— Ropresentationen af Trollflöjten å kungl. teatern, som egde rum i förrgår till förmån för m:lle Ebeling, gafs för fullt hus och bivistades jemväl af den kungl. familjen. Den herrliga musiken, måbända den mest sublima som Mozart någonsin skapat, utfördes denna af:on med omtanka och pietet, och i vissa fa!l med verklig förtjenst. Härvid måste dock naturligtvis visia partier undantagas, som äfven med vår scens närvarande tillgångar åtminstone till någon del skulle kunna besättas på ett vida lämpligare sätt; äfvensom en fullkomligt jemn ensemble visserligen ej serdeles ofta förmärktes. Solosakerna gingo i allmänhet bäst. — I Paminas roll återfuano vi m:lle Ebeling, hvars ypperliga röst och sällsynt musikaliska föredrag framkallade de vackraste effekter, synnerlig:s! i Cavatinan i 3:e akten esmt! i sista aktens final. — Hr: Sirandberg gaf Tamino likaledes ganska iutressant, och utmärkte sig isynnerhet uti arian i första akten. Uti ensezblerna förspardes hos honoia en och annan liten distraktion. — Drottningecs svåra och ansträngande parti gafs med mycken artistisk säkerhet och konstfärdighet af m:lle Fundis, och äfven hr Haglund vizade att ban gjort ganska vackra framsteg i sin konst, sedaa han förra gången gaf Sarestros parti. Papazeno och Papsgena funno sina såsom vanligt säkra och vana representanter uti hr L. Kinmanson och fru Almlöf..— Hr Söderbergs (Monostatos) lifliga spel är ganska underhå!lande, men kan ej alltid ersätta hvad han saknar såsom singare, hvarföre vi skulle tillstyrka att hr Lundberg åtminstone måtte aliernera med honom i detta parti. — Hvad tärnorna och genierra beträffar, hafva innehafvarne af dessa partier pitagligen erhållit plat.er, som de ingalunda förmå fylla, och man kan under sålana omständigheter ej af dessa sujetter begära mera än hvad de prestera, men väl, att scenens styrelse här måtte använda en och annan mera öfvad sångerska, hvars biträde i dessa roller är högst behöfligt. Orkesterpartierna gingo i allmänhet rätt väl. Mille Evdveling mottogs vid sitt inträde med en högst liffig applåd, och framropades efter sin cavatina i 3:23 akten, äfvensom vid representationens slut. Vid båda sistnämde tillfållen mottog hon flera buketter, som under starka bifallsyttringar inkastades på scenen. —u—