———————— AL ——
PRÖFNING AF FÖRBUDS- OCH SKYDDS-
SYSTEMET,
i anledning af tre utkomna skrifter och dagens
företselser, al J. P. Th.
Detta är en skrift, som är väl värd att I1:2s
och hvars författare man kan gissa sig till ickt
blott af initialerae på titela, utan äfven af den
kända kraftiga stilen. Borjsnde med några be
traktelser öfver dat bekanta faktuz, att itekil-
liga tryckta skrifter till förmån för de probibi-
tiva intressana biifvit enskildt utdelade, men
deremot icka varit synliga i bokhaadeln, och
öfver den möjliga afsigten med ett sådant sä
att gå tiliviga, har författaren derefter företagit
till gransiniog tveane sådana skrifter, nemligen
f:; He fabrikören Almgross anförande i Bo:-
gareståndet, sedermera i tryckta ex-mplar ut-
deladt med vidfogade noter; 2:5 Ba till Kongl.
Maj:t invifvea skrift af Stocsholeas fabrissgocie-
teters devuterale den 5 Maj 4846 och 3:3 Nå-
got till svir på de mot sockerfabriksnterae
gjorda tillmälen, samt om tull:gstiftningen för
socker i aniedaing al Kongl. Me:s förslag till
ny tulliaxa.
Dessa hbrochyrare, säger fört, utdelas till
ledamöterne i Bevilining-utskottet, för att öf-
vertyga elier baveka, så vidt görligt är.. Hr
J. P. To, följer dem nu alla tre tesligen nära
på spåren med kritikers gissel i sin hand, och
hans skrift är både iatresssnt och lärorik. Då
den är 44 sidor i siov oktaf, och föga eller in-
tet öfserflödist deri förekommer, samt räson-
nem2angzersa 2ro sirängt sammanbundna, kunne
vi egentligsn icke lesana nigon omständlig re-
sumå af dcet hela, icke heller vilja vi aftrycka
någon större del, för att icke minska arbetete
intresse; bloit ett par utdrag skole vi tillåta oss.
I anlodning af hr Almgrens anförande hater
det bland annat:
Det är besynnerligt med detta anförande: när
man läser det, tycker man att man läsit d:t mång
gånger förut. Samma statsekoaomiska principer,
samma föreställningssätt om andra fabriksnationers
sträfvanden och om bevekelsegrunderna hos alla
svenskar, som arbeta för ett friare handelssystem,
samma argumentationssätt har man sett i hundrade-
tals skrifter förut; det är nästan isgen variation.
Dit hörer äfven -att behandla historien synnerligen
på fri hand, för att kunna blända hopen med en
mängd stora namn. Sålunda skall en i våra bäf-
der någorlunda bevandrad läsare med förvåning och
löje fråga hr Å , hvar han fått alla de pag. 8 upp-
räknade stora namnen, så vidt meningen är aut
framställa auktoritet för ett prohibitift fabriks-
system; af alia sex kunna kanske icke två med skäl
citeras i den afsigten; och det är i sanning icke
underligt, att icke Sturarne och Engelbrecbt och
Birger Jarl c fått följa med i räkningen. Att be-
fordra inhemsk industri är icke liktydigt med att
befordra prohibiions-sysem, såsom hr A. förestäl-
ler sig; ofta inträffar, tyvärr, att det sednare mot-
arbetar det förra. Devna erfarenhet har man gjort
1 alla länder; men det är icke i alla, som man
funnit sig föranlåten att af erfarenheten göra ett
praktiskt trut, utan man har envisats att fortsätta
det prohibitiva systemet, ehuru man sett, att det
dicke ledt till det mål, dit man inbillat sig att det
skulla leda. Man har påstått, att blott man finge
tid på sig, boit folket ännu några år frambärdade
med uppoffringar (och prohibitionerna äro uppoff-
ringar å förbrukarnes, d. v. s. den ojemnförliga plu-
ralitetens side), så skulle industrien ändtligen en
gång blifva så rotfästad och stark, att hon kunde
uthärda åsynea af det förskräckliga spöke, som evigt
jagar sömnan ur deres ögon: den så kallade tläfian
med. utländingen.
vÅr efier år, decennium efter decennium — ja
snart torde det få räknas med seltler — har man
upprepat denna förevändning; ty man har dock säl-
len vågat erkänna, att uppoffringen skall vara utan
gräns. Och man ser sig, oaktadt de sangviniska
förboppningarag på tidens stärkande krat, nödsakad
att i dag ropa lika högljudt på nödvändigheten af
prohibitionens stydd., gom man ropade i dag för
tio år sedan, i dag för ett sekel sedan. Exempel
finnas till och med, att de, som anse sig för indu-
striens ombud och målsmän, vid vissa perioder ut-
tryckligan lofvat, att finge skyddet blott fortfara
ännu tie år, fem år, så skulle de kunna umbära
det; och ändock låter det nu, flera decennier efter
löftet, alldeles lika så, som det lät före detsamma.
Ea härefter följande granskning af den för-
menta satsen att höga tullar eller förbud böra
ST teR ten dead Sr a ER TNA DE TRA TREE EN SV JR