Sens utgivande, — 1 samma man maste älven vara maktpåliggande, och öfverensstämmer troligen med de värde reklamante-nas önskan, att der de gjort sig skyldiga till oriktiga uppgifter , sådana oriktighe:er bbfva rättade. Vi utbedja oss derföre, att br beron Hermelin icke täcktes taga illa, om vi tillåta oss en liten analys af hars i Reformvännen införda reklamation, öfver hvars vägrade meddelande genom Aitonbladet hr H. beklagat sig. Läsaren för deraf tillika tillfäila att bedöma, i hvad mån denna reklamation var upyställd i en sådan ton, att vi hade skäl att vil!fara friherrens begäran om dess tryckning i Aftopbladet. Ena sådan analys kunde väl måhända ansesir nog tidig, då blott ett litet stycke af reklamationen fått rum i första numret af Reformvännen, men redan detta Jilia stycke företer tillsäckligt många anledningar till anmärkning, för att påkalla en särskild granskning. Aftonbladeto — så börjar friherrn — tyckes hafva föresatt sig att på allt möjligt sätt provocera de enskilda personer, som kunnat vara nog djerfva att i representationsfrågan skilja sig från en af Aftonbladet adopterad radikalism, hvilken för en månad sedan säkert af samma Aftonblad skulle blifvit dnedhyssjad, och hvartill då säkert icke 40 personer i kela Sverige bekände sig. Sålunda har Aftonbladet i flera nummer anfallit mig för det jag: (om hvilken Aftonbladet ganska väl vet att jag vid öfver 50 års ålder icke någonsin erhållit, ej mindre tänker begära någon gunst hvarken af den ene eller andre), skulle vara endast ett slags motör till det för Aftonbladet så besvärliga, så kallade kontraförslaget i representationsfrågan, hvilket, utan att, så som reformvännernes meajoritets, gå längre än något annat ordnadt samhälles i Europa, likväl är i visst afseende mera liberalt än t. ex. det af reformvännerne vid 14844 års riksdag utarbetade förslag, hvarmed Aftonbladet sedermera minst 400 gånger förklarade sig vara tillfreds och hvilket, då representationskommitten var här samlad, framhölls såsom ett slags Ilbondokani. Redan dessa båda punkter innehålla åtskilligt att svara på. Det är saont att A. B. på visst ätt provocirat några al reservanterne, och deribland friherre Hermelin. Jo, att han, som ifrån början väsendtligt afvek ifrån majoriteten i reformvinnernas sällskap, vid valet till bestyrelse genom listörs utdelaude sökte att till ledamöter deri få insatte percooer af lika tävkesätt med friberrns egna. Härtill bade fribherrn otvifvelaktigt rättighet; men att Aftonbladet meddelat en upplysning derom, för alt bekräfta sitt påståsnde att friberrp ifrån början motarbetat pluralitetens riktning, synes han nu imedlertid betrakta såsom cn provokation. Om likväl A. B. deruti icke berättat annat ån sanningen, så förstå wi ej heller hvarföre friberrn finner den meddelade upplysningen så stötande. Vidare talar friberrn om en af Aftonbladet adoptersd radikalism, hvilken för en månad sedan säkert af samma Aftonblad skulle blifvit nedhyssjed, och hvsrtill då stkert icke 40 personer i bela Sverige bekände sig;. Här synes det tydligt, att br friberrp, al sin ifver och af den förmenta provokationenr, blifvit hänförd till ett förbiseende af sanningen. Hvaruti består aden af A. B. adopterada radikaliemen, frön hvilken reservarterna sköljt sig uti den isigt, som reformvännernas pluralitet omfattat? Då denna åsigt är densamma, som A. B. alltid försvarat, och den hufvudpunkt hvari densamma skiljer sig från reservanternes egentligen består i olika meningar om rätta sättet att bilda represantationens 2:ne afdelningar, sarat den mening, sem pluraliteten af reformvännerna antagit, häruiinnan delats ai borgareoch bondestånden vid de 2:ne sistförfluina riksdagarna, kuru kan br frih. då tillåts sig påstå, natt säkert icke 10 personer i hela Sverige för en månad sedan bekänt sig till denna åsigt?, Är det icke att lita sig hänföras till en fullkomlig blindhet för facta, som likväl ligga inför hela allmänheten i offentliga handlingar? Friherrn säger vidare, att Aftonbladet minst bundra gånger förklarat sig vara tillfreds mes det af reformvänperna vid 1844 irs riksdag utarbetade förslag och framhöll dstsamma såsom ett slags Ilbondokani, då representationskommiltten var bär församlad. Datia påstående bar åtminstone någon grund; men för att vara oväldig bade dock frihersn tillika bordt tilläzgs, alt A. B. nästan lika många gånger uader de omtalta perioderna yttrade, att dat betrsktade 1844 års reformvänners förslag såsom en koncession från den liberala sidan, ifsll motståndarne då velat, på de sålunda erbjudna vilkoren, sntaga representationsreformen; men att denna koncession tillika vore den yttersta som tunde medgivas, och 2tt man kunde vara förvi:sad att ett längre dröjsmål endast skulle föranled2, att opinionerna bos majoriteten bletve mera radikala i sina fordringar. Att Aftonbladet för sin del alltid varit anhängare af en valrätt, så mycket som möjligt grundad på personligheisprincipen, och af det norska systemet af representationens indelning, är en så allmänt känd sak, att det icke heller hade bordt undgi friherrns uppmärksamhet. Friberrn säger vidare: För min del har jag stadgat mina grundsatser i politik och löper icke öfver från den ena till den andra åsigten. Revolutioner kunna stundom vara nödvändiga, då missbruken gått alltför långt och historien visar att ett gangreneradt samhälle behöfver denna våldekmma kurmethod för att återställes till ett friskt lif, men jag bedröfvas allud öfver en såden nödvändigbet, hvilken oundvikligen äfven medför en stor och olidelig smärta i samhällskroppen. frändskap. finna någon nödvändighet att drifva partistriden i Sverige till dess högsta potens endast af den orsak, att andra länder rättvisligen hämnas på sina förtryckare. Vi hafva, Gud vare lof, inga sådana bär i landet, åtminstone sj i ordets häfdvunna betydelse. Vårt samhälle är icke, såsom fallet må vara i andra länder, djupt demoraliseradt af en skamlig korruption, lycksökeri och ett oerhördt slöseri med statsmedel. Svenska folket saknar icke, såsom i Tyskland och Italien, tryckfrihets-, beskattningsoch Ino selfenmingerött acsnanlasdan er a oo An hvarnNnnåÅ Men hvad är det, ll! som A. B. snmärkt i afstende på hr friberrn ?: Jsg har vant mig att icke blanda ihop Isaker som med hvarandra icke ega gemenskap eller Derföre kan det icke falla mig in att dels 2 OO Mm CC gm me cr Me mr mr CO M ee tr on OA PA MM VM AA AA BR Tr V — — Q PV Fe