I anseende för helighetn, svarade priorn hastigt och med stolthet; han är bibliothekarie i vårt kloster och, fastän ung, aspirant till prioratet. Ilan öfvertager med kristlig ödmjukhet underordnade sysslor inom klosiret, besöker de sjuka i de uslaste kojor, och är outtröttlig i sitt nit för utbredandet af den allena saliggörande kyrkan, i sitt umgänge med kättare och otrogna af alla klasser. Han förökar de kristnas antal med proselyter af högre rang och klostrets inkomster genom sitt personliga nit., Fader Ambrosius lyssnade med uppmärksamhet till detta loftal öfver den unge munken, såsom han hade gjort till allt det, som föregick det, medan han tycktes följa en idgång, hvars motsägande verkan uttryckte sig mer och mer i hans anlete, oaktadt hans hemödande att fördölja sina tankar. Fader Fernando mottog med icke mindre likgiltighet den korpulente priorns inspirera de ord, i hvilka ban såg blott liten utsigt att vinna målet för sin personliga nyfikenhet. Ambrosius var just på väg att göra en fråga rörande den unge munkens anseende för belighet, då det ringdes på ytterporten, och portvaktaren, som hitintills hade lyssnat med ÖöpIpen mun, bostade att fullgöra sin tjenstepligt Celeste klef öfver trökeln, helsade de närvarande, och gick med sakta steg, till utseendet Iförsänkt i så djupa tankar, alt han icke igenkände personerna i gruppen, af hvilka hvar (och en tycktes betrakta honom på sitt sätt. Allas ögon åtföljde den lärde bibliothekariens allvarsamma steg, tills han försvann bakom pelarne. De tre munkarne sågo då tyst på hvarandra,