soner tar i Sverige redan I manga ar Onskatl
en representationsreform, som närmade vår re-l
presentaiion ill likhet med den Norska, cceb
att denna önskan står i bufvudsaklig öfverens-
atämmelsa med den mening, som reformsällska-
pets puralitet uttryckt. Det o:van citerade yt-
trandet måste således innebära en tydlig för-
klaring, att frib. anser en sådan reform vara!
:e:samma, som en revolution. Denna me-
ang kan ingen hindra frib. stt bysag ja, det
kan till och med vara interessant att förnim
ma densamma såsom ett uttryck af frih. poli-
tiska irosbekånnelse öfverbufvud; men det
torde lika litet kunna nekas Aftonbledet och
re ormvännernas pluralitet såsom en rättighet!
att förklara, det da snse saken annorlunda, och
ait de betrakta en så beskaffad reform snarare
såsom det rätia medlet stt förekomma möjlig-
heten af en framtida revolution genom före-
byggande af den partisplittring, som kunde un-
derhåilas af att tvåkaramarsystera med ömsesi-
ligt veto mot hvardera afdelningen.
Friherre Hermelin och vi öfverensstämma
fullkomligt i den tankan, att det ej vore nyt-!
tigt om beslutanderätten öfver fäderneslandets
agstiftning och beskattning gålves till pris åt den
ombytligbet och de flyktiga intryck för dagen,
som stundom kunna blifva rådande genom den
stora hopens omedelbara öfvervälde; men vi
söka garantierna på en annan väg än friherrp:
vi önska indirekta val, utan undantag, valmän-
nens sammanträdande i stora valkretsar, s:mt
vidare, om man så vill, dels några serskilda
qval fikationer för dessa valmän, dels ock fast-
ställande af ett visst minimum i röstetal, som
hvarje kandidat i förkållande till de väljandes
sntal bör erhålla för att kunna blifva riksdags-
man. Om detta iakttäges, så är det ovedersäg-
ligt, att ieke någon pluralitet af representanter
kan blifva vald, som icke på förhand eger det!
anseende på duglighetens och karskterens väg-
uar, hvilket med skål beräitigar till eit all-
ränt förtroende. Deremot arse vi det i ett!
land, så slitet af partisplittringar och klassskil-
nader som virt för närvarande, orätt och vid-)
bgt stt instifta 2ve sådana kamrar, hvilka skullej
hafva örmsesidigt veto, och hvilket kunde rär
.cm helst tindra frarobringandet af en bestämd
msjorite; ty för oss står det åtminstone klart,
att ssmma element, som nu genom de två för-
sta stånden söker motverka åfven de behöfliga-
ste reformer i inrättningarn2, då skulle ansträn-
ga alla sina krafter för att bemäktiga sig den
ena kammaren och derefter förete, om icke;
alldeles, likväl näsa nog samma bedröfliga skå-
despel som inom den mnärvarsnde. Reservan-
sernas program erbjuder åtminstone ingen gä-
ker garanti emot en sädan våda; och det är
just derföre som vi opponerat. oss emot det
obestämda i detia program, likasom det för-
modligen är af samma skäl som det förordas
och befrämjas af årskillige hrr landshöfdingar
och andra ledamöter af både justemilieu- och det!
konservativa partiet, med undsnt:g af den hila!
raktion, gom helt och hållet stelnat i klass-;
valsprincipen.
Friberre Hermelin har, såsom man förut sett,!
andra tankar i nyssnämnde hänseende än Afton-
bladet, och är dertill fullkomligt berättigad. Det
kan icke falla oss in att med ett ord lägga fri-
berrn till last dess fria öfvertygelse. Men nå-
got, hvartiill vi icke anse friherrn bafva rättig-
het, det är att utfara, såsom det skett i det ci-:
terade stycket, emot reformvännernas piuralitet,
eller att med en anspråksfull inbillning om sitt,
omdömes ofelbarhet öfverhopa deras förslag
med epiteter och tillmälen, sådana man fioner
i det nyssnämnöa stycket, och hvilka vi ej be-
höfva upprepa. Eller hvsd är då hr frikerre
Hermelin för en matador i politiken och stats-
rätten? Det är sannt, stt ban är öfver feratio
år g:mmal, men många af reformvärnerras
sällskap äro ännu äldre. Och hvilka meriter bar
han vil inlagt, af studier, utgifna skriter, prak-
tiska värf och statsmannabestyr eller andra of-
fentliga handlingar, för att ställa sig på denna
höga piedestal och tala i en skolmästrande ton,
vi vilje icke säga till förläggaren af Aftonbla-
det, ty det må gerna passers, men till profes-
sorerne Bergfalk och Tbomander, grefve Spens,
expeditionssekretersren Richert, grefve Anckar-
svärd och många flere, hvilka mer är väl kun-
na mäta sig med hr friherrn både i ålder, kun-
skaper, erfarenhet, ordömesförmåga och känne-
dom af, samt kärlek till fosterlandet. Vi yttre
detta utan att i öfrigt på minsta sätt vija der-
med nedsätta hr friberrp, för hvars hederliga
karakter och i många fall sannt liberala tänke-
sätt vi hysa en fullkomlig lögaktning; men så-
dant har icke kunnat hindra oss att genom ut-
talandet af ofvanstående söka återföra friherrn
till det lugn och den tilibörliga aktning för
andras meningsr, som han för tillfillet synes
nafva förgätit.
Sedan förestående artikel, ämnad för lörda-
gens Aftonblad, der den dock icke fick rum,
redan var skrifven, har JV 2 af tidningen Re-
formvännen utkommit. Der. har älven br bok-
bandlaren magister C. A. Bagge litit införa en
repiik med anledning af Aftonbladets anmärk-
ning deröfver att, så:-om orden föllo sig, näfven
bokbandlaren Bagge låtit förmå sig att under-
teckna reservationer (nemligen den som inne-
höll det bekanta kontraprogrammet i represen-
tationsfrågan). Till genmäie bärå förklarar nu
br magisterr, att han aldrig, således icke hel-
!er vid deta tillfälle, lå:it förmå sig att under-
teckzra hvad ban icke gillat, hvarefter br megi-
stern försäkrar, att han varmt älskar sitt foster-
land och den sanna friheten. Sluiligen yttrar
br mogistern följande: Att vilja undertrycka
en Minoritet och förvägra den att yttra, och
så vidt den förmår, söka göra sin mening gäl-
lande, det förtjenar namn af despotism. Tanke-
frihet och yttranderätt ansågos alltid i bildade
och fria samhällen såsom heliga.
Dessa tankar äro så sanna cch så väl sagda,
att vi ej kunne undgå att derpå fästa läsarens
uppmärksamhet. Men vi bedje höfligt om ur-
säkt, att det är oss omöjligt att förstå hvad