DUSLIIUU, Ut UI AU. HU, UlanR av Datlula Degve Van
det direkta bestridandet, sammandragit på fri hand
till ett yttrande, att hr Hjerta skall förklarat sig
endast för närvarande sakna skäl att utbyta
dispositiopsrätten af den mest lästa tidningen ilan-
det, mot en plats i konseljen., Märk, läsare, att
oberäknadt meningens sammandragning, och hela
premissens uteslutande, har ordet endast blifvit
tillaget, och ordet i konseljen blifvit ditsatt i
stället för orden i n konseljo etc. Det är, såsom
man ser, sjelfva ärligheten, och den gamla ärlighe-,
ten på köpet!
För öfrigt synes det verkligen något hårdt och
stridande mot alla hittills kända reglor för moralen
bland dem, som vilja iakttaga ett hyfsadt bandlings-
sätt, att man tillåter sig med all gewalt tillägga en
annan dåraktiga önskningar eller planer, icke blott
utan att ringaste anledning kan hemtas af en eller
annan omständighet, utan äfven emot personens egna
bestämdt uttryckta tänkesätt. Ar då detta att handla
som gentleman, eller skulle man ej snarare tro
sig omgifven af idel kältringar? Må berr Dalman
gerna fritt lätta sig genom att gifva luft åt det
länge qväfda groll, som han i många år burit emot
Afionbladets förläggare och låtit höra i sina um-
gängeskotterier, men må ban åtminstone icke ill-
villigt förvrida yttranden af oss sjelfva, som ligga
bestämda och oförtydbara för hvar och en annan.
Det förutnämnda N:o 2 af tidningen Reform-
vänner hade naturligtvis icke varit komplett, om
icke hr protokollssekreteraren Nils Arfwidsson jem-
väl bade fått insätta sin lilla förklaring mot Af-
tonbladet, densamma som stod att läsa i vårt Lör-
dagsblad. Det skall nu blifva artigt få se huru-
vida Reformvännen, som ropar så mycket på opar-
tiskhet, täckes efterkomma den anhål!an vi bärmed
framställa, att i nästföljande nummer jemväl lemna
plats för Aftonbladets lillägg till br Arfwidssons ar-
tikel, bvaraf det upplyses, att sjelfva den förutsätt-
ning hvarpå hr A. grundadt sin parallell emellan
Aftonbladets förmenta olikhet i åsigter förr och nu,
och den modifikation hr A:s egna undergått, hvi-
lar på ett fullkomligt misstag, emedan Aftonbladet
alltid, likasom nu, försvarat och yrkst på en re-
presentation, indelad efter den norska grunden.
Lissren skall måhända tycka att det nu för
derna gångsn är nog taladt om den s. k. Re-
formväpnen, men vi måste dock ännu nämna
några ord angående det, som tydeligen är åsyf-
tadt at göra sjelfva susen i JA 2, nemligen ett
s. k. bref från Teophilus till urgifvaren af Åf-
tondladets första epistel. Att förbigå detia bref
belt och kållet med tystnad, skulle nemligen
vara att allt för mycket fela mot den upp-
märksemhet, som författaren sjelf påtagligen ön-
skat att dermed vici2, och skul!e dessutom
lätt kunna lemna föremål för misstydnirg. Uti
det:a bref förekommer, elu:u teml:gen apropos
de boites, en anmärkning i sak, nemligen exot
det evssiva svar, som bestyrelsen för reform-
v nrpernsas sällsbap lemnat de 84 personer af
srbetsklassen, hvilka begärt en närmere uityd-
ning af 2:dra punkten i sällskopes programm.
Anmäörkaren har rätt j, stt detta svar ingenting
upplyser i hufvudsaken, men bar antingen för-
b:sett eller icka vel:t märka, stt skriften var
adresserad till sjelfva sällskapet, icke til besty-
relsen, utan endast inlemnades till denna (bref-
Iförfsttaren gör ett misstag då kan uppsifver att
de 84 vändt sig till utgifvsren af Aftonbl:det).
Bestyrelsen kunde således icke tillägga sig be-
Ifogenbeten att svara på en fråge, som var ställd
till sällskapet; och då det sednares pstiticn in-
lemnades redan samma dag skrifvelsen ankom,
lensåg bestyre!sen mest granlaga att härom un-
Iderrätta de frågande, för stt icke genom säll-
skepets kamminksllarde tilläfventyrs fördröja
Ideres tillämnede snsökning, helst då det var
ganska lätt att förutse att sällskapet icke kunde
lemna något arnat svår på frågan än det, som
Iredan tydligt nog ligger i punkten 2 af pro-
grammet. Deremot iyckes det ait br Dalman,
Iganom hvars förslag denna punkt tillkom, borde
I vara oförhindrad att i Reformvännen lemna sva-
rat och motivera detsamma, efter:om ban lyc-
Ikades vinna framgång dermed vid voteringen.
Men nyssnämnda anmärkning är endast en
bisak i det ifrågavsrande brefvet, som upptager
tre cch en half spal!er; det hela har en tonart,
Ibvsrmed vi måste bedja läsaren att göra bekant-
skep i sjelfva urkunaden. Vi nämne således blott
bär, att förf. förklarar sig vara en man, som näl-
skar friheten, men icke dväljes på det träsktorg
der fronderiet båller sina öfverläggningar, och
der ni, M. H. (menas Aftorbladets u:gifvsre)
under så många år och med så mycken framgång
spelat den ärofulla rollen af Tribunus: Plcbien.
I Sannolikt för att ådsgaligga att detta sjeliberöra
licke är blott en tom försäkran, är hela brefvet
uppfyldt med stickord, ovett och smädelser
emot professor Thomander, grefve Anckarsvärd
och hr L. Hjerta. Den som råkat värst ut för
förf:s vrede är dock sjelfva petitionen. Förfat-
taren s:år sig ännu en gång för sitt bröst och
Ibedyrar, att h:ns varma kärlek för fosterlan-
Idet skall låna färg åt hans pensel; men denna
patriotiska värma eynes med ers bafva öfver-
Igått till ilskans glöd i tanken derpå, att denna
Ipetition på föga mer än två dagar erbållit öf-
ver 4900 underskrifter (och vida öfver 2000,
om man räknar de listor, som icke hunno in-
Isamlas på samma gång med de öfriga). Det
heter derföre, att Hötorget lärer ha furnerat,
om icke tänkande menniskor, dock ett ej obe-
Itydligt antal underskrifter,; det insinueras, att
underskrifierna vunnits genom medborgare-
punsch och medborgarebränvin; petitionen
ljemföres med att mspotta förnuftet i synen;
det säger, att man borde hafva besparat Hans
IMaj:t obehaget af en petition, stinkande af punsch
loch finkeln, o. s. v. Och stutiigen försäkras det,
latt Aftonbladets utgifvare skall, seden blott
Theophilus fått fullborda sin målning — allt
med sanningens pensel — med bäfvan höra
Ionationen uttala det från Skåne till Norrland
Ingenljudande, förskräckliga ordet: skyldig ! och
att ohans sista timma bar slagitn.
Läsaren lärer finna, att denne Theopbilus ge-
nom ett sådant framställningssält, bestående i
blott och bart skränende, sjelf tills vidare be-
Ifriat oss från att ingå i något svaromil på hans
6lippik. Då man förhetsar sig så långt, att man
till och med glömmer den i vanligt sällskaps-
umgänge emellan bildade menniskor gällande
ltandn;t.: då man emot nära 2000 sjelfständiga