelser beskyllt hr Dalman, att hafva samma uppträden tillställt. Sannt är, att Ridd. och Adeln då var samladt in pleno; men enär det torde blifva svårt att, blott med nämnde angifvelse för ögonen, utleta något sammanhang mellan den angifna förbrytelsen och den riksdagsmannaverksamhet hr grefven i samma plenum må hafva utöfvat, eller br grefven icke ens sjelf lärer vilja att hans ifrågavarande förfarande tillägges någon egenskap af offentlig handling, får, på grund af det anförda, jag å advokatfiskalsembetets vägnar vördsamt yrka, det Kgl. hofrätten, med ogillande af den ofvanberörda invändningen, täcktes pröfva den af advokatfiskalsembetet framställda begäran om ransakning i målet. Den advokatfiskalsembetet delgifna förklaringen bifogas i ödmjukhet. Stockholm d. 4 Maj 1848. Undert. Billberg. Hr grefve Horns ofvanintagne skrift har sedermera blifvit kommunicerad med hr Dalman, som, i anledning deraf, afgifvit följande yttrande: Till Kongl. Maj:ts och rikets höglofliga Svea hofrätt. Som Kopgl. hofrätten behsagat till min förklaring utställa en skrift af landshöfdingen m. m. hr grefve Cl. Fr. Horn, i det mot honom, på min an-!