Till Redaktionen af Aftonbladet! Hvad angår första momentet af artikeln i Aftonbladet JM 88 detta år, ärnar jag på det icke slösa ett ord. Med flit säger jag slösa; ty för mina vänner vore det ö!verflödigt, för mina ovänner otillräckligt, och för sanningen är nog sagdt i Aftonbladet Ja 72, på hvilket jag hänvisar. Andra momentet går från ord till facta. WUär har man något fast att hålla sig till, hvadan försvaret blir lättare. Det är sannt att jag i slutet af Januari 4847 sålde några tunnor råg. Om den skulle ätas, exporteras eller brännas, frågade jag icke. Vid utlemningen blef jag härom upplyst, men affären var gjord. Rågen betaltes efter ackord med 43 rdr 24 sk. riksgälds per tunna. Sjelfva priset är nog att bevisa, att här å orten icke var brist; icze ens efterfrågan af varan, vid den tiden, inom socknen. Äfven deri har riksdagsmannen blifvit mycket illa underrättad, att jag sålde allt, hvad jag för året hade att sälja — det var icke en gång hela öfverskottet hvarmed 4846 års skörd öfversteg på mitt boställe föregående årens. Jag hade således att borga ut mitt vanliga qvantum spanmål till fattiga kunder hela sommaren, ända till den nya skörden mognat; äfven mjöl att låna ut åt de fattigaste, mot lika vigt af nya säden. Det mesta såldes eller utborgades mot 45, 16 och 47 rdr tu..nan, allt som priset steg — 2 tunnor gingo ända till 48 rdr samma mynt, med 4 månaders betalningsanstånd. För öfrigt får jag fägna med den upplysning, att vid fattigarbetsinrättningen i W. Eneby, hvilkens föreståndare jag i somras var, ända till dess jag hedrades med riksäagsmannaförtroendet, fanns tillräckligt med arbetsförtjenst, som betaltes i rågmjöl af bästa qvalit efter 4 rdr 49 sk. rgs per 18 — visserligen dyrt, dock icke dyrare, än att den arbetsamme kunde förtjena sitt uppehälle, och fanns äfven mjöl till salu för den fattige mot 1 rår 46 sk. res per 16 kontant. Vid Kisa församlings fattigarbetsinrättning var, som jag vill minnas, förhållanbet enahanda. Anförda uppgifter är jag i tillfälle att lagligen bestyrka. : Motiverne till riksdegsmannens anmärkning känner han naturligtvis bäst sjelf. Jag ville gerna tro att det vore omtanka om W. Eneby och Kisa församlingars fattige och har derför lemnat dessa, som jag hoppas, för menniskovännen tillfredsställande upplysningar. Kisa och Rangkulla d. 20 April 1848. Jonas Jansson.