tenhet inom hufvudstadens, d. v. s. riksdagsortens,: borgerskap. De konservative finge då vatten på sin qvarn och kunde utropa: Se der följderna af de så mycket :ofordade allmänna valen! Det ligger således uppenbart i den konservativa sidans intresse, att söka underhålla den villfarelsen, att det ifrågavarande förslaget afser ett försök med principen af samfällda val. Men huru de liberale sunnat falla m i en sådan irring, ken jag svårligen fatta. Grunden för det föreslagna valsättet är ju alls icke npågon samfällighet, utan fastheldre den strängaste klassifikation ech utöfningen af den sålunda tillkomna valrätten är lika segt, som hittilis, bunden vid ståndsqvalifikationen. Vill häruti upptäckas något sken af samfällighet, så är det endast ett bedrägligt irrsken. På det allvarligaste protesterar jag emot försöket att, på sätt jag anmärkt, falskt definiera det föreslagna valsättet. Hr BIÖRCE: Möjli att en magistratspers kunde det anses riktigast, i Stockholm iakttager tystnad uti förevarande fråga, men, det oaktadt, önskar jag öppet tillkännagifva min åsigt af ämnet. Jag anser nemligen det hvilende förslaget vara till dess syftning förtjeht af bifall, ty en hvar inser lätteligen det oriktiga uti ett sådant förhållande, som au äger rum, eller att af magistratens nuvarande 49 ledamöter, bvilket antal, till följd af derom redan väckt fråga, torce komma att förminskas, 3 ovilkorligen skola till riksdagsmän utses. Men i betraktlande af det i förslage: bestämda valsättet, synes mig, i öfverensstämmelse raed hvad flere ef Stockholms rfeprosentanter redan yttrat, betänkliga inder röta för förslagets antagande. Att nu ytorlågare utveckla bsskaffenheten af dessa binder, anser jag föga löna mödan, serdeles som förslaget redan falit i Bonde det. Jag inskränker mig fördenskr till att lara, det jag, med erkännande af förslagets rätta syftning, finner sådana benkiigheter emot detsammas autsgande, atv jag ej kan understödja det. Hr BRINCK: Med känpnsdom om de konservativas fina tekt, kan jeg icke dela den af hr Scharfav vitrade åsigt, att de med glädje skulle se Borgareståndet antaga det nu diskuterade förslaget. Om de konservativa verkligen haft den afsigten, att åstadkomma den föreslagna grundlagsförändringen, så hade d2 mest framstående persocerne bland dem icke re-; serverat sig emot Konstitutionsutskottets betänkande; öfver förslaget, utan fastheldre Bibebållit tystnad, för att, såsom hr Schartau misstänkt, få förslaget bos samtliga riksstånden antaget, och dymedelst komma den allmänna valprincipen på skam. Deras! städse ådagalagda fina takt i kinkiga fall styrker mig uti den af mig uttryckta förmodan. De uttala oförtäckt uti reservationerna, att förslaget stöder sig på den semfällda valprincipen; de insågo, hvad som hända skulle, om förslaget antoges, att valen i Stockholm från den stunden skulle erhålla en annan utgång, att de klokaste, dugligaste och mest fosterländske mäa inom borgerskapetoch megistraten skulle väljas, män, som representerade svenska folket, icke blott vissa skråintressen, såsom man pu stundom får höra yttras från Stockholms-bänvkarpa. Det var detta de konservative insågo, äfvensors att detta skulle blifva ett det säkraste bevis mot deras förkastelsedom om allmänna val. He LAGERGREN: Då man hör en liberal, d. v. 5 en, som vill se sambället oupphörligt framåtilande och i rörelse, uppträda emot detta förslag, bör men ej undra, och j:g gör det ej eller, att han lär mån, om än med mindre framgång, att öfvertyga andra, det förslaget icke innefattar ett försök att tillämpa samfällda val. Just derföre att förslaget, på sätt jag redan visat, är grundadt på ideen af dylika val, och derigenom kan komma ait förnärma heia klasser af hufvudstadens borgerskap, som nu, genom klassindelningen, äro om deltagande i representationen försäkrade, just derföre har jag, förut och äfven nu, satt mig emot detsamma. TFör detta mitt förfarande har jag hemtat stöd icke från min politiska trosbekännelse eller färg, utan endast från Iden föreslagna förändringens skadlighet. Jag anser Inemligen genom denna förändring ganska angelågr: lelementer aflägsnas från representationen för Stockholm, genom hvilkas tillvaro den starkare fått dela makten med den svagare. Det är således, i få ord, licke i följd af konservativ obenägenhet, utan i be traktande af förslagets vådor, som jag satt mig emot detsamma. Hr GRÅÅ: I likhet med de fleste af mine med: representanter för Stockholm, anser äfven jag förevarande förslag ej antagligt. Hade, enligt detsamma, den fria valrätten gjorts gällande emellan I magistratspersoner och borgare, så skulle jag, för Imin del, icke tvekat att biträda förslaget; men då, Isåsom nu skett, valfrihaten utsträckts jemväl till de olika klasserna inom borgerskapet, anser jag Iden föreslagna förändringen hvarken nödig eiler nyttig. Vid förra riksdagen gick förslaget här i ståndet igenom med blott en rösts pluralitet, hvilIken sakens utgång sannolikt föranleddes deraf, att len af ståndets ledamöter afhöll sig från att i vo-Iteringen deltaga. Då sedermers, till följd af eu -Jannat stånds skiljaktige beslut, frågan förekom i -lförstårkt Konstitutionsutskott, röstade der 41 för bifall och 38 för afslag. Jag har ervinrat härom .odast för att visa, aw meningarna äro mycket delade, i afseende å förslagets antaglighet, och under sådana förhållanden tror jag detsamma saklöst kunna förfalla. Sr