På VO ESILeECIVIITEIN, Jo Pe HAIIGIUS VA UTSER ÄGER
seende till stånd eller klasser, dock med till-
försäkran åt bildningen och förmögenheten att
vinna behörigt inrymn:e.
Detta är utan tvifvel en ganska vigtig hän-
lelse, och Hans Maj:ts förklaring ett ord i si-
som tid, tillfredsställande att förnimma. Mi
let likväl ursäktas om vi dröja ait gifva ett
varmare uttryck åt denna tillfredsställelse, till
less man får se det ifrågavarande förslaget på
papperet. Det till principen om samfälda val
sjorda tillägget, om tillförsäkran åt bildningen
och förmögenheten, är så elastiskt, att ganskal(
ristokratiska representationsformer deruti kunna
nrymmas; och då man jemför dessa ordalag:
ned de ungefär likadana 3:dje och 4:de punk-l:!
erna i det kontraprogram, som de 534 reser-:
vsnterna i reformvännernas sällskap visat ett
ärdeles nit att genom extrablads afsärdande
ned tidringarne låta sprida till landsorten, så
oekänne vi, att icke all anledning synes caknas
ill den farhågan, att man ännu en gång ämnar
örsöka ett efterspel af något när samma art,
2varpå vi redan sett ett prof i representations-
coemmitteen cch dess arbete. Denna farhåga
indanröjes hvarken af några särdeles förhopp-
vingar på den nya rådgifvarepersonalen, eller
f namnen på de män, som främst underteck-
vat det nyssnämnda kontraprogramwmet. Det
kan icke döljas och tjenar till ingenting att för-
iga, att den kombination, hvaraf den nuva-:
ande miniseren utgöres, väckt en temligen
ullmä 2, att icke säga stor, förvåning bland publi-
sen, och af den betydande mängden bedömes vida
mindre återhållsamt, än hvad A ftonbladet ut-
ryckte i sina reflexioner dagen efter utnäm-
ningen. Vi ämna icke nu utbreda oss i några
vidare anmärkningar häröfver; men med afse-
nde på representationsfrågan särskildt, måste
iet dock lemna rum för åtskilligt tvifvelsmål,
vuruvida en regeripgspropositiop, såden som
tillfället och behofvet kräfver, kan vara att
vänta ifrån en korselj, som väl, lika med den
öregående, räknar två ledamöter af liberal ten-
lens, bland hvilka dock den ene ännu är helt
ing ech oförsökt, men ingen bestämdt fram-
stående liberalt politisk karakter; och der alla de
öfrige väl äro hederlige män och skicklige rou-
tinierer, åt hvilka man enskildt gerna skänker
den största högaktning, men imedlertid till sina
tänkesätt öfverhufvud vida mer konservativa än
demokratiska, och såsom statsmän stående un-!
gefärligen på samma linie med de afgångne.!
När nu dessa, nemligen de förra rådgifvarne,
visat sig så litet uppfatta tidens tecken, a:t de,
oaktadt alla, visserligen utan bitterbet, gjordal:
påminnelser från pressens sida, ej under de fö-l
regående 53:ae åren, cch icke ens sednast)
efter de stora verldshändelserna, insett angelä-
genbeten för regeringen att sjelfmant taga ett
stort och afgörande steg för den vigtiga frå-
gans lösning, eger man då mera garanti, att de
närvarande skola trgå ut steget, och att de icke
kunna glömmea, stt hvad man nu vill gifva,
måste gifvas med full band, om det skall ega
något värde.
Betraktar man åter det förutnämnda kontra-
programmet och hela tillkomsten deraf, så fin-
nes det egeniligen hafva sin synliga upprin-
nelse från friherrarne A. C. Raab och Herme-
lin: tvenne välmenande, aktningsvärda och il
allmänhet ganska frisinnade ledamöter af rid-
darhuset; men hvilkas, i synnerhet frih. Raabs,
politiska ståndpunkt och isigter alltid utgjorts
af en hallt-om-halft-princip, som ofta försatt
honom uti en falsk ställning till båda partierna.
Kan det nu vara möjligt att konseljen har nog
liten skarpsynthet för att tro sig kunna segla
långt under en sådan flagga, d. v. se. med aå-
dopterande af sådana representanters opinioner?
Är det möjligt att de kunna förbise, alt för-
bållanderna nu äro helt annorlunda, än de voro
för fyra eiler fem år zedan? att ingen mensk-
ig blick lärer vara i stånd att beräkna de stora
rörelselserzas nyckfullhet 6 månader på för-
hand, och att man icke bör anse det för något
missöde, om man i politiska rättigheters bevil-
jande åt majoriteten, uian annan öfvervigt åt
rangen, rikedomen eller lärdomen än dessas
personliga innehafvare sjelfva kunna förskaffa
sig, kan finna en afiedare för större framtida
farhågor.
Vår öfvertygelse är, att med afseende på nu-
varande förhållande, redan reformvännernas säll-
skaps programm måhända blef mera inskränkande
än det borde hafva vsrit i fråga om valrätten,
derigenom att hr Dalmans projekt till 2:dra
puakten vid en votering råkade segra öfver ett
annat, som medgaf denna rättighet åt hvar och
en hvIken betalte skatt till staten. Vi anse
det derföre vara högst oklokt att ytterligare sö-
ka garantien för bildningens och förmögenhe-
tens inrymmande i representationen på någon
annan väg, än dels genom formerande af stora
valkretsar, dels ock genom bestämmande af ett
viest minimiantal af röster för att blifva repre-
sentant, hvilket i alla händelser är fult till-
räckligt att hindra personer af okänd eller tve-
tydig karakter från inträde i riksförsamlingen.
Hvarje på förhand lemnadt ovilkorligt företräde
och öfverV:gt åt den ena eller andra klassen,
måste väcka en missbelåtenhet, som till betyd-
tig del skulle tillintetgöra de goda frukterna af det!
steg regeringen nu är i begrepp att taga. Måt-
te man ieke anse dessa ömständigheter med lik-
giltighet, och åtminstone vara öfvertygad att
icke annat än de redligaste afsigter för foster-
landets väl och dess framtid. dikterat de farhå-
gor, som vi hysa för möjligheten, alt ögopblic-
kets kraf ännu icke blifvit fullt uppfattadt: far-
bågor, som kunna innefatta ett misstag, men
hvilka vi icke utan förrådande af vår pligt an-
sett -oss kunna underlåta att just nu fram-
ställa.
——
.— Genom bref af den 25 sistl. Febr. har
Kongl. Maj:t gifvit Kommers-kollegium tillkänna,
stt K. M. med afseende på den större beqväm-
Lliohatan fen ef 20 0 2 Kanstantinnnel få