iver reservanternes besynnsrliga och dubbla! örfarande. Hvad Afionbladet deremot anmärkt, och detta ill och med ett par gånger, sngår just nyssnämnda dubbelhet, eller att hrr reservanter,! inder det de deltogo dels i debatten, dels il len påföljande voteringen inom sällskapet, relan på förhand bade uppsatt, justerat, utskrifrit och undertecknat det bekanta kontraprosrammet. Det är detta bandlingssätt vi vågat ubricera såsom lindrigast sagdt föga grannlaga. Ven just derföre att vi känne br mag. Bigge, rodde vi icke stt han hade deltagit deruti anno:unda, än att låta förmå sig till undertecknardet. Då hr magistern nu täckts förklara, att det illdeles icke varit svårt att Öörrmå bonom till indertecknandet, utan man här lärer kunnat illåmpa ordspråket: den är ej svår att locka, om gerna efter vill hoppa, så tycke vi äfver,! tt br magistern så mycket mindre bade borst iona sig stött af ett uttryck, hvilket vi likväl vår mening hade ditsatt af serskild artighet mot br megistern, såsom gammal Geschäftsreund, (hvaruti men äfven lärer se ett nytt beis på den förut bekanta satser, att Aftonblalets förläggare bebandlar allt ur synpunkten af gen fördel); men — ett annat ordspråk säger: buden tjenst blir alltid försmådd, och det inräffade äfven den gången. Då nu imedlertid hr Bagge medelst replikers! nsändande i Reformvännen börjat deltaga i förandlingarna, så bemställevi om det icke voreli nera skäl att han yttrade sig öfver hvad Af-! onbladet verkligen anmärkt, än att tala om sa-l er scm det icke anmärkt. Ofverbufvud förealler det besynnerligt, att två numror af Reormvännen redan äro utgifn2, ett enkelt och tt dubbelt, samt båda från början t:11 slut rikade emot Aftorblzdet; och likväl råder öfver len pyssvämndia ar märkningspunkten en likaom förs:glad tystå!enhet, medan de värde 2 eervarterve i öfrigt orda om både ditt och datt. — Hr magister P. E. Svedbom, som äfven satt itt namn under reservationpsprogrammet, har jemväl det ryssnåmnde J4 2 af Reformvännen hedrat Aficnbladet med en reklamation. Andamålet dermed ir, enligt hvsd hr Svecbom tillkännagifver, egentigen blott att få den enkla förklaring offentiigpgjord, att Afionbladets framställning af öfverläggningarna inom nämnde sällskap (nemligen reformsällskapet) är osannfärdig och förvillande. Detta är visserligen enkelt, men dock mycket sagdt i få ord, som man ser. Vi beklaga att, efter hvad det vill synes, Aftonbladet genom sin anmärkning angående kontraprogrammet och sättet att producera detsamma, äfven lärer råkat att stöta br Svedbom för bufvudet, ehuru vi icke yttrat någonting om eller emot honom, och vid anmärkningens nedskrifvande ansågo oss uttryckligen böra, enligt vår egen öfvertygelse, fritega en del af tem, som underteck-! nat, ifrån tilivitelsen att hafva varit med om maniemanget från början, helst vi ännu tro, att detta egentligen utgick ifrån tre eller fyra personer. Hvad beträffar omdömet om referaterra, så torde väl hr magisterns förklaring derom hufvudsakligen afse sättet hvarpå hans egna yttranden blifvit upprattade. Hvarföre bar då icke hr Svedbom sjelf benäget uppsatt och lemnat red. de vigtigare bland dessa yttranden, om han lade den vigt på deras fullständiga refererande, som hans, må det ursäktas oss, mindre behöriga allmänna fördömelse synes antyda? Intet hinder hade då behöft möta deras införande. Då pu hr S. imedlertid icke gjort detta, så förundrar oss den något skolmästaremässiga fördömelsen, så mycket heldre, som hr S. en dag efter diskussionernpas slut i sällskapet hedrade oss med ett besök ett annat ärende, nemligen i torsdags åtta dagar sedan på A!tonbladsbyrån, hvarifrån han och Aftonbladets förläggare då i sällskep begåfvo sig ut i staden, och under en längre stunds promenad samtalade med hvarandra, utan att br S. pämnde nåson anmärkning eler önsken i afseerde på sina yttranden under diskussionerna. Att för öfrigt en debatt, som räcker fyra eller fem timmar, icke kan ullständigt och ordagrannt upptagas på 3 eller 4 spalter i en tidning, äfvensom att åtskilligt måste undgå en närvarande antecknare, är naturligt, särdeles då fråga är om en talare, hvilken har ett så snabbt föredrag som br Svedbom. Vi hafva också icke uppgifvit redogörelsen såsom fullständig; men att den är osannfärdig må dock tillåtas oss att bestrida. Då JA 2 af tidningen Reformvännen utkom i lördags på eft. m., bade vi nästan väntat att br Dalman, med efterkommande af vår begäran, der skulle producera den uti J4 4 af samma tidning af bonom åberopade biljett, hvaruti Aftonbladets förläggare skall hafva lofvat att i Aftonbladet införa hans, sedermera genom Reformvännen meddelade reklamation, hvilken blef till hr D. återsänd. Vi hade så mycket mer räknat härpå, som vi ej kunne påminna oss att ett sådant löfte gifvits, och hr Dalman imedlertid under åberopande of ett sådant löfte anmärkt angående br Hjertas åtgärd att återsända artikeln när den skickades in andra gången af br Dalman, att hr Hjerta icke dervid bandlat som gentleman. Vi nödgas således ytterligare förnya vår anbållan, eller ock, att hr D. ville erkänna, att han i hastigheten vid anmärkningens nedskrifvande läst biljetten orått. o Imedlertid har Aftonbladet ändå icke i Je 2 af Reformvännen blifvit lottlöst äfven från hr Dalmans sida. I stället för den ifrågavarande förklaringen, yttrar neml. hr D. der följande, i afseende på en af honom förut gjord och i Aftonbladet införd insinuation rörande L. J. Hjerta personligen: Särskildt fågnar det oss, att Aftonbladets utgifvare i sitt svar på den sednare art:s fråga helt öppet yttrat sig endast för närvarande sakna skäl att önska utbyta sin dispositionsrätt af den mest lästa tidningen i landet mot en plats i konseljen. pNationen har således ändå bopp att i framtiden bkunna få se honom förändra önskan i detta fall, och deraf synes, att kikaren snart nog torde kunna Dkomma att justeras åt samma point de vue, hvaråt Svenska Minerva för någon tid sedan trodde den vara ställd. Förmodligen måtte meningen börmed vara, att Aftonbladets utgifvare skall hafva yttrat sig så, som hr Dalman bär citerar. Om vi imedlertid gå till grundtexfen, d Vv. 8. till den artikel i Aftonbladet för sistlidne tisdag, hvarur citationen skall vara hemtad, så förekommer uti sjelfva saken der med anledning s8f den ifrågavarande insipuationen ordagrannt följande: I fall det öfverhufvud behöfves svara något på sistnämnda insinuation, så torde det vara pog anfördt, att det förundrar oss det en sådan kunnat pupptegas sf br Dalman, som ganska väl bör känna, patt Aftonbladets förläggare hvarken i följd af sitt vlynne eller sin ställning, kan bafva den ringaste vanledning allar färdal af att acnirera en sådan plats