FURST METTERNICH OCH HANS VERKTYG. (Slut från Lördagsbl.) Så länse Metternichs bhufvudstöl och verktyg i Wien innebafva vigtiga poster och embeten, hotas ständigt den unga friheten af en öfverbäng2nde fara. Åtminstone kan man icke antaga att absolutismens fordna sköldbållare srulle, hals öfver hufvud, blifvit omvända till konst:tutionella principer, om man också tager i betraktande, att foik af detta slag rer fasthänga sig vid rang och löneinkomster än vid principer. Ea radikal rensning (durchgreifende reinigung) irom-de högsta embetena, är i Wist alldeles oundgånglig. De gaml: pedanterna måste afligsna, intriganterne göras oskadliga, för att lemna plats åt kraftfulla, frisinn;de män. Om grefve Ficquelmont vet bvarja barn, av han bar den största förkärlek för czaren och det ryska systemet. Hans fru utäfvar ett stort inflytsnde och båller i sin hand trådarna af en vidtu:grenad.-pohtisk vifnad. D-t var hon, som. till bvad pris som hellst, ville försäla erkehertig Stefan med den ryska storfurstinnan Olgs3 det var hon som ledde underhacdiingarna om deana sak, och hade Metiernich: oin-kränkta förtroende. Ficquelmonat p:.ssar således icka för det nya Österrize. Lika litet passa dessa kyrkliga och politiska renegater, som resktoasvinden sammsanbliste : Wien från alla väders:ireck. Maiternichs statskonst hsde ufåstat en lockande premis för affällingar, hvilka bagåfvades med höga embeten i saten, och derföre af erkänsla prisade Metternichs system, utsådde tveirigtens blodiga frön, framställde folkens sträfvanda till frihet såsom affsll fråa Gud, samt höjde jesuitern upp till skyarna. Detta spel af öfverlöpare, hvilka ännu alle samman qvårsitta: på Vigtiga platser, öppnades af den afledne Berliinaru Friedrich Gentze, som sedna:e kailade sig hr von Gentz. Om man kallat Barrere giljotuinens Anskreon, så kan man, med lika stort skäl, beteckna den diplomatiska vinglaren Gen z såsom kongressoch konferansbeslutens Anaksreon. Aldrig har en dålig sak blifvit framställd i en mera glänsand dager, än af detta utomordentligt smidiga ceh skickliga, köpta verktyg, emot hvilket eitertrådaren Jarcike var taf. ttoeten och plumpheten sjelf. Såsom Berlinerproessor faxsn hin det förenligt med pligt och samvete att förhemliga sitt affiil till katolska kyrkan. S2som belöning för bars apotasi uppdrogs åt honom en beställning i Wieners atskansliet, bvarvid han visade den fanatiska ifver, mot allt hvad framsteg och utveckling beter, som i allsäahet utmärker affillingar. Et bevis på Berlinerhofvets skarpsinnighet är att denne sta:skansliets publicist gällde såsom exa politisk autoritet, hvars vishet man beundrade. Hr Jarcke stod i Nflig korrespondens med den vandrande militärdiplomaten v. Radowitz, som i Schweiz, i Paris och i Wien alltid intråiffide i rät tid, för att se Sonderbuntdet, Ludvig Filip: thron och Metternichs system störta öiverända. Ur Jarckes penna flöto de flesta uppsatsar ch kabinettsskrifter, genom hvilka furst Mettern:ch låt bekämpa och förqvätva hvsrje libersl rörelse. Såsom vapendragare stodo v:d han: sida Clemens von Hägel, jesuitvännen, och von Zedlitz, hvars skändliga och lögnsktiga berättelsar om -tilldragelserna i Gal:zien öfverbjuda allt, som i denna väg någonsin blifvit alstradt af köpta smädares pennor. Tidningen Oesterreichiseher Beobachters har med Metternichs flykt gått till sica fader. Aldrig var en hofiidning fråckare, oförskämdare och uslare, än deona. Dess ledaie var von Pilat, om vi ej misstaga oss en protestant från Hannover, hvars son är fesutt och vistas i In:bruck. Sedan längre än eit fjerdedels sekel bar hr Pilst utöfvat det bedröfliga kallet: att. håna friheten, skymfa folken, bringa de officiella lögnerna i system, samt rosa och smickra alla högt uppsatte och mäktiga. Vår kejsare b-rfinner sig, med Guds nåde, väl — alltså äfven pfolket! Detta har ungefär utgjort gräddsn af ,Oesterreichischer Bsobach ers, vishet. Den 4 April detta år måste den derföre fira sin likbegängelse. Men v. Pilat haren politisk strutsmage, som förmår smälta allt: Metternichska absolutismen, lika väl som det konstitutione!lÖsterrike — dock blott så länge sporilernax icke indragas, Men hvad skall blifva af den Metternichska rikshistoriegrafen Friedrich Hurter, jesuiternas och liguorianernas gunstling, som på sitt vanliga, beundransvärdt bumana sätt, dragit i fejd mot den kollriga, bukstinna, utkörda skinkmärren jemlikheten;) denne samme Hurter, som, under smatirinde trumpetklang, med furst Metternichs uttryckliga bifall förklarade: att hans grundssitser vore helt och hållet sammanvoxne med upprätthållandet af Metternichs principer och att han ville smida länkar till den kedja, med hvilken den besten (ndie Bestien) friheten måste blifva fjettrad! Kan väl denna man förblifva vid sin vigtiga och i:flytelserika post? Skall det konstitutionella Österrike besolda en man, som gjort det till sin lefnadsuppgift att tjena despotismen och jesuiterra, att bekämpa alla fria institutioner, samt förfalska historien? . Vi råda våra bröder i Österrike att göra sig af med sådana menniskor. Må man förfara mildt, men med rättvisa emot dem; må man låta dem bibehålla de fortuners, vid hvilka de fästat sig så ömt, om de finna det förenlig! med sina begrepp om heder, att låta betala j t L Å l j ) Vi bedja läsaren om ursäkt att vi ordagrannt återgifvit originalet, som här har die kollerige, hanabkhlizgaaa sahähiana Cahindmähra Claiochhaoitn