tagas, att herrar Hedråns och Stenhammars inkal lande i ett utskott, åt hvilket man bör önska lif oe! rörelse, men icke död, och der nu hade erfordrat helt andra egenskaper än desse män besitta, skall sin ringa mån bidraga till svenska folkets öfverty gande om den ovilkorliga förkastligheten af närva rande representationssätt och nödvändigheten att, in nan det blir för sent, deruti göra en förändring Det är bekant att åtankan på sednare tilldragel ser med frenska nationalgardet föranledt obenägen het å högre ort för bildande af ett borgaregarde Stockholm och man känner till och med ett thron följarens yttrande i detta afseende. MHäremot ka det vara tillräckligt att erinra, hurusom det p längden skulle blifva en ren omöjlighet, att me soldaternes bajonetter uppehålla hufvudstadenslugr Sådant kan med dem låta sig göra för veckor oc dagar, men icke i år och månader. Dessutom skull indelta krigsmaktens långvariga användande till gar nisonstjenst i Stockbolm slutligen göra den så in populär, att den ur denna synpunkt blefve otjenli för dess egentliga ändamål eller försvar mot yttr fiender. Bäitire utväg gifves således icke, än at låta Stockholms borgare organisera sig till hufvud stadens betryggande. Misslyckas detta försök oci finner mot förmodan regeringen att Stockholms bor gerskap icke är att lita på, så vore fara värdt, at det icke stod bättra till annorstädes och att det ick ens lönade mödan appellera till annat håll; mel hvarje sådan tanka bör, genom en klok och värdig hållning hos regeringen, skingras. Herr Stjevnsvärds högst förtjenstfulla motion rö rande Sveriges försvarsverk har ingen framgång fnga sympatier att vänta, så länge det fortfar at vara lika slätt bestäldt med militärbefälet, som de hitintills i allmänhet visat sig vara. För att gör sig en klar föreställning om det hela, behöfver maj blott kasta en blick på de militärer, hvilka på rid darhuset representera. Huru är den ibland dem rå dande toner? Hvilka begrepp göra de sig om fäder neslandets allmänna angelägenheter? Hvad tank: ega de om en sann medborgerlighets fordringar Man finner svar på dessa frågor, då man öfverskå dar de riddarhusets leder, som rösta med hr vol Hartmansdorff. Då skall man icke längre tvifla, at det icke allenast är det stationära, utan det rent a reaktionära elementet, som bemäktigat sig en sto del af svenska militären, ända derhän, att mång: ibland dem äro alldeles otillgänglige för hvarje strål af ett högre ljus. Man måste erkänna att regerin gen gjort bvad den kunnat, för att hålla militäre! på afstånd från nationen, då den dels tillåter che ferne att ännu i dag lägga band på hvarje libera opinionsyttring från vederbörande oflicerscorpser, del formligen förbjudit militären att deltaga i reform möten, dels ock bemödat sig att släcka hugen fö det ädla och nyttiga, genom så lumpna order, son t. ex. de från krigsministern emanerade föreskriftern om parad vid de kongl. stolarne, om egendomlig: helsningsmetoder och om de mest fåfängliga uni formsförändringar. Tänkvärdt är förhållandet här utinnan, då med hänsigt till Europas närvarande politiska ställning, svenska försvarsverkets ombild ning otvifvelaktigt är den reform, hvaraf nu före: trädesvis göres största behof. Under den rättmätiga bedröfvelsen öfver Sveriges närvarande statsskick och de eländiga kastintressen om der vid lag utöfva ett så förderfligt inflytande röstar tidningen Tiden med följande ord: Sverige åtnjuter af gammalt den fria representativa författ ning, som Österrike, Preussen och Danmark efter sträfvan. Tiden vill således inbilla svenska allmän: heten, att de i tyska och danska staterne nu före: rarande reformer icke hafva högre syftemål, än at gifva adelsoch prestväldet samma för folk och lanc olycksbringande makt, som här i Sverige innehafve: af de båda främsta riksstånden. Härpå kan de vara nog att svara med andra Tidens ord: Lek ( med elder. om