— a d— RN
Vill ni följa mig till fängelset, vördnads-
värde broder?, sade omsider fader Ambrosius
till franciskanen; ,jag skulle vilja tala med
fång-uppsyningsmannen.)
I alla helgons namn, hvilkas efterdöme för-
enar oss i klosterlig endrägt, jag skall betrak-
ta det som en heder för min person alt följa
er dit eder pligt kallar er.n
Vid dessa ord gick fader Fernando till den
spanske munkens sida, och båda begåfvo sig
på väg.
SJUTTONDE KAPITLET.
Mze JOHN WALKER OCH KAPTEN FINNGREN.
Mr John Walker satt tidigt på morgonen i
sitt enskilda kabinewt vid sin pulpet. Det var
ett litet rum, väl försedt med kartor, böcker
och statistiska tabeller, hvilkas verkliga engel-
ska ursprung igenkändes vid första ögonkastet.
Han var en lång, väl byggd man, med breda
skuldror. Hans hufvud var, af lång vana,
något böjdt åt högra skuldran. Likaledes af
lång vanax höll han det högra af sina klara
grå ögon vanligen slutet, när han talade med
någon, medan han så mycket mer fixerade ho-
nom med det venstra, vridande derunder med
högra banden på sin urnyckel, hvilken ding-
lade i en guldkedja, Hans mörka hår hade
af årens och olika klimaters verkningar blifvit
något gråspräckligt, under det hela hans ut-
seende annars röjde full helsa och styrka. Han
tycktes ovanligt sysselsatt, och hans blick var
synnerligen glädtig, emedan han hade bemlig-
heter på hemligheter att dölja och expediera
och den lysande utsigten att icke på månader
få komma till hvila före tu eller tre på mor-
gonen, till fölkid af hopade bemliga göromål,