I anseende för helighetn, svarade priorn ha-
stigt och med stolthet; han är bibliothekarie
i vårt kloster och, fastän ung, aspirant till
prioratet. Ilan öfvertager med kristlig öd-
mjukhet underordnade sysslor inom klosiret,
besöker de sjuka i de uslaste kojor, och är
outtröttlig i sitt nit för utbredandet af den
allena saliggörande kyrkan, i sitt umgänge med
kättare och otrogna af alla klasser. Han för-
ökar de kristnas antal med proselyter af hö-
gre rang och klostrets inkomster genom sitt
personliga nit.,
Fader Ambrosius lyssnade med uppmärk-
samhet till detta loftal öfver den unge mun-
ken, såsom han hade gjort till allt det, som
föregick det, medan han tycktes följa en
idgång, hvars motsägande verkan uttryckte
sig mer och mer i hans anlete, oaktadt hans
hemödande att fördölja sina tankar. Fader
Fernando mottog med icke mindre likgiltighet
den korpulente priorns inspirera de ord, i
hvilka ban såg blott liten utsigt att vinna må-
let för sin personliga nyfikenhet.
Ambrosius var just på väg att göra en fråga
rörande den unge munkens anseende för be-
lighet, då det ringdes på ytterporten, och port-
vaktaren, som hitintills hade lyssnat med Ööp-
Ipen mun, bostade att fullgöra sin tjenstepligt
Celeste klef öfver trökeln, helsade de närva-
rande, och gick med sakta steg, till utseendet
Iförsänkt i så djupa tankar, alt han icke igen-
kände personerna i gruppen, af hvilka hvar
(och en tycktes betrakta honom på sitt sätt.
Allas ögon åtföljde den lärde bibliothekariens
allvarsamma steg, tills han försvann bakom
pelarne. De tre munkarne sågo då tyst på
hvarandra,