RIESDAGEN Diskussion hos borgarståndet öfver konstitufions utekottets memorial M 2. (Forts. fr. JG 79.) Hr SCHARTAU: Jeg vill till en början förklara att jag, med siöd af 4 R. O., icke å detta rum anser mig såsom ett ombud för kommittenter, och att följaktligen hvad jag ämnar att säga ienefattar min och icke deras tanke, hvilken till och med är mig obekant. Denna min enskilda öfvertygelse i ämnet har jag dock tiilförene tillräckligt uitryckt, dels vid sistförflutne riksdag, dels för omkring 8 år tillbaka, då jag till Konstitutionsutsktottet inlemnads förslag till grundlagsförändring uti ifrågavarande afssende, hvilket förslag åsyftsde att borttega någonting så obiliigt och formlöst, som att ibland de så fåtaliga ledamöterna af Stockholms magistrat skols utses icse mindra än tre representanter för staden. Ja! vid riksdagsmennavalen till 4840—4841 årens riksdag inträffade det förbållande, att ända till sex af magistratens ledamöter måste väljas till representanter, emedan flera af je ursprungligen valde, till följd af å!dsrdom och sjuklighet, afeade sig förtroepdet, hvilket åter påkallade nya val. Icke är jag således den, som ej inser behofvat af reform uti sättet för anställande af val till riksdegsmån för Stockbolm ; men, det oaktadt, hyser jag den övertygelsen, att det ifrågavarande förslaget till en förändring i berörde hänseende är behäftadt med sådan felaktighet, att, i stället för att afbjslpa de det hittills gällanda valsättst vidlådande bristfälllgbeter, det snarare skulle inveckla Stockholms borgerskap i ännu: flera svårigheter, än det hitintills haft att utstå. Grunden för förslaget är nemligen, på sätt ock anmärkt blifvit, icke samfälda val, utan fasthelira den allralösligaste klass-sammensättning; och det är just detta, som jag hufvudsakligen har emot förslaget.! Det heter i 44 R. O., angående val af riksdagsmän för Stockholm, och denna punkt af paragrafen är icke föreslagen att ändras, att valen förrtitas ar 50 elsktorer, utsedde iblard borgerskapet efter lika klassifikation, som stadens Femtio Aliste; men denra, af grundiegen åberopade klassifikation, af hvem beror den? huru ör den inrättad? Den beror ät Femtio Äldste med Konungens sanktion. Pet har redan blifvit nämndt, att densamma ucdergått fara förändringar, och en sådan är till och med nu som bäst i görningen. Hvad inrättningen beträffar är att märka, att af elektorerna tillhöra för närvarande 49 grossbandlanderne, 12 minuthendlanderne, 24 fabrikörerna och handtverkarne och 2 topterdiskepparne. Naturligtvis hafva minuthandlanderne likarlade intressen med grosshandlanderne, och komma föjjakiligen lättare öfverens med dem än med handtverkarne. I anledning af sålunda anptydda sympathier emellan de särskilda klasserna ibland elektorerna uppstå lätteligen tvenne partier band dem, med antalet 24 på hvardera sidan. Hvilketdera partiet, som skall erhålla öfvervigtan, vore då beroende af kopygrdieskepparnes elektorer. Allt är således bereåt till partisöndringar, hvilka ock icke kunna undvikas, när man åt klasser eller skrån öfverlåter sådana rättigheter, som här ärol fråga. Till förringande af skeppsaraes ofvanberörde inflytande, har det förslag varit å bane, att af dem blott en elektor eller ledamot af de femtio äldste skulle utses, hyvilket förslag dock ej för denna gången vunnit bifall. Det skulle likaväl kunna gå av, att, när som helst, hos femtio äldste väcka det förslag att af dem, och ) således äfven af elektorerne, t. ex. 30 utsågos bland handlanderne och 48 bland hbandtverkarne, eller tvertom. Ja! en regering skulle tilläfventyrs i en framtid tro sitt serskilda intresse påkalla en förändring i klassifikatiopen för femtio äldste, i syfining att, genom den deraf beroende klassifikationen af de riksdagsmän utväljande elsktorerne, medelbarligen kunna till en ej) så ringa del inverka på representationens sammansättning, bvilket, enligt min tanka, vore hvarken nyttigt eller med allmänna tänkesättet öfverensstämmande. De svårigheter, som förefinnas vid tillämpningen af det nu gällande valsättet, hade på flera andra vis, än det föreslagna, kunnat undanrödjas, såsom till exempel derigenom, att den valrätt, elektorerne nu utöfva, utsträckts till andra, än magistratspersoner. Om förslaget, utan rubbning af valsättet i öfrigt, innehållit, hvad jag vid 4840 års riksdag motionerade, att, vid besättandet af de nu för dessa ombetsmän afsedde trenne riksdagsmannarummen äfven fastighelsegare, hvilka ej tillhörde magistraten eller borgerskapet, kunnat komma i fråga, då hade jag icke tvekat att understödja detsamma med min röst. Jag vet väl, att genom antagande af ett dylikt förslag borgareståndet skolat erhålla nya ympqvistar, man jag tror erfarenhetena hafva tillräckligt visat, att de, som ståndet redan fått emottagea, icke burit någon dålig frukt, utan fastheldre bidregit till att gifva det åldriga trädet en frodigare krona, än det någonsin derförinnan burit. Det är dock blott i förbigående jag velat nämna detta, emedan nu ingenting dervid kan tillgöras; och jag slutar med att förklara, let jag, för min del, icke anser skäl förefionas att bifalla den här ifrågavarande förändringen. Ö Me AH MM mt me hen MR —Oh ÅN EO AA — -—