FURST METTERNICH OCH HANS
VERKTYG.
(Slut från Lördagsbl.)
Så länse Metternichs bhufvudstöl och verk-
tyg i Wien innebafva vigtiga poster och embe-
ten, hotas ständigt den unga friheten af en öf-
verbäng2nde fara. Åtminstone kan man icke
antaga att absolutismens fordna sköldbållare
srulle, hals öfver hufvud, blifvit omvända till
konst:tutionella principer, om man också tager
i betraktande, att foik af detta slag rer fast-
hänga sig vid rang och löneinkomster än vid
principer. Ea radikal rensning (durchgreifende
reinigung) irom-de högsta embetena, är i Wist
alldeles oundgånglig. De gaml: pedanterna må-
ste afligsna, intriganterne göras oskadliga, för
att lemna plats åt kraftfulla, frisinn;de män.
Om grefve Ficquelmont vet bvarja barn, av
han bar den största förkärlek för czaren och
det ryska systemet. Hans fru utäfvar ett stort
inflytsnde och båller i sin hand trådarna af en
vidtu:grenad.-pohtisk vifnad. D-t var hon, som.
till bvad pris som hellst, ville försäla erkeher-
tig Stefan med den ryska storfurstinnan Olgs3
det var hon som ledde underhacdiingarna om
deana sak, och hade Metiernich: oin-kränkta
förtroende. Ficquelmonat p:.ssar således icka för
det nya Österrize.
Lika litet passa dessa kyrkliga och politiska
renegater, som resktoasvinden sammsanbliste :
Wien från alla väders:ireck. Maiternichs stats-
konst hsde ufåstat en lockande premis för af-
fällingar, hvilka bagåfvades med höga embeten
i saten, och derföre af erkänsla prisade Met-
ternichs system, utsådde tveirigtens blodiga
frön, framställde folkens sträfvanda till frihet
såsom affsll fråa Gud, samt höjde jesuitern
upp till skyarna.
Detta spel af öfverlöpare, hvilka ännu alle
samman qvårsitta: på Vigtiga platser, öppnades
af den afledne Berliinaru Friedrich Gentze, som
sedna:e kailade sig hr von Gentz. Om man
kallat Barrere giljotuinens Anskreon, så kan
man, med lika stort skäl, beteckna den diplo-
matiska vinglaren Gen z såsom kongress- och
konferansbeslutens Anaksreon. Aldrig har en
dålig sak blifvit framställd i en mera glänsand
dager, än af detta utomordentligt smidiga ceh
skickliga, köpta verktyg, emot hvilket eitertrå-
daren Jarcike var taf. ttoeten och plumpheten
sjelf. Såsom Berlinerproessor faxsn hin det
förenligt med pligt och samvete att förhemliga
sitt affiil till katolska kyrkan. S2som belöning
för bars apotasi uppdrogs åt honom en be-
ställning i Wieners atskansliet, bvarvid han vi-
sade den fanatiska ifver, mot allt hvad fram-
steg och utveckling beter, som i allsäahet ut-
märker affillingar. Et bevis på Berlinerhof-
vets skarpsinnighet är att denne sta:skansliets
publicist gällde såsom exa politisk autoritet, hvars
vishet man beundrade. Hr Jarcke stod i Nflig
korrespondens med den vandrande militärdi-
plomaten v. Radowitz, som i Schweiz, i Paris
och i Wien alltid intråiffide i rät tid, för att
se Sonderbuntdet, Ludvig Filip: thron och Met-
ternichs system störta öiverända. Ur Jarckes
penna flöto de flesta uppsatsar ch kabinetts-
skrifter, genom hvilka furst Mettern:ch låt be-
kämpa och förqvätva hvsrje libersl rörelse. Så-
som vapendragare stodo v:d han: sida Clemens
von Hägel, jesuitvännen, och von Zedlitz, hvars
skändliga och lögnsktiga berättelsar om -tilldra-
gelserna i Gal:zien öfverbjuda allt, som i denna
väg någonsin blifvit alstradt af köpta smädares
pennor.
Tidningen Oesterreichiseher Beobachters har
med Metternichs flykt gått till sica fader. Al-
drig var en hofiidning fråckare, oförskämdare
och uslare, än deona. Dess ledaie var von
Pilat, om vi ej misstaga oss en protestant från
Hannover, hvars son är fesutt och vistas i In:-
bruck. Sedan längre än eit fjerdedels sekel bar
hr Pilst utöfvat det bedröfliga kallet: att. håna
friheten, skymfa folken, bringa de officiella
lögnerna i system, samt rosa och smickra alla
högt uppsatte och mäktiga. Vår kejsare b--
rfinner sig, med Guds nåde, väl — alltså äfven
pfolket! Detta har ungefär utgjort gräddsn af
,Oesterreichischer Bsobach ers, vishet. Den 4
April detta år måste den derföre fira sin lik-
begängelse. Men v. Pilat haren politisk struts-
mage, som förmår smälta allt: Metternichska
absolutismen, lika väl som det konstitutione!l-
Österrike — dock blott så länge sporilernax
icke indragas,
Men hvad skall blifva af den Metternichska
rikshistoriegrafen Friedrich Hurter, jesuiternas
och liguorianernas gunstling, som på sitt van-
liga, beundransvärdt bumana sätt, dragit i fejd
mot den kollriga, bukstinna, utkörda skink-
märren jemlikheten;) denne samme Hurter,
som, under smatirinde trumpetklang, med furst
Metternichs uttryckliga bifall förklarade: att
hans grundssitser vore helt och hållet samman-
voxne med upprätthållandet af Metternichs
principer och att han ville smida länkar till
den kedja, med hvilken den besten (ndie Bestien)
friheten måste blifva fjettrad! Kan väl denna
man förblifva vid sin vigtiga och i:flytelserika
post? Skall det konstitutionella Österrike be-
solda en man, som gjort det till sin lefnads-
uppgift att tjena despotismen och jesuiterra,
att bekämpa alla fria institutioner, samt förfal-
ska historien? .
Vi råda våra bröder i Österrike att göra sig
af med sådana menniskor. Må man förfara
mildt, men med rättvisa emot dem; må man
låta dem bibehålla de fortuners, vid hvilka
de fästat sig så ömt, om de finna det förenlig!
med sina begrepp om heder, att låta betala
j
t
L
Å
l
j
) Vi bedja läsaren om ursäkt att vi ordagrannt
återgifvit originalet, som här har die kollerige,
hanabkhlizgaaa sahähiana Cahindmähra Claiochhaoitn -