Hr WESTIN: Afven jag anser mig icke kunr
biträda det till antagande hvilande förslaget, uta
jafstyrker bifall till detsamma. Den grund, hvarj
föreslaget finnes bygdt, enser jeg, lika med he:
Schartau, vara gilt för lös, för att kunna ingifv
någon trygghet. Valsättet har väl en anstryknin
feller likhot med allmänna val, men utgör egentlige
icke annat, än en tillämpning af klassvalprinciper
J Enligt mitt förmenande, skulle antegandet af fö
slaget väcka allmän ovilja ibland största delen
Stockholms borgerskep, samt vid hvarje riksdag stri
der uppstå emelian de olika klasserna inom elektc
rerna. Det enigaste partiet skulle naturligtvis be
hålla öfverhanden, men det vid den ena riksdage
tappande ansträngde sig destomera vid nästföljande
Troligen skulle sällan magistratens ledamöter kom
ma i fråga till någon riksdagsmannaplats, då dera
förra nära beröring med borgerskapet, genom del
tagande i deras societeters och embetens samman
komster, upphört efter den nya näringsförfattningen
tillämpande, och mesgistratens ledamöter härefte
blifva nästan okände för en stor delaf borgerskapet
Huruvida ståndet skulle vinna derigenom, att Stock
holmsbänkarna besattes i enlighet med det före
slagna valsättet, lemnar jag derbän. Då imedlerti
förevarande förslag redan lärer blifvit ef ett anna
friksstånd förkastadt, anser jsg öfverflödigt att yttr
mig vidlyftigare i ämnet, och inskränker jag mi;
till att förena mig med herr Gustafsson.
Hr EEHOLM: Den af mig redan förut hysta för.
modan, att Stockholms representanter i alimänhe
mera, än de öfriga städernas, omhulda sina kom.
mittenters intressen, har bos mig under denna dis
kuassion blifvit ytterligare befästad. För min de
instämmer jag dock uti den af hr Schartau utta-
lade åsigt, att en hvar af nationens representante:
bör följa blott sin egen öfvertygelse, och söka för-
fäkta endast de allmänna interessena, lemnande de
enskilda å sido. Fäderneslandets väl bör städse vare
hans ögonmärke. Jag kan ej inse behbofvet eller
nyttan deraf, att sättet för riksdagsmannaval i Stock-
holm är annorlunda, än i andra städer, och då nt
blifvit föreslagen lika method för dylika vali Stock-
holm, som annorstädes, håller jag med skäl före
att denna method bör antogas. Den i ordninger
näst efter Stockholm varande staden Götheborg skic-
kar trenve representanter till riksmötet, och dessa
valde utsn afseende å klass inom de valbara, hafva
I allmänhet städse med berömmelse fyllt sina plat-
ser inora ståndet och tyckas hafva frigjort sig frår
den trängre åsigten al riksdagsmannakallet. Jag
tror fördenskul!!, att antagandet af det för sådant än-
daroål hvilande förslaget icke är underkastadt nå-
gon fara. Med ledsnad har jag erfarit, att vid
riksdagsmannaval i Stockholm uppstå strider emel-
lan de väljande; men jag anser just det nu rådande
valsättet lägga grund till dem och att, genom det
nu föreslagna friare valsättet, desamma snarare skola
förhindras, än befordras. Otvifvelaktigt är det ifrå-
gavarande försleget att bärleda derifrån, att man
ansett det föreskrifna antalet af riksdagsmän från
Stockholms magistrat vara för stort; men det oak-
tadt tror jag, att, om än, genom förslagets anta-
gande, magistratspersoner icke ovilkorligen behöfva
till riksdagsmän utväljas, de dock ej eller någonsin
skola från riksdagsmannakallet helt och hållet ute-
slutas. Beträffande den förespeglade oviljan från
Stockholms borgerskap, hvarför ståndet skulle, ge-
nom förslagets bifallande utsätta sig, så anser jeg
samma borgerskap bestå af så upplysta män, att de
icke skola tillåta en sådan ovilja att gifva sig luft,
eller ens hos sig lemna inrymme åt en dylik känsla,
men, i motsatt fall, tror jag ståndet kunna uthärda
denna ovilja. I få ord är min mening den, att, då
genom förslaget, som är i fråga, åsyftas att bringa
jättet för riksdagsmannavalens anställande i Stock-
holm till likbet med det för andra städer föreskrifna
valsätt, samt den af hr Schartau exempelvis an-
örda utsträckning deråt nu icke kan äga rum, an-
er jag mig, oaktadt jag visserligen också delar hr
Schartaus åsigt derutinnan, att inympandet af nja
vistar å borgareståndet är af sin stora nytta, som
ör tillfället, hvad brukspatronerne angår, får anses
åsom en captatio benevolentix, icke kunna annat,
n förorda det ifrågaverande förslagets antagande.
Hr PALMAR: sOm det ifrågavarande förslaget
yckas att gå igenom, kunna i en framtid, bland
Ila andra händelser, äfven följande tre inträffa: att
;orgareståndet består af endast magistratspersoner
ller endast af köpmän, eller ändtligen af endast
abrikanter och handtverkare. Jag säger ej, att det
r nödvändigt eller ens sannolikt, att någon af dessa
re händelser skall inträffa, men de ligga inom möj-
ighetens område och förijena såsom sådana att ta-
a8 i betraktande. Komme borgareståndet någon
ång att bestå af endast magistratspersoner, så skulle
öpmäns, fabrikanters och handtverkares angelägen-
eter troligen behandlas med mycken opartiskhet,
nen med föga sakkännedom. Blott den, som har
kon på sig, vet riktigt hvar den klämmer, säger
tt gammalt ordspråk. Vore ståndet deremot re-
resenteradt af endast köpmän, så finge man san-
olikt godt pris på raffinadsocker till att börja med,
ch stor brist på tullintrader till att sluta med.!
SETT NATANAEL STINSEN SIE AE