äre R—XXX-XREA tt RO ROR Blefve slutligen fabrikanter och handtverkare bor gerskapets enda ombud, så komme troligen prohi Joitivsystemet att alltför hastigt tilltaga i flor, oc fäderneslandet att lika hastigt aftaga i dito. Häraf t:or jag mig inse att, om någotdera af d tre elementer, som för närvarande konstituera bor gareståndet, lyckas att utesluta de begge andra skulle sådant vara mindre fördelaktigt. Deremot ä det en gifven fördel, att alla tre äro tillstädes, fö att — såsom nu — motväga och upplysa hvaran dra. Men den enda lagitga borgen, vi äga att denn: fördel i en framtid ej skall gå förlorad, är just riks dagsordningens 144 8 med sina föreskrifter, i afseente på valet af Stockholms riksdagsmän. Jag an ser mig derföre böra rösta emot den föreslagna förändringen af bemälde paragraf. Aunu ett ord! Man har förordat förslaget, såsom ett experiment i smått, hvaraf man skulle kunna bedömma, hur samfäldta valprincipen skall taga sig ut i stort. Härtill svarar jag, att experimentet är onödigt. När en gåsunge får växa, blir af honom en gås; det vete vi på förhand och behöfva ej experimentera.n Hr THORN: Det under diskussionen omtalade misstroende, som anses vara rådande emellan de olika klasserna af Stockholms borgerskap, är för mig en verklig nyhet, och jag kan icke underlåta att uttrycka min förundran öfver den förmodan, att den ena klassen skulle söka fördelar på den andras bekostnad. Svårligen kan jag dock i allt fall föreställa mig annat, än att, vid tillämpning af det föreslagna valsättet, Stockhol:ns borgerskap skulle till riksdagsmän utse de mest upplyste och erfarne män, som stodo till buds inom magistraten och borgerskapet, och då den föreslagna förändringen åsyftar valbarhetens lösgörande från de band, hvarmed den i afseende på representationsrätten för Stockholm varit behäftad, anser jag mig böra tillstyrka bifall till förslaget. Hr KOCK: Hrsrken de skäl, som nu, eller de, som vid sista riksdagen blifvit frambragta emot det ifrågavarande förslaget, hafva kunnat öfvertyga mig om detsammas skadlighet. Jag kan nemligen icke inse, hvarföre ordningen för riksdegsmannaval i Stockholm behöfver vara annan, än den i andra städer. I den stad, som jag har den äran att här representera, sker val till elektorer och äldste för borgerskapet jemvälefter klasser, men vid utväljande af representant till riksmötet söka ej några kiassintressen göra sig gällande, utan tvertom råder, åtminstone vanligtvis, nästan fullkomlig endrägt och enhbällfghet. Detta bevisar, att de olika klasserna hafva alla gemensamma högre intressen. Stockholas hela borgerskap är icke att betrakta annat, än såsom en enda klass med -flera underafdelningar. Denna klass bör vid riksdagarna ock äga ett gemensam! hufvudsakligt mål, nemligen närlngsflitens och hardens framgång och befordran; och om, vid sådant förhållande, Stockbholmsbänken, uteslutände, besättes med 410 representanter af ett eller annat slag, anser jag detta icke hafva något att betyda. De af en värd talare förespeglade vådor, som kunna uppstå genom antagandet af det hvilande förslsget, hafva i mina ögon icke något afskräckande. Om än, på sätt ban exempelvis omnäront, genom representanternes vid en riksdag utväljande ibland endast handlande, vi genom nedsättning i tull komme att erhålla ett för mycket godt pris på socker, så kan sådant vid en följande riksdag afbjelpas. Det är nemligen med statskroppen som med menniskokroppen. Förtär den sednare för mycket af nämnde vara, så uppkomma magplågor, hvarför botemedel måste sökas. Så böra ock emot statskroppens åkommor användas botemedel, och ständerna skola nog lertill giffa godt recept, hvilket, i afceende på den, åsom cxempel, anförda sockersjukan, blifver förhöjing af införseltullen å socker. — Dessutom synes let mig inkonseqvent af borgareståndet handledt, tt, då det tillförene ifrat för den allmänna valprinipen, nu afslå ett förslag, som, gerom undanröjande af den egna klassifikation för valrätt och albarbet, hvilken äger rum inom hufvudstadens orgerskap, närmar sig eller bildar en öfvergång till örrberörde princip; och jag tilltror Stockholms borerskap sådana insigter uti hvad dess gemensamma älfärd kräfver, att, med användande af ifrågavaande valförslag, det skulle utse representanter, som, sidosättande de enskilda interessena, iaktioge de ördelar, som äro för borgerskapet samfäldta. Då medlertid meranämnde förslag redan blifvit i ett nnat riksstånd förkastadt, och det således icke nu : an vinna framgång, anser jag öfverflödigt att viare orda derom, hvadan jag ock inskränker mig lil att, med anledning af hvad jag yttrat, förorda örslagets bifallande inom detta stånd. Hr Sjöstedt instämde. Hr BRINCK: Det är sannt, att det numera, sean frågan redan fallit i ett annat riksstånd, lönar öga mödan att vidare orda i ämnet, men under: iskussionens lopp hafva så märkliga yttranden blif: it fällda, att jag anser mig böra till besvarande pptsga åtminstone några af dem. Ibland annat! ar man hotat med Stockholms borgerskaps ovilja, t händelse det ifrågavarande förslaget antages. Om NE ENE ANTAS TT 7 STAN EE TTT EEE ANS ANSE