tagas, att herrar Hedråns och Stenhammars inkal
lande i ett utskott, åt hvilket man bör önska lif oe!
rörelse, men icke död, och der nu hade erfordrat
helt andra egenskaper än desse män besitta, skall
sin ringa mån bidraga till svenska folkets öfverty
gande om den ovilkorliga förkastligheten af närva
rande representationssätt och nödvändigheten att, in
nan det blir för sent, deruti göra en förändring
Det är bekant att åtankan på sednare tilldragel
ser med frenska nationalgardet föranledt obenägen
het å högre ort för bildande af ett borgaregarde
Stockholm och man känner till och med ett thron
följarens yttrande i detta afseende. MHäremot ka
det vara tillräckligt att erinra, hurusom det p
längden skulle blifva en ren omöjlighet, att me
soldaternes bajonetter uppehålla hufvudstadenslugr
Sådant kan med dem låta sig göra för veckor oc
dagar, men icke i år och månader. Dessutom skull
indelta krigsmaktens långvariga användande till gar
nisonstjenst i Stockbolm slutligen göra den så in
populär, att den ur denna synpunkt blefve otjenli
för dess egentliga ändamål eller försvar mot yttr
fiender. Bäitire utväg gifves således icke, än at
låta Stockholms borgare organisera sig till hufvud
stadens betryggande. Misslyckas detta försök oci
finner mot förmodan regeringen att Stockholms bor
gerskap icke är att lita på, så vore fara värdt, at
det icke stod bättra till annorstädes och att det ick
ens lönade mödan appellera till annat håll; mel
hvarje sådan tanka bör, genom en klok och värdig
hållning hos regeringen, skingras.
Herr Stjevnsvärds högst förtjenstfulla motion rö
rande Sveriges försvarsverk har ingen framgång
fnga sympatier att vänta, så länge det fortfar at
vara lika slätt bestäldt med militärbefälet, som de
hitintills i allmänhet visat sig vara. För att gör
sig en klar föreställning om det hela, behöfver maj
blott kasta en blick på de militärer, hvilka på rid
darhuset representera. Huru är den ibland dem rå
dande toner? Hvilka begrepp göra de sig om fäder
neslandets allmänna angelägenheter? Hvad tank:
ega de om en sann medborgerlighets fordringar
Man finner svar på dessa frågor, då man öfverskå
dar de riddarhusets leder, som rösta med hr vol
Hartmansdorff. Då skall man icke längre tvifla, at
det icke allenast är det stationära, utan det rent a
reaktionära elementet, som bemäktigat sig en sto
del af svenska militären, ända derhän, att mång:
ibland dem äro alldeles otillgänglige för hvarje strål
af ett högre ljus. Man måste erkänna att regerin
gen gjort bvad den kunnat, för att hålla militäre!
på afstånd från nationen, då den dels tillåter che
ferne att ännu i dag lägga band på hvarje libera
opinionsyttring från vederbörande oflicerscorpser, del
formligen förbjudit militären att deltaga i reform
möten, dels ock bemödat sig att släcka hugen fö
det ädla och nyttiga, genom så lumpna order, son
t. ex. de från krigsministern emanerade föreskriftern
om parad vid de kongl. stolarne, om egendomlig:
helsningsmetoder och om de mest fåfängliga uni
formsförändringar. Tänkvärdt är förhållandet här
utinnan, då med hänsigt till Europas närvarande
politiska ställning, svenska försvarsverkets ombild
ning otvifvelaktigt är den reform, hvaraf nu före:
trädesvis göres största behof.
Under den rättmätiga bedröfvelsen öfver Sveriges
närvarande statsskick och de eländiga kastintressen
om der vid lag utöfva ett så förderfligt inflytande
röstar tidningen Tiden med följande ord: Sverige
åtnjuter af gammalt den fria representativa författ
ning, som Österrike, Preussen och Danmark efter
sträfvan. Tiden vill således inbilla svenska allmän:
heten, att de i tyska och danska staterne nu före:
rarande reformer icke hafva högre syftemål, än at
gifva adels- och prestväldet samma för folk och lanc
olycksbringande makt, som här i Sverige innehafve:
af de båda främsta riksstånden. Härpå kan de
vara nog att svara med andra Tidens ord: Lek (
med elder.
om