Sens utgivande, — 1 samma man maste
älven vara maktpåliggande, och öfverensstäm-
mer troligen med de värde reklamante-nas ön-
skan, att der de gjort sig skyldiga till oriktiga
uppgifter , sådana oriktighe:er bbfva rättade.
Vi utbedja oss derföre, att br beron Hermelin
icke täcktes taga illa, om vi tillåta oss en liten
analys af hars i Reformvännen införda reklama-
tion, öfver hvars vägrade meddelande genom
Aitonbladet hr H. beklagat sig. Läsaren för
deraf tillika tillfäila att bedöma, i hvad mån
denna reklamation var upyställd i en sådan
ton, att vi hade skäl att vil!fara friherrens be-
gäran om dess tryckning i Aftopbladet.
Ena sådan analys kunde väl måhända ansesir
nog tidig, då blott ett litet stycke af reklama-
tionen fått rum i första numret af Reformvän-
nen, men redan detta Jilia stycke företer till-
säckligt många anledningar till anmärkning, för
att påkalla en särskild granskning.
Aftonbladeto — så börjar friherrn — tyckes
hafva föresatt sig att på allt möjligt sätt provocera
de enskilda personer, som kunnat vara nog djerfva
att i representationsfrågan skilja sig från en af Af-
tonbladet adopterad radikalism, hvilken för en må-
nad sedan säkert af samma Aftonblad skulle blifvit
dnedhyssjad, och hvartill då säkert icke 40 perso-
ner i kela Sverige bekände sig. Sålunda har Af-
tonbladet i flera nummer anfallit mig för det jag:
(om hvilken Aftonbladet ganska väl vet att jag vid
öfver 50 års ålder icke någonsin erhållit, ej mindre
tänker begära någon gunst hvarken af den ene el-
ler andre), skulle vara endast ett slags motör till det
för Aftonbladet så besvärliga, så kallade kontraför-
slaget i representationsfrågan, hvilket, utan att, så
som reformvännernes meajoritets, gå längre än något
annat ordnadt samhälles i Europa, likväl är i visst
afseende mera liberalt än t. ex. det af reformvän-
nerne vid 14844 års riksdag utarbetade förslag, hvar-
med Aftonbladet sedermera minst 400 gånger för-
klarade sig vara tillfreds och hvilket, då represen-
tationskommitten var här samlad, framhölls såsom
ett slags Ilbondokani.
Redan dessa båda punkter innehålla åtskilligt
att svara på. Det är saont att A. B. på visst
ätt provocirat några al reservanterne, och der-
ibland friherre Hermelin.
Jo, att han, som ifrån början väsendtligt afvek
ifrån majoriteten i reformvinnernas sällskap, vid
valet till bestyrelse genom listörs utdelaude
sökte att till ledamöter deri få insatte perco-
oer af lika tävkesätt med friberrns egna. Här-
till bade fribherrn otvifvelaktigt rättighet; men
att Aftonbladet meddelat en upplysning der-
om, för alt bekräfta sitt påståsnde att friberrp
ifrån början motarbetat pluralitetens riktning,
synes han nu imedlertid betrakta såsom cn
provokation. Om likväl A. B. deruti icke
berättat annat ån sanningen, så förstå wi ej
heller hvarföre friberrn finner den meddelade
upplysningen så stötande.
Vidare talar friberrn om en af Aftonbladet
adoptersd radikalism, hvilken för en månad
sedan säkert af samma Aftonblad skulle blif-
vit nedhyssjed, och hvsrtill då stkert icke 40
personer i bela Sverige bekände sig;. - Här
synes det tydligt, att br friberrp, al sin ifver
och af den förmenta provokationenr, blifvit
hänförd till ett förbiseende af sanningen.
Hvaruti består aden af A. B. adopterada ra-
dikaliemen, frön hvilken reservarterna sköljt
sig uti den isigt, som reformvännernas plura-
litet omfattat? Då denna åsigt är densam-
ma, som A. B. alltid försvarat, och den huf-
vudpunkt hvari densamma skiljer sig från re-
servanternes egentligen består i olika meningar
om rätta sättet att bilda represantationens 2:ne
afdelningar, sarat den mening, sem pluraliteten
af reformvännerna antagit, häruiinnan delats ai
borgare- och bondestånden vid de 2:ne sistför-
fluina riksdagarna, kuru kan br frih. då tillåts
sig påstå, natt säkert icke 10 personer i hela
Sverige för en månad sedan bekänt sig till den-
na åsigt?, Är det icke att lita sig hänföras till
en fullkomlig blindhet för facta, som likväl
ligga inför hela allmänheten i offentliga hand-
lingar?
Friherrn säger vidare, att Aftonbladet minst
bundra gånger förklarat sig vara tillfreds mes
det af reformvänperna vid 1844 irs riksdag ut-
arbetade förslag och framhöll dstsamma såsom
ett slags Ilbondokani, då representationskom-
miltten var bär församlad. Datia påstående
bar åtminstone någon grund; men för att vara
oväldig bade dock frihersn tillika bordt tilläzgs,
alt A. B. nästan lika många gånger uader de
omtalta perioderna yttrade, att dat betrsktade
1844 års reformvänners förslag såsom en kon-
cession från den liberala sidan, ifsll motstån-
darne då velat, på de sålunda erbjudna vilko-
ren, sntaga representationsreformen; men att
denna koncession tillika vore den yttersta som
tunde medgivas, och 2tt man kunde vara för-
vi:sad att ett längre dröjsmål endast skulle för-
anled2, att opinionerna bos majoriteten bletve
mera radikala i sina fordringar. Att Aftonbla-
det för sin del alltid varit anhängare af en val-
rätt, så mycket som möjligt grundad på per-
sonligheisprincipen, och af det norska systemet
af representationens indelning, är en så allmänt
känd sak, att det icke heller hade bordt undgi
friherrns uppmärksamhet.
Friberrn säger vidare:
För min del har jag stadgat mina grundsatser i
politik och löper icke öfver från den ena till den
andra åsigten. Revolutioner kunna stundom vara
nödvändiga, då missbruken gått alltför långt och hi-
storien visar att ett gangreneradt samhälle behöfver
denna våldekmma kurmethod för att återställes till
ett friskt lif, men jag bedröfvas allud öfver en
såden nödvändigbet, hvilken oundvikligen äfven
medför en stor och olidelig smärta i samhälls-
kroppen.
frändskap.
finna någon nödvändighet att drifva partistriden i
Sverige till dess högsta potens endast af den orsak,
att andra länder rättvisligen hämnas på sina för-
tryckare. Vi hafva, Gud vare lof, inga sådana bär
i landet, åtminstone sj i ordets häfdvunna betydelse.
Vårt samhälle är icke, såsom fallet må vara i andra
länder, djupt demoraliseradt af en skamlig korrup-
tion, lycksökeri och ett oerhördt slöseri med stats-
medel. Svenska folket saknar icke, såsom i Tysk-
land och Italien, tryckfrihets-, beskattnings- och
Ino selfenmingerött acsnanlasdan er a oo An hvarnNnnåÅ
Men hvad är det, ll!
som A. B. snmärkt i afstende på hr friberrn ?:
Jsg har vant mig att icke blanda ihop
Isaker som med hvarandra icke ega gemenskap eller
Derföre kan det icke falla mig in att
dels
2 OO Mm CC gm
me cr
Me mr mr - CO M
ee tr on
OA PA MM VM AA AA BR Tr
V — — Q PV Fe