ske, ?,:dels pluralitet då skulle kunna erhållas för frågor, som ej kunna falia. Konubogen skulle då Inödgas upplösa kamrarne, hvilket skulle föranleda både tidsutdrägt och vådor. Hr DORCHEIMONT: Bestyrelsen har i denne punkt föreslagit, att molion väl må väckas i hvilkendera afdelningen som heldst, men ej till pröfn!sg upptagas i den mindra afdelningen förr än den blifvit bifal:en i den större. Derigenom skulle kunna inträffe, ätt en motior, väckt inom den mindre afdelofrger, skulle kunna vara afslager, utan att moI ifonären bunnit ens yttra sig i och ännu mindre utreda och försvara sin motion, och j2g arser detta vara hverja motionärs icke blott rättighet, utan ovilkorliga skyldigbet. För Örigt är det endast en redektiorsförändring, som jag skulle örska i denna punkt, den nemligen, att då afdelningarne siadna I olika beslut angående en fråga, som kan hvila, den äfven då må hvile till nästa lsgtima riksdag, semt då afgöras som fråga, bvilken ej kan hvil:, Mitt skäl härtill är, att det möjligen rkulle kunna inträffa fell, då pluralitetens ösigter inom den större afdelningen, angående n grurvdiegsröga eller någon annan lika vigtig engelägenhet, icke vore densamma, som pluralitetens åsigter inom landet, och genom ett sådant uppskjutande finge opinionen i landet tillfalle att genom de 272 vilen göra sig gillande. Efter någon ytterligare diskussion, hvari, utom de nyss snförda, hbrtr Ekholm, Dalman, grefve Spens och Scharteu deliogo, entogs br G. Hjertas förslag med hr Richerts emendement och 7:ie punkten bifölls, så lydande: Frågor kunna väckas i hvilkendera afdelningen som belst, och om afdelningarne stadna i skiliaktiga beslut, skola de sammanträda till gemensam öfverläggriog och omröstning, hvsrvid sakens utgång genom flesta rösterna bestämmes, med undantag dock af frågor rörande stifiande eller ändring af grunålag och annan lag, till hvilkos efgörande erfordras en pluralitet till två tredjodeler af de röstandes antal.n Crdföranden föredrog härefter den uppskjutna fråsan om velbarheten, hvilken, enligt hr Walienbergs rörslag, skullo gifsas åt hvar svensk Isan, som vore myndig och i ätvjutande af sina medborgerliga rättigheter. Te WALLENBERG enförde, till besvarande ef de mot hans förslag gjorda ermärknivgear, att då man inför logen är myndig vid 21 år, kan mar också vara representant; att man genom underlåtenbet ati stedga någonting om valkarheten skulle lemna tillfälle öppet till införande af en census; ock ati täflan om förtroendet att blifva representant vore den bästa sporre för medborgarep. Be SCHARTAU ansåg enklast, om man ville hafva en purkt angående valbarheten, att säga: bvear och en vaiberättiged är valbar. H: DALMAN fenn det inkonseqvent att gifva valbarhet åt dem, som ej vore valberättigade. Då en radikal (hr G. Hjerta) föreslagit inskränkning i valberheten, behöfdes för öfrigt ingen strid derom. Tel. erinrade om tvenne punkter i sitt progrim, bland hvilka det i gynnerhet vore af vigt awvt få sällskapets tanka utrönt om den ens, nemligen om riksdacars hållande hvart eller hvartannat år; hvilket är af stor vigt för att få ett parlamentariskt system. Talmannen HANS JANSSON trodde ej en sådan bestämmelse, som den föreslegna, böra intagas i petitionen. Den som blott är 24 år her så nyss utträdt i verlden, att det vore för tidigt för honom att blifva representant. Vid 25 års ålder vore det tids nog. He L. HJERTA: Det är icke att befara, att någon annan än en fu!lvext blir vald till representant, och mean bör ihågkomma, att irgen får blifva förmyndeare eller sitta till doms utan att vara 235 år. Ta!. tillade en erinran, att man ej måtte anse sig vora stanna vid petitionens atlemnpanye. Btura mvt ståndskrafter vore ännu att öfvervinna, och sällskapet borde för den skull förklara sig ej vilja uppböra med sin verksamhet, förr än representationreformen vore genomdrifven; man hade ännu många saker alt tala om. Er RICHERT påminte, att myndighetsåldern i flera länder är 25 år, och att franska konstitutioven af 4795 pjorde 30 års ålder till vilkor för inträde I den ena kammaren och 40 års i den andra. Man borde ej föreslå vilkoret af 24 års ålder. Frib, H. HAMILTON instämde häri, och yttrade sig derjemte, i anledning af hr Delmans erinran, för riksdagarnes återkommande hvart eller hvartannat år. Grefve SPENS ensåg vilkoret af högre ålder än 21 år vara nödigt, men derjemte stadgendet af flera qvelifikstioner för valbarheten vara lika farligt, som ytterligar: inskränkningar i valrätten. Hr WALLENBERG modifierade sitt förslag i afseende på åldern i enlighet med de fleste talares åsigt, och en så lydande punkt antogs: Valbar är en hvar valberättigad, som uppnått en ålder af 25 år. hvilken skulle blifva den 7:de i programmet. Härefter uppkom en diskussion om riksdagarpes tätare återkommande. Her grefve Anckarsvärd, L.