(Insändt.) ETT LITET ORD I EN STOR FRÅGA. Ingenting :r vanligare än att de så kallade Iiberala, i frisan om en förändrad representation, af sin2 motståndare beskyllas för ytlighet, för oförmå geaomtänka det ärone, hvarom fråga är. som ifra för en friare författning, för rättvisa åt det demokratiska elementet, kunna dock i sina leder räkna de mest betydande af samtidens tänkare och snillen, de kunna åberopa sidana namn som Gejer, Michelet, ja sje Guizot, hvilken inom litteraturen alltid skall kossma att lysa såsom en stjerna af första storl;ten, den samme Guizot, hvilken såsom minisisr blef en maktens slaf och så otrogen de pr neiper, i hvilkas tjenst han sisom skriftställzre hade arhetat. Vidare vill man förebrå de liberala ett viss! begär att ensansee söka behålla hela fältet, och på sätt och vis ej unna olika tänkande samvetsoch tinkefribet. De rätta demokraterna behöfva dock ej genom öfverröstning göra sin mening gällards. Det bör ej fatias dera skäl och bevis. Da kunna till och med medgifv:, att da konservativa ifrån sin ståndpunkt hafva rätt. Ingen kan t. ex. neka att klassvaleprin cipen varit hvad den är, ett historiskt faktur, att den med nationens samtycke en lång tid egt bestånd, hafi ett historiskt berättigande och således ej saknat sia sanning. Men detta hindrar ej, att det måste gå med denna princip a i