beslut från folkets sida i munnen, icke alltid äro lika apgelägne om det så mycket omtalta återhållet. Hvad är först och främst vår nuvarande representation annat, än ett fyrdeladt enkammars2ystem, så mycket mera utsatt för förhastanden, som alla kamrarne skola företaga ärenderna på samma gång, utan att den ena vet hvad den andra beslutar? Man har således i det nya förslaget 3 cheancer emot 4 för förslgtighet och rådrum i afgörandet, då frågan bör pröfvas först i ena kammaren, sedan i den andra, och derefter, om samrarne äro af olika tanka, båda skola sammanträda för att gemensamt öfverlägga och besluta. Häruti räknades ändock icke beredningen gerom kormmittear, som motsvara våra utskott. Det exempe! friherre Hermelin anfört, af det återhåillanda element gom de förvaltande verken utöfra, ansåg tal. icke vara serdeles lyckligt valdt. Sjelfva meningen med ett förvaltande verk, som antydes af namnet, lärer icke vara, att det skall återhålla ärenderna, utan att det skall expediera dem. Menar man åter att embetsverken, när de rådfrågas om allmänna mått och steg, äro i tillfille att framlägga de omständigheter, som kunna tala mot förhastande, så hafva de likväl ingen rältishet att tillbakehålla regeringen, utan stå till denna snarare i den ställning, som den ena kemmaren skulle stå till den andra enligt bostyreisens förslag, eller i en ännu svagare. OÖfverbufvud bad ban att man, just med anledning af det framdragna exmplet, icke måtte glömma, att regeringea här i landet, som är enväldig i den ekonomiska lagstiftningen, derigenom befinner sig I efseende på den mest vidt-. omfattande delen af allmänna ärengerna I gamma författning som det så mycket fruktade enkammarsystemet å andra sidan, neml. att icke någon serskild återhållande myndighet finnss, fom eger veto mot dess beslut. Eoligt de förssräcktes logik skulle således regoringsmakten vera en mycket farlig inrättning, ledande till upplösning och allehanda annat ondt; likväl hör man icke någon sådan anmärkning från den sidan. Tal. bad äfven få nämna, hvarföre kan hyste någon farhåga för förslaget att tillsätta ena kammeren genom s. k. serskilda valrämnder i orterna. Såsom etts skäl för detta förslag är anfördt, att många ansedde personer i landet, sora icke kunna eller vilja låta välja sig till riksdagsmän, i anseende till omsorgen om enskilda affärer m. m., likväl med röje egkulle mottaga förtroendet ! att vara ledamöter af valnämnden. Just detta skäl ansåg tal. deremot böra betraktas med misstroende. Det är ganska troligt att så skulle tillgå, som nysas är nämndt, men hen drog dsref den slutsatsen att tillfälet egentligen skulle begagnas af de sg kk. magnaterna, hvilka gerna skulle tycka om, att utan det besvär som riksdagsmannakallet medför, likväl få visa sig såsom högsta hönsen i korgen i sin ort och utöfva en viss makt, samt i följd deraf! blifva kurtisersde af regeringen och vinna ioflytelse för sina relationer. Ått detta äfven blefse en sorts. klassfördelning som kunde leda till missbruk, i synnerhet om de ifrågavarande valnämndsledamöterna, komme att utses för längre tid, är ögonskenligt. Det biefve att låta penningearistokratien göra sin öfver-. vigt gällande, endast att det skedda på en emväg. Hr BJÖRK kunde ej inse ändamålet med den a en föregående talare framlagde bovisningen i fråga om minoritetens rätt. Ingen hade påstått att minoriteten borde tillerkännas någon annan rätt än just den som af nämnde talare blifvit erkänd. Hvad beträffade den af en talare framställda fearbåga att, genom den öfre kemmarens väljende genom valnämnder af folket, densamma skulle komrima att till en öfvervägande del bestå af magnater, kunde talaren icke dela. Skulle dock mot all sannolikhet folket välja sina ombud bland majoriteterna, få borde man icke förmena dem rättigheten att gifva sitt förtroende åt hvem helst de funne för godt att föredraga; de finge i sådant fall stå sitt eget kast, om deras rättigheter blefve mindre väl bevabade. Er RICHERT. I anledning af hvad en föregående talare yitrat om vigten af att programmet borde så uppgöras, att man finge landsorten med sig, vore telaren i tillfälle upplysa att reformsällskaper både i Gefle och Uddevalla gått Stockholms reformeällskap i förväg med tidigare beslut, samt att det ena af nämnde sällskapers program var långt mera radikalt än detta sällskaps, i de punkter som redap blifvit afgjorda. Hr FRÅNS SJÖBERG: Efter den förklaring br Schartau afgilvit, att meningen med förslaget aldrig varit någon annan än att valen skulle ske vid riksdagarpes slut, vore tal. naturligtvis för stin del tillfredsställd; men då depna förklaring stannade inom söllskapet, och, å ena sidan verkan af den opiniorsyttring man genom reformsällskapers bildande så väl i hufvudstaden som i orterne afselt, vore väsendtligen beroende på den enhet i åsigter dessa sällskap kunde komma att uttrycka, och man åandra sidan sett att en del talare nu uppfattat förslaget såsom skulle den mindre afdelningen blifva ett utskott af den större, vidhöll tal. sin önskan om ett tillägg i redaktionsn, som bestämdt uttryckte att de ffrågakomne valin icke skulle ske förr än vid riksdagarnes slut.