iver reservanternes besynnsrliga och dubbla!
örfarande.
Hvad Afionbladet deremot anmärkt, och detta
ill och med ett par gånger, sngår just nyss-
nämnda dubbelhet, eller att hrr reservanter,!
inder det de deltogo dels i debatten, dels il
len påföljande voteringen inom sällskapet, re-
lan på förhand bade uppsatt, justerat, utskrif-
rit och undertecknat det bekanta kontrapro-
srammet. Det är detta bandlingssätt vi vågat
ubricera såsom lindrigast sagdt föga grannlaga.
Ven just derföre att vi känne br mag. Bigge,
rodde vi icke stt han hade deltagit deruti anno:-
unda, än att låta förmå sig till undertecknardet.
Då hr magistern nu täckts förklara, att det
illdeles icke varit svårt att Öörrmå bonom till
indertecknandet, utan man här lärer kunnat
illåmpa ordspråket: den är ej svår att locka,
om gerna efter vill hoppa, så tycke vi äfver,!
tt br magistern så mycket mindre bade borst
iona sig stött af ett uttryck, hvilket vi likväl
vår mening hade ditsatt af serskild artighet
mot br megistern, såsom gammal Geschäfts-
reund, (hvaruti men äfven lärer se ett nytt be-
is på den förut bekanta satser, att Aftonbla-
lets förläggare bebandlar allt ur synpunkten af
gen fördel); men — ett annat ordspråk säger:
buden tjenst blir alltid försmådd, och det in-
räffade äfven den gången.
Då nu imedlertid hr Bagge medelst replikers!
nsändande i Reformvännen börjat deltaga i för-
andlingarna, så bemställe- vi om det icke voreli
nera skäl att han yttrade sig öfver hvad Af-!
onbladet verkligen anmärkt, än att tala om sa-l
er scm det icke anmärkt. Ofverbufvud före-
aller det besynnerligt, att två numror af Re-
ormvännen redan äro utgifn2, ett enkelt och
tt dubbelt, samt båda från början t:11 slut rik-
ade emot Aftorblzdet; och likväl råder öfver
len pyssvämndia ar märkningspunkten en lika-
om förs:glad tystå!enhet, medan de värde 2 e-
ervarterve i öfrigt orda om både ditt och datt.
— Hr magister P. E. Svedbom, som äfven satt
itt namn under reservationpsprogrammet, har jemväl
det ryssnåmnde J4 2 af Reformvännen hedrat Af-
icnbladet med en reklamation. Andamålet dermed
ir, enligt hvsd hr Svecbom tillkännagifver, egent-
igen blott att få den enkla förklaring offentiig-
pgjord, att Afionbladets framställning af öfverlägg-
ningarna inom nämnde sällskap (nemligen reform-
sällskapet) är osannfärdig och förvillande. Detta
är visserligen enkelt, men dock mycket sagdt i få
ord, som man ser. Vi beklaga att, efter hvad det
vill synes, Aftonbladet genom sin anmärkning an-
gående kontraprogrammet och sättet att producera
detsamma, äfven lärer råkat att stöta br Svedbom
för bufvudet, ehuru vi icke yttrat någonting om el-
ler emot honom, och vid anmärkningens nedskrif-
vande ansågo oss uttryckligen böra, enligt vår egen
öfvertygelse, fritega en del af tem, som underteck-!
nat, ifrån tilivitelsen att hafva varit med om ma-
niemanget från början, helst vi ännu tro, att detta
egentligen utgick ifrån tre eller fyra personer. Hvad
beträffar omdömet om referaterra, så torde väl hr
magisterns förklaring derom hufvudsakligen afse
sättet hvarpå hans egna yttranden blifvit upprattade.
Hvarföre bar då icke hr Svedbom sjelf benäget upp-
satt och lemnat red. de vigtigare bland dessa ytt-
randen, om han lade den vigt på deras fullständiga
refererande, som hans, må det ursäktas oss, mindre
behöriga allmänna fördömelse synes antyda? Intet
hinder hade då behöft möta deras införande. Då
pu hr S. imedlertid icke gjort detta, så förundrar
oss den något skolmästaremässiga fördömelsen, så
mycket heldre, som hr S. en dag efter diskussio-
nernpas slut i sällskapet hedrade oss med ett besök
ett annat ärende, nemligen i torsdags åtta dagar
sedan på A!tonbladsbyrån, hvarifrån han och Af-
tonbladets förläggare då i sällskep begåfvo sig ut i
staden, och under en längre stunds promenad sam-
talade med hvarandra, utan att br S. pämnde nå-
son anmärkning eler önsken i afseerde på sina
yttranden under diskussionerna. Att för öfrigt en
debatt, som räcker fyra eller fem timmar, icke kan
ullständigt och ordagrannt upptagas på 3 eller 4
spalter i en tidning, äfvensom att åtskilligt måste
undgå en närvarande antecknare, är naturligt, sär-
deles då fråga är om en talare, hvilken har ett så
snabbt föredrag som br Svedbom. Vi hafva också
icke uppgifvit redogörelsen såsom fullständig; men att
den är osannfärdig må dock tillåtas oss att bestrida.
Då JA 2 af tidningen Reformvännen utkom i lör-
dags på eft. m., bade vi nästan väntat att br Dal-
man, med efterkommande af vår begäran, der skulle
producera den uti J4 4 af samma tidning af bonom
åberopade biljett, hvaruti Aftonbladets förläggare
skall hafva lofvat att i Aftonbladet införa hans, se-
dermera genom Reformvännen meddelade reklama-
tion, hvilken blef till hr D. återsänd. Vi hade så
mycket mer räknat härpå, som vi ej kunne påminna
oss att ett sådant löfte gifvits, och hr Dalman
imedlertid under åberopande of ett sådant löfte
anmärkt angående br Hjertas åtgärd att återsända
artikeln när den skickades in andra gången af br
Dalman, att hr Hjerta icke dervid bandlat som
gentleman. Vi nödgas således ytterligare förnya vår
anbållan, eller ock, att hr D. ville erkänna, att han
i hastigheten vid anmärkningens nedskrifvande läst
biljetten orått. o
Imedlertid har Aftonbladet ändå icke i Je 2 af
Reformvännen blifvit lottlöst äfven från hr Dalmans
sida. I stället för den ifrågavarande förklaringen,
yttrar neml. hr D. der följande, i afseende på en
af honom förut gjord och i Aftonbladet införd in-
sinuation rörande L. J. Hjerta personligen:
Särskildt fågnar det oss, att Aftonbladets utgif-
vare i sitt svar på den sednare art:s fråga helt
öppet yttrat sig endast för närvarande sakna skäl
att önska utbyta sin dispositionsrätt af den mest
lästa tidningen i landet mot en plats i konseljen.
pNationen har således ändå bopp att i framtiden
bkunna få se honom förändra önskan i detta fall,
och deraf synes, att kikaren snart nog torde kunna
Dkomma att justeras åt samma point de vue, hvaråt
Svenska Minerva för någon tid sedan trodde den
vara ställd. Förmodligen måtte meningen börmed
vara, att Aftonbladets utgifvare skall hafva yttrat
sig så, som hr Dalman bär citerar. Om vi imed-
lertid gå till grundtexfen, d Vv. 8. till den artikel
i Aftonbladet för sistlidne tisdag, hvarur citationen
skall vara hemtad, så förekommer uti sjelfva saken
der med anledning s8f den ifrågavarande insipuatio-
nen ordagrannt följande:
I fall det öfverhufvud behöfves svara något på
sistnämnda insinuation, så torde det vara pog an-
fördt, att det förundrar oss det en sådan kunnat
pupptegas sf br Dalman, som ganska väl bör känna,
patt Aftonbladets förläggare hvarken i följd af sitt
vlynne eller sin ställning, kan bafva den ringaste
vanledning allar färdal af att acnirera en sådan plats