sammare samband finnas, de förras besök vid studentexamen på allt sätt uppmuntras. De hafva der icke så litet aw lära och måhända icke mindre än vid nya elementarskolan i Stoczholm; och då staten med mycket skäl anslagit reseunderstöd till besök vid nämnde skola, och dessa befunnits gagneliga, månne icke sådant understöd till besök vid studentexamen kunde vara lika angeläget? Har man vid den förra mera att lära i afseende på form och metod för undervisningen, så torde den sednare hafva något mera att bjuda på i afseende på sjelfva innehållet. Begge dessa momenter äro lika vigtiga, och skulle man vilja bestämma någon skillnad, så synes form och metod böra mera afses för de lägre stadierna af läroverket, innehållet mera för de öfre. Nu frågas: äro de elementarlärare att klandra, som af nit för skolan och dess reform vilja begagna alla lofliga medel för att komma till klar insigt om kvad som är och hvad som borde vara; och, om för ett sådant sträfvande till personligt meddelande, nödvändigt låga och dåliga motiver måste förutsättas? — Tidningen Upsala har dock utt en i MA 14 af detta blad befintlig artikel tillåtit sig sådant och detta på grunder, så lösliga och förrådande så liten insigt uti och reflexion öfver den ifrågavarande saken, att vi icke anse oss åt densamma behöfva egna någon särskild vederläggning. Den innehåller intet annat, än att elementarlärares besök vid universitetet för att öfvervara studentexamen icke skulle hafva annat syftemål, än att uppsnappa några mer el!er mindre oväsendtliga egenheter och metoder hos examinsatorerna, för att derefier papplicera, desamma och dymedelst bereda sig och det läroverk de tillhöra ett blott efter de examinerades betygs antal stigande anseende; hvaraf vidare den slutsatsen drages, att betygsantalet i studentexamen icke är nDågoa säker måttstock för graderandet af lärares och lärjungars skicklighet eller den ena metodens företräde framför den andra. Dessa lösliga beskyllningar mot elementarlärarne och examinatorerna äro i det föregående tillräckligt vederlegda; vi vilja derföre bloit tillägga några ord till deras behjertande, som vurma för att så der skarpt skilja emellan kunskaper och betyg. De torde nemligen vid närmare eftersinnande finna, att om ock enstaka misstag kunna ske vid tillämpningen, förhållandet emellan dem begge till iden är och i verkligheten ice bör vara annat, än att de sednare äro fullständiga exponenter af de förra, så väl i qvantitatift som qvalitatift hänseende. Då således en lärjunge läser till ett visst betyg, så inhemtar han det för detta betygs erhållanda bestämda kunskapsmått och tvärtom. Man har imedlertid påstått, att differens mellan betyg och insigter uppkommit deraf, att den ena har lättare att föra till torgs än den andrav. Men må man icke äfven här kunna antaga, att hvad man rediigt och grundligt inhemtat, det kan man ock i tydliga och fullständiga svar uttrycka. I ella fall är ju förmågan att ledigt uttrycka sig äfven en förtjecst, hvilken rå komma den ex1minerade till godo, äfvensom hen icke kan klaga öfver orättvisa, om han för bristande öfning att muntligen uttrycka sg i exomen skulle komma till korta. För att slutligen rycka hr Hanselli, Upsalatidningens redaktör, ur sin förundran öfver en dylik universitetsfärds företagande af 9:ne trivialskolelärare, få vi upplysa honom, att det fcke vid hela elementarläroverket finnes någon lärare så ringa, att han ju icke för att rätt bedöma sin egen verkningskrets behö ver en fulständig öfversigt af det hela, hvartill studentexamen såsom slutpunkten äfven må räknas. Det torde för öfrigt vara öfverflödigt att tilllägga. att föregående uppsats icke tillkommit i följe af hr Hansellis resonnementer i tidningen Upsala, och att vi alldeles icke ämna med honom inlåta oss 1 någon polemik.