Article Image
)CRaran at puDLDLKCN, IfOAcR JUNNA UrISt IOrsoker amellanåt att smyga sig undan, hvilket dock sällan lyckas henne. Publiken är envis: bäromlagen hörde jag den ropa en god swund, och den ryktbara sångerskan måsta slutligen fram. sjöng första versen: allons enfans ete. gudomligt och med djup känsla, och öfverhöljdes derpå med en storm ef bravorop. Det mest frapperande intrycket af den allmänna anblicken af Paris, åtminstone för den som besökt det någon gång tillförene, är den fullkomliga frånvaron af militär och isynnerhet af municipalgarde till häst och fot, som man fordom såg på alla hufvudgator och större platser. Vaktgöringen vid alla högvakter likasom vid teatrarne och platser för offentliga nöjen i allmänhet fullgöres ännu af nationalgardet. Regeringen har väl gjort åtskilliga försök att uppblanda dem med reguliera trupper, men detta har icke hittills lyckats mer än på några få aflägsnare poster. Å alla kyrkor och statens byggnader ser man inskrifter af orden: Libertå, Egalit, Fraternit; och öfverallt på sådane ställen svajar den trefärgade flaggan från taket. Ludvig Filips namn har blifvit utplånadt på alla ställen, der man förut såg detsamma, och de ofvannämnda orden i stället inskrifna. Hans porträtter och bröstbilder, som han påstås hafva varit serdeles angelägen att låta uppställa uti alla mustar, gallerier och allmänna verk, ha blifvit borttagna; älfvenså sinnebilderna af la charte, ellor 1830 års konstitution, på de ställen, der man såg döm anbragta. Ingenstädes tyckes fo!ket hafva glömt sig i detta hänseende. Ett af de mest förvånande exemplen på resultaterna af den sista politiska katastrofen förete sig i journalismen; det är icke nog med att alla de befintliga tidningarnas cirkulation tilltagit ofantligt, så att t. ex. La Presse ensamt har stigit från 30,000 till nära 80,000 exemplers upplaga — man begriper icke ens huru det är möjligt att trycka 80,000 exemplar om dagen af en tidning, — utsn dessutom har en svärm af smärre journaler uppstått, hvilka utbjudas af kolportörer i alla trakter af Paris, samt vanligen säljas för en sou, hvilket icke kan gifva stor profit. S2 här pågra ef daras benämningar: LAmi du Peuple, La Liberte,, La Fraternite, La Republiquen, Le Peuple Constituant, ,LAssemblee Nationale, La Voix des Clube, La Vox des Femmesp, L2e Salut Publico, La Daxocratie, ,LAtelier, Le Journal des Ouvriers, La Liber! Religieuse etc. Aila dessa utdelas på de allmänna promenaderna till tusental, utan att någon polis lägger sig deruti. På boulevarderna ser man pojkarna sätta fest dem utanpå hatten eller hänga dem rundt omkring sig utappå kläderna för att framlocka köpare. Ibland ropa de ut vissa hufvudnyheter för att fresta de förbigående att offra sin sou. I går hörde jag en sådan kolportör vid porten till Tuilerierna utropa: Provisoriska regeringen försvarar Guizot och Duckåtel. I Tuilerierna är allt åter i den fullkomligaste ordning, och alla de vanliga genomgångarne åter öppnade för publiken äfvensom gudstjenst hålles i kapellet. En sak som icke litet bidragit till den här rådande ängslan hos en del af dem, som i allmänhet äro rädde af sig, är de många och talrika politiska klubbarna, der parisarn har ett stort fält för sin lätthet att tala; i början voro dessa klubbar alldeles öfverfyllda. Vid ett par tillfällen har man kommit under fund med, att fiender till den nya sakernas ordning och anhängare af Ludvig Filip hafva utskickat personer för att i dessa klubbar hålla bäftiga tal emot förmögenheten och söka uppreta sinnena till våldsamma bandliogar. Besynnerligt nog har dock, såsom jag vet af ett exempel härom degen, verkan stundom varit motsatt, och det var med möda, som det lyckades att rädda en sådan talare undan åhörarnes förbittring, då de hade genom ett bref, som en Louisfilippist skrifvit till honom, kommit under fund med att han var en falsk broder. Sådant innebär goda tecken. Ett annat, som äfven synes mig hafva god betydelse, är att jag bört arbetare, som bivistatsammankomsterna i det förra pärspalatset, der det öfverlögges om arbetets organisation, börja på att ledsna vid de välmenta fraser, hvarmed talarne der röra sig, och inse att de icke förmå lösa ett problem, som hvilar på så falsk grund. Hr Louis Blanc, som är den förnämste personen i denna tillställning, har också börjat förlora mycket af sin popularitet, och de qvicka perisarne hafva gjort ett ordspel af hans namn och kalla honom: Chou Blanc (Kålhufvud). På de sednare dagarna har det också betydligt tappat af med tilloppet till dessa klubbar och teatrarna i stället fått fulla bus; folket tyckes finna sina stora dramatiska aktörer Bouffe, Arnal, Lemaitre, m. fl. mera underbållande, än de politiska oratörerna. — Jag vet icke om tidningarne berättat om ett beslut, som den provisoriska regeringen fattat, men hvilket säkert kommer att blifva mycket välgörande i sina följder och göra ända på största delen af den mannpamån, som hittils egt rum i befordriogar ioom förvaltningen, Det består deri, att ingen hädanefter kan blifva engagerad i embetsverken, utan att förut hafva tagit en offentlig examen, som kungöres 6 månader förut. För att taga denna examen till de lägsta graderna måste man vara magister, eller bachelier es lettres, såsom det hir heter, och för vissa platser juris licentiat. Hvarje kandidat skall dessutom tjena två år såsom surnumerär och dess utom skall tjenstemännens antal inskränkas till :y,:delar af det närvarande, allt efter som platserna hinna biifva lediga af en eller annan anledning. Deremot kan ingen tjenstemar hädanefier afsältas af en minister, utan att anledningarna hvarför sådant kan komma i fråga blifvit pröfvade al ett slags jury, hvars medlemmar för hvarje år utnämnas af samiliga tjeastemännen sjelfva inom hvarje embetsverk. Na ha-8 face ett dan Nnva kaonselien. vid

13 april 1848, sida 2

Thumbnail