(Insändt.)
ETT LITET ORD I EN STOR FRÅGA.
Ingenting :r vanligare än att de så kallade
Iiberala, i frisan om en förändrad representa-
tion, af sin2 motståndare beskyllas för ytlighet,
för oförmå geaomtänka det ärone, hvarom
fråga är. som ifra för en friare författ-
ning, för rättvisa åt det demokratiska elemen-
tet, kunna dock i sina leder räkna de mest be-
tydande af samtidens tänkare och snillen, de
kunna åberopa sidana namn som Gejer, Mi-
chelet, ja sje Guizot, hvilken inom littera-
turen alltid skall kossma att lysa såsom en stjerna
af första storl;ten, den samme Guizot, hvilken
såsom minisisr blef en maktens slaf och så
otrogen de pr neiper, i hvilkas tjenst han si-
som skriftställzre hade arhetat.
Vidare vill man förebrå de liberala ett viss!
begär att ensansee söka behålla hela fältet, och
på sätt och vis ej unna olika tänkande sam-
vets- och tinkefribet. De rätta demokraterna
behöfva dock ej genom öfverröstning göra sin
mening gällards. Det bör ej fatias dera skäl
och bevis. Da kunna till och med medgifv:,
att da konservativa ifrån sin ståndpunkt hafva
rätt. Ingen kan t. ex. neka att klassvaleprin
cipen varit hvad den är, ett historiskt faktur,
att den med nationens samtycke en lång tid
egt bestånd, hafi ett historiskt berättigande och
således ej saknat sia sanning. Men detta hin-
drar ej, att det måste gå med denna princip
a
i