Hr WESTIN: Afven jag anser mig icke kunr biträda det till antagande hvilande förslaget, uta jafstyrker bifall till detsamma. Den grund, hvarj föreslaget finnes bygdt, enser jeg, lika med he: Schartau, vara gilt för lös, för att kunna ingifv någon trygghet. Valsättet har väl en anstryknin feller likhot med allmänna val, men utgör egentlige icke annat, än en tillämpning af klassvalprinciper J Enligt mitt förmenande, skulle antegandet af fö slaget väcka allmän ovilja ibland största delen Stockholms borgerskep, samt vid hvarje riksdag stri der uppstå emelian de olika klasserna inom elektc rerna. Det enigaste partiet skulle naturligtvis be hålla öfverhanden, men det vid den ena riksdage tappande ansträngde sig destomera vid nästföljande Troligen skulle sällan magistratens ledamöter kom ma i fråga till någon riksdagsmannaplats, då dera förra nära beröring med borgerskapet, genom del tagande i deras societeters och embetens samman komster, upphört efter den nya näringsförfattningen tillämpande, och mesgistratens ledamöter härefte blifva nästan okände för en stor delaf borgerskapet Huruvida ståndet skulle vinna derigenom, att Stock holmsbänkarna besattes i enlighet med det före slagna valsättet, lemnar jag derbän. Då imedlerti förevarande förslag redan lärer blifvit ef ett anna friksstånd förkastadt, anser jsg öfverflödigt att yttr mig vidlyftigare i ämnet, och inskränker jag mi; till att förena mig med herr Gustafsson. Hr EEHOLM: Den af mig redan förut hysta för. modan, att Stockholms representanter i alimänhe mera, än de öfriga städernas, omhulda sina kom. mittenters intressen, har bos mig under denna dis kuassion blifvit ytterligare befästad. För min de instämmer jag dock uti den af hr Schartau uttalade åsigt, att en hvar af nationens representante: bör följa blott sin egen öfvertygelse, och söka förfäkta endast de allmänna interessena, lemnande de enskilda å sido. Fäderneslandets väl bör städse vare hans ögonmärke. Jag kan ej inse behbofvet eller nyttan deraf, att sättet för riksdagsmannaval i Stockholm är annorlunda, än i andra städer, och då nt blifvit föreslagen lika method för dylika vali Stockholm, som annorstädes, håller jag med skäl före att denna method bör antogas. Den i ordninger näst efter Stockholm varande staden Götheborg skickar trenve representanter till riksmötet, och dessa valde utsn afseende å klass inom de valbara, hafva I allmänhet städse med berömmelse fyllt sina platser inora ståndet och tyckas hafva frigjort sig frår den trängre åsigten al riksdagsmannakallet. Jag tror fördenskul!!, att antagandet af det för sådant ändaroål hvilande förslaget icke är underkastadt någon fara. Med ledsnad har jag erfarit, att vid riksdagsmannaval i Stockholm uppstå strider emellan de väljande; men jag anser just det nu rådande valsättet lägga grund till dem och att, genom det nu föreslagna friare valsättet, desamma snarare skola förhindras, än befordras. Otvifvelaktigt är det ifrågavarande försleget att bärleda derifrån, att man ansett det föreskrifna antalet af riksdagsmän från Stockholms magistrat vara för stort; men det oaktadt tror jag, att, om än, genom förslagets antagande, magistratspersoner icke ovilkorligen behöfva till riksdagsmän utväljas, de dock ej eller någonsin skola från riksdagsmannakallet helt och hållet uteslutas. Beträffande den förespeglade oviljan från Stockholms borgerskap, hvarför ståndet skulle, genom förslagets bifallande utsätta sig, så anser jeg samma borgerskap bestå af så upplysta män, att de icke skola tillåta en sådan ovilja att gifva sig luft, eller ens hos sig lemna inrymme åt en dylik känsla, men, i motsatt fall, tror jag ståndet kunna uthärda denna ovilja. I få ord är min mening den, att, då genom förslaget, som är i fråga, åsyftas att bringa jättet för riksdagsmannavalens anställande i Stockholm till likbet med det för andra städer föreskrifna valsätt, samt den af hr Schartau exempelvis anörda utsträckning deråt nu icke kan äga rum, aner jag mig, oaktadt jag visserligen också delar hr Schartaus åsigt derutinnan, att inympandet af nja vistar å borgareståndet är af sin stora nytta, som ör tillfället, hvad brukspatronerne angår, får anses åsom en captatio benevolentix, icke kunna annat, n förorda det ifrågaverande förslagets antagande. Hr PALMAR: sOm det ifrågavarande förslaget yckas att gå igenom, kunna i en framtid, bland Ila andra händelser, äfven följande tre inträffa: att ;orgareståndet består af endast magistratspersoner ller endast af köpmän, eller ändtligen af endast abrikanter och handtverkare. Jag säger ej, att det r nödvändigt eller ens sannolikt, att någon af dessa re händelser skall inträffa, men de ligga inom möjighetens område och förijena såsom sådana att taa8 i betraktande. Komme borgareståndet någon ång att bestå af endast magistratspersoner, så skulle öpmäns, fabrikanters och handtverkares angelägeneter troligen behandlas med mycken opartiskhet, nen med föga sakkännedom. Blott den, som har kon på sig, vet riktigt hvar den klämmer, säger tt gammalt ordspråk. Vore ståndet deremot reresenteradt af endast köpmän, så finge man sanolikt godt pris på raffinadsocker till att börja med, ch stor brist på tullintrader till att sluta med.! SETT NATANAEL STINSEN SIE AE