Rätt, alldeles rättl svarade mr Walker,
småleende. Jag har redan skickat min Mc
Gaul för en timma sedan; lådorna har ban
tagit om händer, lita på det. Men gå om-
bord med honom för all del, fortsatte han
till bokhållaren; gör kapten den tjensten, jag
ber .er derom; jag vill underrätta er principal,
att jag det gjort.n
Nå, hvarföre skulle jag icke göra det? å-
tertog Lund; jag följer så många kaptener, så
att min principal finner det alldeles i sin ord-
ning.
Mr Walker tog nu afsked af kapten Finn-
gren och sin son, men hade inga tårar till-
hands, emedan han icke tillät sig något öfver-
flöd på känslor, som endast skulle bafva stört
hans affärer och dessutom icke voro på modet.
Farväl, Bob, min gossel utropade han till
slut, glöm icke mina enskilda instruktioner;
läs dem, när du ombord kommer i din be-
qvämlighet, och läs dem ofta, ganska ofta,
Handla enligt dem, lef efter dem, som en gen-
telman, en engelsman och en Walker.
Bob Walker höll just på att stiga i kärran,
som skulle föra honom till slupen, då någon
klappade gamle mr Walker på axeln.
God morgon, signor Testa!, ropade denne
till den -helsande. Det var italienaren från
Patagonien, mr Josef Testa, hvilken viaftonen
förut observerade på kaffebuset. Nu kan jag
gifva er den vexel på Genua, som ni ville
häfva; ni kan få den strax. Kom med mig,
om så lämpar sig för er. Ni kom alldeles a-
propos, signor Testa, som hade ni varit efter-
skickad. Jag har en hemlighet att förtro er.
Ni är min man. Jag tänkte på er i natt.
Allt detta flöt i en sådan brådska från mr
Walkers läppar, att italienaren icke fick tid
alt svara,
Godt, mr Walker), afbröt han omsider,
men jag har först något här för signor Ro-
berto. Här, signor Boby, sade han, hastande
till kärran, och lemnade den unge mr Walker