422. Då någon af kamrarne gillar ett betänkande eller förslag, som medkammaren förut godkänt, utgör det riksförsamlingens beslut. g 123. När en allmän fråga, hvaröfver utskott sig ut:åtit, till afgörande förekommer, eger kammaren at: antingen genast, med bifall till utlåtandet eller utan afseende å hvad utskottet föreslagit, fatta sitt besiut, eller om ämnet anses fordra yuwterligare utredning, målet till utskottet återförvisa. Stanna kamraraa i olika beslut sålunda, att den ena antager och den andre afslår utskottets förslag, skall frågan, utom i de fall, nästföljande tre SS upptaga, anses förkastad och för den riksdagen hafva förfallit. Derest den kammare, som saken först behandlar, med förändring antager utskottets förslag. eller fattar deraf obereende beslut, eller medkammaren, om den icke vill i berörde förändring eller beslut instämma, att, sedan utskottet, der så nödigt finnes, blifvit ytterligare hördt, frågan för sin del afgöra, hvarefter målet skall ånyo till den förra kammaren öfverlemnas, hvilken då har att utån förändring antaga eller ock afsli hvad den kammare, som sednare handlagt målet, beslutat. — I sistnämnda händelse förfaller frågan, med undantag som näsiföljande tre SS utvisa. g 124. Förslag till stiftande, ändring eller upphäfvande af grundlag, hvarom fråga endast vid lagtima riksdag må väckas, skal!, sedan det blifvit af Lagutskottei handlagdt, kunna å samma riksdag förkastas, men ej slutligen antagas. Kunna ej kamrarne om beslut åsämjas, förfaller frågan, derest den icke var af Konungen väckt och någondera kammaren hans förslag bifaller. I denna sednare händelse, så ock då Kamrarne äro om bifall till ett förslag ense, skall det å nästa lagtima riksdag ånyo pröfvas. Varder förslaget dervid inom båda Kamrarne, medelst bifall af mer än hälften utaf hvarderas samtlige ledamöter, antaget, blifver det Riksörsamlingens beslut. Hvad då icke med sådan pluralitet godkännes, förfaller; egande Kamrarne ej rätt att uti hvilande förslag ändring göra. Ej må beslut öfver hvilande förslag intill annan riksdag uppskjutas, utan att Konungen och båda Kamrarne om uppskof ense äro. 6 125. Derest något förslag till stiftande, ändring, förktaring eller upphäfvande af civil-, kriminaloch kyrkolag, sedan det genom två på hvarandra följande riksdagar, genom endera Kammarens afslag förfallit, under tredje riksdagen åter oförändradt förexommer, och detsamma äfven då af blott endera Kammaren antages, skall deröfver sålunda omröstas, att, i båda Kamrarne, den Kammarens beslut, som bifallit förslaget, utgör ja-, och den andra Kammarens beslut, som förkastat detsamma, utgör nej-proposition; kommande det, som dermed erhålier de flesta rösterna, att gälla såsom Riksförsamlingens baslut. — För att vid sådan omröstning förekomma lika antal röster, skall i Första Kammaren afläggas och förseglas en sedel, hvilken, i händelse de öfriga sammanräknade rösterne utfalla lika, öppnas och afgör frågan. 496. Näri fråga, rör. ordinarie statsinkomsternes beräkning, statsutgifter eller beviilning, eller angående Riksbankens eller Riksgäldskontorets förvaltning, inkomster och utgifter, Kamrarne fatta stridiga besiut, som ej uppå vederbörligt Utskotts förslag varda sammanjemkade, skall till frågans afgörande deröfver omröstas på sätt i nästföregående S är stadgadt. g 427. Riksförsamlingen, eller dess Kamrar, må icke i Konungens närvaro öfver något ämne rådpläga eller besluta. 6 428. Uti Riksförsamlingens båda Kamrar eger en hvar af Statsrådets ledamöter tillträde, med rättighet att deltaga i öfverläggningarne, men eji besluten, der han ej Kammarens ledamot är. — Dock må ej Statsrådets ledamöter, i de fall, då dem enligt Regericgsformen uppdraget är att med konungslig makt och rätt styra, ej eller omyndig konungs förmyndare, öfvervara Kamrarnes öfverläggningar eller beslut. 429. I mål, som personligen rörer någon ledamot i Kammare, må ban väl öfverläggningarne, men ej beslutet, öfvervara. 8 430. Talmännen, eller, i händelse af förfall för dem, vice talmännen, åligger, att, hvar för sin Kammare, utfärda kallelse till sammanträden, att ärenderna derstädes föredraga, att upptaga, reda och framställa de yttrade meningarne, att göra Ppropositioner för besluts fattande och att vidmakthålla ordning vid sammanträdena, allt efter de föreskrifter denna grundlag innehåller. — De, som talmansbefattningen utöfva, hafva dock sjelfva ingen röst vid beslutens fattande, och kunna ej eller något annat föreslå, än hvad som erfordras för verkställighet af Grundlagarne, af Kamrarnes särskilda beslut och af de reglementariska stadganden, som för arbetsordning vid rissdagarne blifvit af Riksförsamlingen antagne. Talman eger ej makt, utan Kammarens samtycke, något dess sammanträde afsluta. 4314. För protocollsföringen i Kamrarne annonserar hvardera Kammarens sekreterare. Uti protokollet bör noga antecknas hvad i hänseende till riksdagsärenderna inom Kammaren förefaller och beslutas. Det skall inom Kammaren justeras och, likasom de utgående protokollsutdragen, af sekreteraren underskrifvas. 132. Vid justering af protokoll och protokollsutdrag kan ett beslut ingalunda ändras, men väl sådane tillägg göras, hvarigenom ingen ändring i beslutet tillkommer. Utur ett protokoll må vid justeringen, med Kammarens bifall och den talandes begifvande, uteslutas dennes uttryck, och äfven öfverläggning, som deraf följt; dock kunna ej sådana uttryck uteslutas, på hvilka beslutet tydligen sig grundar. 133. Riksdagsman, som varit frånvarande, då något beslut fattats inom den Kammare, han tillhörer, skall ega rätt att derefter till protokollet anmäla, att han ej i berörde beslut deltagit, men icke hafva makt att tala å de närvarandes beslut. 434. Då val till konung eil:r thronföljare skall förrättas, tillsättes en nämnd, bestående af 64 personer, utaf hvilka riksförsamlingens båda kamrar genom sluten omröstning, bland sina ledamöter utse hvardera 32, med uppdrag att vid förefallande skiljaktighet mellan kamrarne bestämma valet. Dagen efter sedan nämnden är utsedd, skrida kamrarne till val af konung eller thronföljare. Förena sig kamrarne om en och samma person, är han att som utkorad anse. I annat fall afgör nämnden. Dock må ej hos densamma komma under omröstning andre än de två, som i kamrarne erbållit flesta rösterna; egande ingendera kammaren att fiera än en kandidat framställa. Nämndens ledamöter, hvilka ej i och för denna befattning må uteslutas från deras riksdagsmannarätt i, kamrarne, sammenträda dagen efter den, då valet i kamrarne förrättadt är, och skiljas ej åt, förr än valförrättningen är fullgjord. Omröstningen sker per capita och med slutna sedlar, deraf en före uppräkrandet förseglad aflägges. Den af de båda under omröstning komna nargsanerna Hå hvilken då inom nämnden da flesta