lade, att äfven arbetsoroligheterna i England hindrade reduktionen. Slutligen anslogs i allo 7,700,000 sterling för landtarmåeen. På förfrågan om ministeren ämnade föreslå någon modifikation i navigationslagarne, svarade hr Labouchere, att tiden dertill icke kunde nu bestämmas; och på förfrågan, om minisicren ämnade vidtsga åtgärder för beskyddandet af engelska sjöfarten i Östersjön, svarade lord Palmerston, att man icke ansett det ännu nödigt. Angående lord Mintos åtgärder såsom medlare emscllan Neapels regering och Sicilien, svarade lorden, att lord Minto endast handlat på uppmaning, såsom enskild man; icke i diplomatisk egenskap. Ifrån Irland låter det mycket oroligt. Man hade i södra delen åter börjat med de eldsignaler på bergen, som för några år sedan förorgakade så långvarig uppståndelse. Enligt underrättelser öfver England ifrån Lissabon af den 29 Mars, skulle en ministerförändring der ägt rum, framkallad af Silva Cabral. En korrespondent frin London berättar, att på lord Aberdeens förfrågan i öfverhuset, om sardinska truppernas inmarsch i Lombardiet, hade lord Landsdowne förklarat, att det icke endast icke skett med Englands instäramande, utan tvärt emot de instruktioner engelska gesandten i Turin erbållit. TYSELAND. Berlin J.5 April. Den vigtigaste förhandling i detia ögonblick inom den förenade landtdagen rör regeringens förklaring beträffande de polska angelägenheterna. Det tel, som Kraszewsky höll vid detta tillfälle, var ganska karakteristiskt. I Berlinerunderrättelserna klagar man likväl öfver att detta tal, jemte sin värma, skall hafva utmärkt sig gerxom öfverdrifter, och derigenom skadat saken. Konseljpres. Camphausen skall med stort lugn och till allas tillfredsställelse hafva besvarat Kraszewsky. Han uppmanade till tålamod, och menade att Preussen, upptsget af sin egen utveckling, icke obetänksamt kunde låta sig indragas i krig med Ryssland. Posen är förklaradt i belägringstillstånd. Kampen mellan de polska och tyska folkdeiarne ij detta: Isnd kan ej längre tillbakahållas. Men i anseende till adeln befarar man Galliziska uppträden: det kan uppstå ett förfärligt blodbad. Finansministern Hanserbanns förslag till statslån anser man rent illusoriskt, då inga penningar stå att bekomma; man skulle alltså nödgas skrida till ytterligheten af ett tvångslån. Men antager för säkert, att Jandtdagen höfligt återförvisar propositionen till ministeriet. Den 3 April om morgonen mellan kl. 8 och 9 förklarade hr d:r v. Minutoli oförmodadt i Berliner Bärgerwebrs (aationalgarde:s) församling, att han nedlade sin befattning såsom dess chef, emed2n konungen uppdragit honom rceorganisationen af polisen. Hr Nobiling gjorde derpå det förslag, ate man skulle ställa en kunglig prins i spetsen för nationalgardet. Dennz proposition förorsakade en stor spinning hos flertalet af de församlade, och hr Zacharias föreslog, att man skulle taga denna vigtiga sak under öfverläggning på en särskild ny sammankomst. Från Berlin läses följande, som ej torde sakna 1 märkvärdighet: att konungen ej kan vara likgiltig för de angrepp, som när och fjär göras mot honom, är lätt begripligt; likväl förtjena ryktena, att han skulle vara betänkt på afsägelse, ej den ringaste trovärdighet. Öiverpresidenten i provinsen Preussen, Bötticher, har på begäran blifvit entledigad, och i hans ställe f. d. konseljpresidenten von Auersawald af konungen satt på denna vigtiga post. För öfrigt upptagas landtdagssessionerna af öfverliggningar om vallagen, hvars första parsgraf höll ständerna längst. Konung Fredrik Wilhelm har aflåtit en proposition till landtdagen, ait ofördröjligen välja de 113 deputerade, som Tyska Förbundsförsamlingen skall hafva från de preussiska provinserna, för alt! jemte de öfriga från hela Tyskland utarbeta och konstitusra den nya Tyska förbundsförfattningen. Detta dokument är ganska märkvärdigt. Frankfurt den 2 April. De tyska folkrepresentanternas tredje sammankomst härstädes, i dag, har ledt till en uppenbar söndring inom församlingen. Vid de föregiende sammanträdena var beslutadt att en konstituerande nationalfö: samling skulle väljas, hvarvid man antagit såsom grund för valen, att ingen censu:, ingen särskild trosbskännelse och inga ståndsprivilegier eller andra undantagsförmånrer skulle dervid utgöra vilkor, — att hvarje fullmyndig statsborgare vore både valman och valbar; ati en deputerad icke behöfde vara bosatt i den tyska stat, der han väljes till representant; och slutligen att den så valda konstituerande församlingen, äfven skulle i Frankfurt hålla sina sammankomster. Hecker hade sedan föreslagit att den nu i Frankfurt befintliga representantförsamlingen skulle förklara sig för permanent, till dess den aflöstes af der konstituerande församlingen; och då detta förslag blifvit förkastadt med 368 röster emot 143, hade v. Itzstein förändrat detsamma derhän, att den nu rådplägande församlingen måtte förklara sig för moraliskt permanent, och inom sig utse ett femtiomanna-utskott, som här borde fortsätta råd-plägningarne, i hvilka de händelsevis i Frankfurt qvarstannande representanterna äfven ägde att deltaga, och som vore bemyndigadt att, när det så funne nödigt, genast inkalla hela församlingen. Men äfven detta förändrade förslag hade blifvit förkastadt af en stor majoritet. Deremot hade en ännu större majoritet antagit v. Gagerns förslag om tillsättande af ett annai femtiomanna-utskott, hvari alla stammar och länder borde, så vidt sow möjligt, vara jemnt representerade, och åt hvilket utskott skulle uppdragas att, gemensamt med tyska förburdet, hägna nationens intressen, sjelfständigt rådslå