äre R—XXX-XREA tt RO ROR
Blefve slutligen fabrikanter och handtverkare bor
gerskapets enda ombud, så komme troligen prohi
Joitivsystemet att alltför hastigt tilltaga i flor, oc
fäderneslandet att lika hastigt aftaga i dito.
Häraf t:or jag mig inse att, om någotdera af d
tre elementer, som för närvarande konstituera bor
gareståndet, lyckas att utesluta de begge andra
skulle sådant vara mindre fördelaktigt. Deremot ä
det en gifven fördel, att alla tre äro tillstädes, fö
att — såsom nu — motväga och upplysa hvaran
dra. Men den enda lagitga borgen, vi äga att denn:
fördel i en framtid ej skall gå förlorad, är just riks
dagsordningens 144 8 med sina föreskrifter, i afse-
ente på valet af Stockholms riksdagsmän. Jag an
ser mig derföre böra rösta emot den föreslagna för-
ändringen af bemälde paragraf.
Aunu ett ord! Man har förordat förslaget, såsom
ett experiment i smått, hvaraf man skulle kunna
bedömma, hur samfäldta valprincipen skall taga
sig ut i stort. Härtill svarar jag, att experimentet
är onödigt. När en gåsunge får växa, blir af ho-
nom en gås; det vete vi på förhand och behöfva ej
experimentera.n
Hr THORN: Det under diskussionen omtalade
misstroende, som anses vara rådande emellan de
olika klasserna af Stockholms borgerskap, är för mig
en verklig nyhet, och jag kan icke underlåta att
uttrycka min förundran öfver den förmodan, att den
ena klassen skulle söka fördelar på den andras be-
kostnad. Svårligen kan jag dock i allt fall före-
ställa mig annat, än att, vid tillämpning af det fö-
reslagna valsättet, Stockhol:ns borgerskap skulle till
riksdagsmän utse de mest upplyste och erfarne män,
som stodo till buds inom magistraten och borger-
skapet, och då den föreslagna förändringen åsyftar
valbarhetens lösgörande från de band, hvarmed den
i afseende på representationsrätten för Stockholm
varit behäftad, anser jag mig böra tillstyrka bifall
till förslaget.
Hr KOCK: Hrsrken de skäl, som nu, eller de,
som vid sista riksdagen blifvit frambragta emot det
ifrågavarande förslaget, hafva kunnat öfvertyga mig
om detsammas skadlighet. Jag kan nemligen icke
inse, hvarföre ordningen för riksdegsmannaval i
Stockholm behöfver vara annan, än den i andra
städer. I den stad, som jag har den äran att här
representera, sker val till elektorer och äldste för
borgerskapet jemvälefter klasser, men vid utväljande
af representant till riksmötet söka ej några kiassin-
tressen göra sig gällande, utan tvertom råder, åt-
minstone vanligtvis, nästan fullkomlig endrägt och
enhbällfghet. Detta bevisar, att de olika klasserna
hafva alla gemensamma högre intressen. Stockholas
hela borgerskap är icke att betrakta annat, än såsom
en enda klass med -flera underafdelningar. Denna
klass bör vid riksdagarna ock äga ett gemensam!
hufvudsakligt mål, nemligen närlngsflitens och har-
dens framgång och befordran; och om, vid sådant
förhållande, Stockbholmsbänken, uteslutände, besättes
med 410 representanter af ett eller annat slag, an-
ser jag detta icke hafva något att betyda. De af
en värd talare förespeglade vådor, som kunna upp-
stå genom antagandet af det hvilande förslsget, hafva
i mina ögon icke något afskräckande. Om än, på
sätt ban exempelvis omnäront, genom representan-
ternes vid en riksdag utväljande ibland endast hand-
lande, vi genom nedsättning i tull komme att er-
hålla ett för mycket godt pris på socker, så kan
sådant vid en följande riksdag afbjelpas. Det är
nemligen med statskroppen som med menniskokrop-
pen. Förtär den sednare för mycket af nämnde
vara, så uppkomma magplågor, hvarför botemedel
måste sökas. Så böra ock emot statskroppens åkom-
mor användas botemedel, och ständerna skola nog
lertill giffa godt recept, hvilket, i afceende på den,
åsom cxempel, anförda sockersjukan, blifver förhöj-
ing af införseltullen å socker. — Dessutom synes
let mig inkonseqvent af borgareståndet handledt,
tt, då det tillförene ifrat för den allmänna valprin-
ipen, nu afslå ett förslag, som, gerom undanrö-
jande af den egna klassifikation för valrätt och
albarbet, hvilken äger rum inom hufvudstadens
orgerskap, närmar sig eller bildar en öfvergång till
örrberörde princip; och jag tilltror Stockholms bor-
erskap sådana insigter uti hvad dess gemensamma
älfärd kräfver, att, med användande af ifrågava-
ande valförslag, det skulle utse representanter, som,
sidosättande de enskilda interessena, iaktioge de
ördelar, som äro för borgerskapet samfäldta. Då
medlertid meranämnde förslag redan blifvit i ett
nnat riksstånd förkastadt, och det således icke nu :
an vinna framgång, anser jag öfverflödigt att vi-
are orda derom, hvadan jag ock inskränker mig
lil att, med anledning af hvad jag yttrat, förorda
örslagets bifallande inom detta stånd.
Hr Sjöstedt instämde.
Hr BRINCK: Det är sannt, att det numera, se-
an frågan redan fallit i ett annat riksstånd, lönar
öga mödan att vidare orda i ämnet, men under:
iskussionens lopp hafva så märkliga yttranden blif- :
it fällda, att jag anser mig böra till besvarande
pptsga åtminstone några af dem. Ibland annat!
ar man hotat med Stockholms borgerskaps ovilja, t
händelse det ifrågavarande förslaget antages. Om
NE ENE ANTAS TT 7 STAN EE TTT EEE ANS ANSE