Vid nu varande riksdag har striden varit varn om detta ämne. Sackerfabrikanternes försvarar hafva satt i verksamhet alla krafter, de kunnat kom mendera; och det fria handelssystemets anhängar hafva nedlagt mycken möda på deras vederlåggande och att detta verkligen lyckats, derom kan hvar oct en öfvertyga sig, som vill taga kännedom om hvad som är framlagdåt. Sålunda hafva i bevillningsutskottet blifvit före tedda åtskilliga, med särskildt tillstånd, för jemnfö relses anställande, införskrifna prof af raffinerad: såcker från Holland och Hamburg: och det har be: funnits, att dylikt socker, fullt jemnförligt med svensk reflinad, kostar, med frakt, assurance och alls omkostnader, utom tull, omkring fjorton (44) skillingar riksgälds per skålpund. Vid samma tid var det partipris, som våra raffinadörer höllo, tjugefem (25) skillingar, således 41 skillingar högre. Tallen å det åa sockret är, då det kommer från Brasilien, 2!, skillingar banko, jemte tie procent derå till handelsoch sjöfärtsfonden, eHer tillsamman 2 sk, 57, runstycken; men kommer det från Ostindien, är hela afgiften 2 sk. 2!, rst. Vil man nu öfver hufvud taga denna till jemnt 92!, skillingar, eller 30 runstycken, och supponera, hvad som är ganska liberalt, att ett och en tredjedels skålpund rått socker åtgår till frambringande af ett skålp. raflinad, så utgör tullafgiften till dettas råimna 40 runstycken, d. v. s. 3!; skill. banko eller 5 skill. riksgälds. Dragas 5 sk. från de ofvan funna 11, så återstå 6 skilliagar, som våra raffinadörer hafva i vinst på hvarje skålpund socker, som i Sverge förbrukas. Detta är ren vinsl utöfver de utländska raffinadörernas vinst, ty raffineringen kan icke kosta mera i Sverige än annorstädes; det tredjedels skålpund råsocker, som vi sagt fordras ulöfver ett skålpund för tillverkningen af ett skålpund raffinad, är ganska högt räknadt, så att en så stor qvantitet icke i verkligheten åtgår; och uti syrup o. d. ligger en ytterligare vinst, som mer än tillräckligt betäcker den obetydliga tolagen, den der lyckats att nedsätta, så att den t. ex. i Götheborg erlägges med 2 skilling för 400 skålp. råsocker, då andra varor betala i tolag 2 procent af tullvärdet. pEnligt kommersekollegii berättelse, uppgår sockertillverkningen i Sverige årligen till cirka 44, millioner skålpund (förr något öfver, år 1846 något under). Eex skillingar per skålpund gör en liten nätt summa af nära en och en ha!f million riksdaler vriksgälds, som svenska folket nu betalar till sina sockerreflinadörer, hvilka till antalet äro fjuge hela riket. Också har i sednare tider intet exsmpel funnits af så hastigt förvärfvade betydliga fortuner bland någon näringsidkareklass, som bland sockerpatronerna. Näistan ella äro utländningar, de este fattige bitkomne; och en eiler annan har rejan flyttat ur riket efter väl förrättadt förvärf; en ärer icke ens vara rätteligen boende, utan blott kattskrifven, i Sveriga och besöka riket emellanåt. Att, med sådana ressoursser och så ömma interessen att förfäkta, sockertillverkarne arbeta oförrutet på bevarande af sitt skydd,, det kan man nog förstå; men lika lätt är icke att utgrunda, huru la kunna anse för tjenligt att föra en så hög, mnätan förmäten ton, som men i några år hört dem ippstämma, så snart några anmärkningar om deras skäliga vinst blifvit offeatligen synliga. Hvarje tid ningsläsare minnes, med hvilken trygghet och karm eriktiganden till sockermonopo!ets försvar blifvit å ådana anmärkningar genast afgifna; i bariktiganjena har dock vanligen befunnits något flag, som affinadörerne naturligtvis icke afvetat, men som cke kunnat förnekas, så snart någon påpekat det. Vi påminna blott om ett, det sista (eller bland de ista) exempel häraf: en oförfårad och dundrande illrättavisning inflöt förlidet år i Aftonbladet, hvars edaktion erkände sifferuppgifternas enlighet med föetedda dokumenter; men redaktionen hade icke närkt, att svenskt skålpund och hamburgskt skålsund räknades lika. Sedan gctta kryphål var af mn iosändare tillstoppadt, uppstod tystnad en tid; nen den är på ett lysande sätt bruten genom den ok, som vi nu hafva under händer, och som synes eräknad att förvirra eller rent af dränka läsaren i n massa af de konstfärdigast hopkomna kalkyler. Att bringa dessa kalkyler till enkelhvt och inskränka lem till endast sådant, som angår svenska folket ich representationen, är det rätta vapnet emot den Iyftige författaren; och det är ett sådant vapen, i försökt. Vår här ofvan framställda beräkning af, vad raftineradt socker skulle kunna kosta svenska onsumenter, om det finge införas, torde icke stå tt jäfva; och då så är, rörer oss föga, hvad folket lödgas betala för sitt socker i de länder, der statsokomsterns äro grundade på acciser och konsumionsafgifter, der man har kolonier att gynna o. 3. V.p Vet man och besinnar allt detta, så behöfver man cke bråka sin hjärna med jemnförande uträknin