omtyckt i sällskapskretsar. Han var omkring 235 år gammal, och redan en fullkomlig affärsman, såsom vanligt i England, eller bland engelsmän, de? endast gossar och män finnas. Utan ynglingatidens öfvergångsperiod, hvilken hos andra folk är den gladaste i lifvet, inträder den engelske gossen hastigt på sin jordiska kallelses affärsbana, åtminstone i ett praktiskt lif, det han för en tid hetraktar som sin kallelse. Mr Robert hade såsom gosse åtföljt sin fader från England, från den brittiska atmosferen, på ett engelskt skepp, med öfverIlyttning af engelska beqvämligheter på sydamerikansk mark. Ilan hade i det hela aldrig lemnat det brittiska elementet, under det han växte upp som cn verklig Britt. Mr Walker ordnade en packa bref och papper, hvilken han bade lagt afsides för sin sons vigliga expedition, medan den unge mannen tog upp en engelsk pennknif, för att bättra nagelns rundning på venstra handens lillfinger. På ögonblicket, Bob, min gosse, på ögonplicket,, svarade mr Walker med en hastig. vickning på hufvudet. Ian lade derpåi ordning några andra paketer, bref och papper, underskref några flera dokumenter, lade dem ill de andra, och vände derpå sin stol mot ynglingen, hvilken med undransvärd köld i lenna vigtiga stund, då han skulle lemna sin aders hus, brukade sin pennknif, som skulle ngenting så mycket fordra hans uppmärksamvet, som att pulsa sina naglar. Mr Walker alte sig i sin position, begynte sin lek med irnyckeln, och utlät sig derpå: Du har nu kommit, Bob, min gosse, att öra mina lärdomar och råd, af hvilka jag ystematiskt antecknat många på några af dessa rk, att du må läsa dem embord. Här, Bob,