op Up EMO OS PB 9, MPN MAR OMAR MER TAv , minoritet. Då åter är tiden inne för dem, att i sin lordning vika och foga sig efter den nya majoriteIstunden dertill är slagen. 1ges konstituerande församling på Eidsvold ej kunnat Idet mesta af embetsmän och byråkrater, att den I presentstion, som gått så långt på den demokratiska Ihögfärdiga, om vi nu, 34 år sednare, trott oss kunna l vara mycket tvifvel underkastadt. — Hvad slutligen Iheträffar påståendet, att det varit norska embetsImännen eller byråkraterna, som hållit stortbinget Jtillbaka i frågan om konungens absoluta veto, så måste detta påstående förefalla högst oväntadt och haft tillfälle att närmare underrätta sig om de norIska förhållandena och lära känna någon del af Noriteters tyranni, ten — öfvertygelsens majoritet. Och den rätta skulden till alla olycksaliga samhällsbrytningar är ingen annan, än att den minoritet, som en gång förlorat sin betydelse, ej bar rätt att gifva efter, när En annan talare (hr Dalman) har sagt att Norvara särdeles demokratisk, emedan den bestått för derföre antagit en föga demokratisk valrätt, och att det varit egentligen byråkraterna, som afhållit storthinget från bifall till de tid efter annan gjorda förslagen, att konungen skulle få ett absolut veto i alla lagfrågor. Det förundrar mig, att man just inom detta sällskap vill från en församlings beståndsdelar dröga en bestämd slutsats till dess mer eller mindre demokratiska tendenser. Det lär väl svårligen kunna nekas, att äfven vi, som här äro församlade, till en stor del, om ej till den största, bestå af embetsmän och, om mean så bebagar kalla oss, af byråkrater; och likväl hålla vi på att: med all flit uppgöra ett prozram, af så demokratisk syftning, att till och med mången bonde, som ej väntat sig så mycket, torde falla i förvåning deröfver. — Innan man förebrår Eidsvoldska riksförsamlingen, att den ej gjort valrätten nog demokratisk, bör man komma ihåg, att den stiftade sin leg 14814. Vid den tiden skulle vi säkerligen tackat Gud, om vi kunnat få en revägen som den norska; och vi böra ej vara alltför i vårt program taga ett eller annat litet steg längre framåt. Huruvida vi gått så långt vi bort gå, torde föga rimligt för hvar och en, som, lika med mig, es mest betydande embetsmän. Hos åtskilliga talare har jag märkt en stor förskräckelse öfver be-. styrelsens förslag, att den större representationsafdelningens ledamöter skulle tillika vara valmän för den mindre afdelningen; och man har sökt hjelpa sig. ifrån denna förskräckelse genom ett slags arkanum, som skulle bestå deri, att den mindre afdelningens ledamöter valdes af en särskild nämnd, som utsåges på samma gång och af samma personer, som valde den större afdelningen. Mig åter förefaller det, som skulle den mindre afdelningen bli af enahanda komposition, om den valdes af en sådan nämnd, som om den valdes af den större afdelningen, då denna sednare hade alldeles samma ursprung som nämnden, och båda delarna följaktligen voro aflika demokratisk natur. En viss talare (br Dalman) har sagt, att Regeringen skulle kunna utöfva ett vådligt. inflytande på bildningen af den mindre afdelningen, om valet skedde i hufvudstaden, emedan det skulle ligga i Regeringens makt att genom sina organer,! ända ned till länsmännen, verka på valen till den större afdelningen, hvarigenom denna, såsom val-kollegium för den mindre, komme att handla i Regeringens anda. Jag frågar — i händelse ett sådant inflytande vore tänkbart, om det vore mindre att befara, när valet icke allenast till nämnden, som hade att välja den mindre afdelningen, utan äfven till sjelfva denna afdelning, skulla ske i orterna, der de fruktade organerna befunno sig och. hade det närmaste tillfälle att vid båda valen anstränga sin verkningsförmåga. För öfrigt må man: besinna, att den mindre afdelningens ledamöter, om de valdes i orterna, troligen skulle bli utkorade efter vissa provinciella åsigter. Jag önskar, att den större sfdelningen aldrig må sakna upplysta och redliga män från alla landsorter; och om det berodde på: mig, ville jag i en vallag föreslå, att minst .bälfien af representanterna skulla tagas inom valkretsen. Men jag anser det deremot icke vara gagneligt, att. äfven den mindre afdelningen bildas i provinciel! anda och efter provinciella sympathier. Denna afdelning, som skall vara ett slags pröfningsnämnd: öfver den andra, bör se sakerna i stort och helt. Det är derföre, efter min tanka, bäst att den väljes! af en sammansatt hämnd från hela riket, det vill säga: af den större afdelningen. Härigenom kommer också denna rikets stora nämnd i tillfälle att. med representationen införlifva de notabiliteter, som; möjligtvis kunnat blifva förbigångna vid valen i landsortern2; och då blott en tradjedel af den mindre afdelningen väljes vid hvarje riksdag, behöfver man ej rädas derföre, att den större afdeiningens grundsatser eller partiåsigter, för riksdagen skulle kunna förskaffa sig någon skadlig öfvervigt inom: den mindre. He C. J. L. ALMQVIST förklarade sin fögnad,) deröfver, att M joritetens rätt avt i rådplägande församlingar vara afgörande, nu ej blott lemnades: obestridd, utan till och med öppet förfäktades af sjelfva. den politiska motsidan, hvartill brr Björck, Arividson, Raab m. f. utan tvifvel vore att räkna. Likväl — fortfor hr Å. — torde saken för!jena att än en gång skärskådas, emedan man, orktadt sitt erkännande af majoritetens rätt, dock oupphörligt talar om en öfra kammare med Veto, hvilken bärigenom, äfven då den utgör minoritet i rikstörsamtingen, skulle få makt att omintetgöra verkan af majoritetens tanke. Saken synes kanske ej så betydlig; men är, till sin grund, verkligen en Verldsfråga. Man erkänner, ett i ärenden, som äro af den natur, att en gemensam handling al flera kommer i fråga — såsom fallet är vid alla de samhällsgöromål, hvilka till följe af en rådplägande riksförsaralings beslut skola verkställas — måste de flestes! vilja gifva utslaget, der ej alla öfferenskomma om : ett och sarema. Likväl talas mycket om Majori-) tetens lyrenni! Huru kommer det till, att man då icke äfven påminner sig Minoriteternas lyranri, så) väl inom rådplågande församlingar, gzom utom sådana, och hvarom historien talar på hvarje blad? Litom oss tänka efter. Om t. ex., ibland hundrade, nittiocex vilja ett ech fyra vilja ett annat, samt förhållandet icke är sådant, ati hvardera partiet kan följa sin örskan cch handla för sig, utan sakens gerensamhet nödvändigt fordrar att endast ett sätt går i verket; så är det visserligen ledsamt för de 4 att rödges göra så som de 85 förordna; men jag frågar, om det ej är äfvenså svårt för de! 96 att nödgas dansa efter de 4:29 pipa? Och är detta icke tillika vida orimligare? Tyranni är slltid ohyggigt, när det eger rum. Om nitiiosex tyrannisera fyra, är det högst illa; men om fyra uwtöfsa sitt tyranni på nittiosex, så Eri det, minst att tala, lisa illa till priccipen, men der jemta vida mera öd ! i följderna. Håfde stånd eller privil sig makten att utesiu det underliggenide e det efter goätycke. ta för alla, be To folket och behandl: noter hafta geme Hoan. Pär da UV 24 serom sekler.