beslut från folkets sida i munnen, icke alltid äro
lika apgelägne om det så mycket omtalta åter-
hållet. Hvad är först och främst vår nuvarande
representation annat, än ett fyrdeladt enkammars2y-
stem, så mycket mera utsatt för förhastanden, som
alla kamrarne skola företaga ärenderna på samma
gång, utan att den ena vet hvad den andra beslu-
tar? Man har således i det nya förslaget 3 chean-
cer emot 4 för förslgtighet och rådrum i afgöran-
det, då frågan bör pröfvas först i ena kammaren,
sedan i den andra, och derefter, om samrarne äro
af olika tanka, båda skola sammanträda för att gemen-
samt öfverlägga och besluta. Häruti räknades än-
dock icke beredningen gerom kormmittear, som mot-
svara våra utskott. Det exempe! friherre Herme-
lin anfört, af det återhåillanda element gom de för-
valtande verken utöfra, ansåg tal. icke vara serde-
les lyckligt valdt. Sjelfva meningen med ett förval-
tande verk, som antydes af namnet, lärer icke vara,
att det skall återhålla ärenderna, utan att det skall
expediera dem. Menar man åter att embetsverken,
när de rådfrågas om allmänna mått och steg, äro i
tillfille att framlägga de omständigheter, som kunna
tala mot förhastande, så hafva de likväl ingen räl-
tishet att tillbakehålla regeringen, utan stå till denna
snarare i den ställning, som den ena kemmaren skulle
stå till den andra enligt bostyreisens förslag, eller i
en ännu svagare. OÖfverbufvud bad ban att man,
just med anledning af det framdragna exmplet,
icke måtte glömma, att regeringea här i landet,
som är enväldig i den ekonomiska lagstiftningen,
derigenom befinner sig I efseende på den mest vidt-.
omfattande delen af allmänna ärengerna I gamma
författning som det så mycket fruktade enkammar-
systemet å andra sidan, neml. att icke någon ser-
skild återhållande myndighet finnss, fom eger veto
mot dess beslut. Eoligt de förssräcktes logik skulle
således regoringsmakten vera en mycket farlig in-
rättning, ledande till upplösning och allehanda an-
nat ondt; likväl hör man icke någon sådan anmärk-
ning från den sidan. Tal. bad äfven få nämna,
hvarföre kan hyste någon farhåga för förslaget att
tillsätta ena kammeren genom s. k. serskilda val-
rämnder i orterna. Såsom etts skäl för detta förslag
är anfördt, att många ansedde personer i landet, sora
icke kunna eller vilja låta välja sig till riksdags-
män, i anseende till omsorgen om enskilda affärer
m. m., likväl med röje egkulle mottaga förtroendet !
att vara ledamöter af valnämnden. Just detta skäl
ansåg tal. deremot böra betraktas med misstroende.
Det är ganska troligt att så skulle tillgå, som nysas
är nämndt, men hen drog dsref den slutsatsen att
tillfälet egentligen skulle begagnas af de sg kk.
magnaterna, hvilka gerna skulle tycka om, att
utan det besvär som riksdagsmannakallet medför,
likväl få visa sig såsom högsta hönsen i korgen i
sin ort och utöfva en viss makt, samt i följd deraf!
blifva kurtisersde af regeringen och vinna ioflytelse
för sina relationer. Ått detta äfven blefse en sorts.
klassfördelning som kunde leda till missbruk, i syn-
nerhet om de ifrågavarande valnämndsledamöterna,
komme att utses för längre tid, är ögonskenligt. Det
biefve att låta penningearistokratien göra sin öfver-.
vigt gällande, endast att det skedda på en emväg.
Hr BJÖRK kunde ej inse ändamålet med den a
en föregående talare framlagde bovisningen i fråga
om minoritetens rätt. Ingen hade påstått att mi-
noriteten borde tillerkännas någon annan rätt än
just den som af nämnde talare blifvit erkänd. Hvad
beträffade den af en talare framställda fearbåga att,
genom den öfre kemmarens väljende genom val-
nämnder af folket, densamma skulle komrima att till
en öfvervägande del bestå af magnater, kunde tala-
ren icke dela. Skulle dock mot all sannolikhet fol-
ket välja sina ombud bland majoriteterna, få borde
man icke förmena dem rättigheten att gifva sitt
förtroende åt hvem helst de funne för godt att fö-
redraga; de finge i sådant fall stå sitt eget kast,
om deras rättigheter blefve mindre väl bevabade.
Er RICHERT. I anledning af hvad en föregå-
ende talare yitrat om vigten af att programmet borde
så uppgöras, att man finge landsorten med sig, vore
telaren i tillfälle upplysa att reformsällskaper både
i Gefle och Uddevalla gått Stockholms reformeäll-
skap i förväg med tidigare beslut, samt att det ena
af nämnde sällskapers program var långt mera radi-
kalt än detta sällskaps, i de punkter som redap
blifvit afgjorda.
Hr FRÅNS SJÖBERG: Efter den förklaring br
Schartau afgilvit, att meningen med förslaget al-
drig varit någon annan än att valen skulle ske vid
riksdagarpes slut, vore tal. naturligtvis för stin del
tillfredsställd; men då depna förklaring stannade in-
om söllskapet, och, å ena sidan verkan af den opi-
niorsyttring man genom reformsällskapers bildande
så väl i hufvudstaden som i orterne afselt, vore vä-
sendtligen beroende på den enhet i åsigter dessa
sällskap kunde komma att uttrycka, och man åan-
dra sidan sett att en del talare nu uppfattat försla-
get såsom skulle den mindre afdelningen blifva ett
utskott af den större, vidhöll tal. sin önskan om ett
tillägg i redaktionsn, som bestämdt uttryckte att de
ffrågakomne valin icke skulle ske förr än vid riks-
dagarnes slut.