SNS Lean.
rätten och valbarheten i Tyskland. Söndags-
bladet. Reformvännernas tionde möts; slut.
Reformvånnernas i Westmanland petition. Up-
salakorr2:pondeatens; proklamation emot reform-
vännerna: representationsfärslsg. Redovisning
för inkomserna af dem. Jenny Linds recetter
på k. teatern. Annonser. Fortsättning af föl-
jetongen Dolores.
— Teckningar utr Dagens kändelser 1848,
serien B. Läsaren torde påminna sig, att vi
vid anmälan för någon tid sedan af serien A
till desss karikstyrer yttrade en fördelaktis
tanke om den anonyme artistens såväl val af
ämnen som deras utförande. De åtta plancher,
som utgöra serien B, synas oss betydligen sämre
än föregångerne i serien A. HKarikaturgenren
är också i sig sjelf ej så liit att sköta väl; äf-
ven dax fyndigaste artist: paszrerar, innan ban
vet ordet af, linien der det godmodigt qviecks
slutar, och mean börjar se någonting med flit
anlagd: på en viss liten el2khet, eller måhända
till och med iiskenbet mot åtskilliga tidehvarfs-
ider, hvilka ej smeka på den ort eller i det
läger, der artisten befinner sig och har sina
mesta sympatier. Den st:ckars filantropismno
får isynaerbet sitta emeliap. Det går fen hop
pbättre foli, hiskligt i magen, att tidehvarfvers
omsorg börjar vända tig till engelägenheten att,
der en möjlighet kan gilvas, söka arbeta på
falln2s och olyc:ligas förbättring. När dylika
försök, såsom man vet, mången gång misslyckas
och meuniskovännen gäckas i sin möda med
individer, som äro alltför förderfvade att gifva
sig för en morzlisk inflytelse, då uppgår genast
en stråle af hög glädje, en verkligt skimrande
skadefröjd hos en och annan dandy, som skyndar
framdraga dessa exempel såsom bevis på ömk-
ligheten i det hela ef ett system, utgående på
packets, förbttring och ej på att göra uslin-
gen förlora! för all sin tid. Mångea af denna
klass, som kallar sig bättra folk, är dock i
de flesta fell just den, som dels genom sina
exempel, dels genom direkta förförelser, proj-
ningar eller orättvis behandling bragt en så
stor del af fingalsernas invånare och invånarin-
nor på den punkt af elände der de befinna sig!
Hvad måste då stundom vara detta slags folk
grundkänsia i afseende på de ligre klasserna?
Jo, att förderiva, förföra, bedrags, håna indivi-
der inom dem, det är risigt, lofligt, godt och
framföralit nobelt. Men att försöka hjelpa och
återupprätta den fallne, så snart han eller hon
tillhör sådana som redan af födseln tillhör
mobben, det är en föraktlig cch Jöj!ig hand-
ling. Således skall filsntropien utskrattss för
att den, såsom all: menskligt, kan göra misstag
och ej i allt eger of.lbara theorier. Vi fråga,
huruvida zigonting i sig sjelf kan vara mera
tvetydigt än en sådan stämning kos dem,
som t:nklöst pretendera sig så hörr:, utan at:
bevisa det genom sin ädelhet? Vi h-msetälle
derjemt4, om nigoning k:n vara oklokare än
dessa klissers öfrermod just på denna tid?
Dessa 2nmäörkningars riktigtet i allmänhet
torde väl inven jäfva, ehuru man måbända an-
ser anleinisgea härtill nu, trgen från dessa
teckningar, vara nog liten. Vi erkänna också
gerna, aut arlisten med sina teckningar här tro-
ligen ej mena så illa; och vår afsigt är inga-
lunda att sätta honom sjelf i ofördelaktig dager;
vi vilie blott påpeka hvad vi anse oriktigt i
dylika framställningar.
I synnerhet vidrigt och kortsynt blir förfa-
randet, när det lyckligare, elementet i sam-
hället tar sig före att sammanblanda arbets-
klassen, bandtverksre, de fattige o. d. med
brottslige. Tendensen af desna sammanbland-
ning bar förr, under sristokratismens blom-
stringsperiod, varit ganska vanlig; men är i
grunden på en gång så orättvis och vådlig, att
man aldrig nog kan påminna om faran deraf.
Så roar man sig t. ex. här i dessa ,Teckningar
med att göra narr af pBildningscirklarne, och
på planchen bredvid skrattar man åt narraktighe-
ten att skapa aftonunderhållningar för fångarne
på Rindöno medelst musik och sång.
Hvad beträffsr följderna af Bildningscirklar-
nes verksamhet på bandtverkare, gesäller och
arbetare öfverhufvud, hvilken här af artisten
gisslas, så torda erfiremheton visa, att om nå-
gra bandtverkare på lediga stunder om afinar
och helgdagar upptagas med lärorika sysselsätt-
ningar och undervisnizgar i äronen äfven utom
deras fac, så medför dylikt säkert mera godt
både för dem ejelfve, deras arbete och således
äfven der2s kunder, än om samma tid förslösas
på dissipation r vid spelborden eller i kaföer, i
likhet med hvad af mången bättre lottad bru-
kas. Det kan visserligen inträffa, att någon
enda gång sådana distraktioner derigenom ska-
pas, att, såsom på en planch bär visas, en hår-
frisör, upptagen af frenologi, bränner sin kund
på örat, i stället för i håret: att en sotarpojke
kikar på månev, i stället för att feja skorsie-
nen; cch att en hedersman till skomakare för-
djupar sig i botenik mer än billigt. Dessa äm-
nen äro roliga nog såsom karikatyrer. Men
det hån, som i dem uitalar sig öfver tidehvari-
vets riktning till arbetsklassernas införande på
området af bildande nöjen, till utbyte mot krog-
lif och dolskhet, skiner alltför illa igenom. Om
artisten velat skapa ett fullt oskyldigt skämt, så
skullechen framförallt hafva varit opartisk, och
för detta ändamål äfven regalerat sin publik
med tecinicgar af embetsmänr, militärer och
håutevolee-personer i:allmänbhet, hvilka ock ej
sällan tillbringa sin tid med mångahanda saker,
liggande utom deras egeniliga befattningar, hvar-
igenom stundom rätt betänkliga dissipationer,
äfven inom deras kretsar, uppkomma.
UTSKOTTSBETÄNKANDEN. ij
Statsutskotiets utlåtande, angående reglerin-
gen af utgifterna under riksstatens nionde huf-