— a d— RN Vill ni följa mig till fängelset, vördnadsvärde broder?, sade omsider fader Ambrosius till franciskanen; ,jag skulle vilja tala med fång-uppsyningsmannen.) I alla helgons namn, hvilkas efterdöme förenar oss i klosterlig endrägt, jag skall betrakta det som en heder för min person alt följa er dit eder pligt kallar er.n Vid dessa ord gick fader Fernando till den spanske munkens sida, och båda begåfvo sig på väg. SJUTTONDE KAPITLET. Mze JOHN WALKER OCH KAPTEN FINNGREN. Mr John Walker satt tidigt på morgonen i sitt enskilda kabinewt vid sin pulpet. Det var ett litet rum, väl försedt med kartor, böcker och statistiska tabeller, hvilkas verkliga engelska ursprung igenkändes vid första ögonkastet. Han var en lång, väl byggd man, med breda skuldror. Hans hufvud var, af lång vana, något böjdt åt högra skuldran. Likaledes af lång vanax höll han det högra af sina klara grå ögon vanligen slutet, när han talade med någon, medan han så mycket mer fixerade honom med det venstra, vridande derunder med högra banden på sin urnyckel, hvilken dinglade i en guldkedja, Hans mörka hår hade af årens och olika klimaters verkningar blifvit något gråspräckligt, under det hela hans utseende annars röjde full helsa och styrka. Han tycktes ovanligt sysselsatt, och hans blick var synnerligen glädtig, emedan han hade bemligheter på hemligheter att dölja och expediera och den lysande utsigten att icke på månader få komma till hvila före tu eller tre på morgonen, till fölkid af hopade bemliga göromål,