Rätt, alldeles rättl svarade mr Walker, småleende. Jag har redan skickat min Mc Gaul för en timma sedan; lådorna har ban tagit om händer, lita på det. Men gå ombord med honom för all del, fortsatte han till bokhållaren; gör kapten den tjensten, jag ber .er derom; jag vill underrätta er principal, att jag det gjort.n Nå, hvarföre skulle jag icke göra det? återtog Lund; jag följer så många kaptener, så att min principal finner det alldeles i sin ordning. Mr Walker tog nu afsked af kapten Finngren och sin son, men hade inga tårar tillhands, emedan han icke tillät sig något öfverflöd på känslor, som endast skulle bafva stört hans affärer och dessutom icke voro på modet. Farväl, Bob, min gossel utropade han till slut, glöm icke mina enskilda instruktioner; läs dem, när du ombord kommer i din beqvämlighet, och läs dem ofta, ganska ofta, Handla enligt dem, lef efter dem, som en gentelman, en engelsman och en Walker. Bob Walker höll just på att stiga i kärran, som skulle föra honom till slupen, då någon klappade gamle mr Walker på axeln. God morgon, signor Testa!, ropade denne till den -helsande. Det var italienaren från Patagonien, mr Josef Testa, hvilken viaftonen förut observerade på kaffebuset. Nu kan jag gifva er den vexel på Genua, som ni ville häfva; ni kan få den strax. Kom med mig, om så lämpar sig för er. Ni kom alldeles apropos, signor Testa, som hade ni varit efterskickad. Jag har en hemlighet att förtro er. Ni är min man. Jag tänkte på er i natt. Allt detta flöt i en sådan brådska från mr Walkers läppar, att italienaren icke fick tid alt svara, Godt, mr Walker), afbröt han omsider, men jag har först något här för signor Roberto. Här, signor Boby, sade han, hastande till kärran, och lemnade den unge mr Walker