Kapten Finogren! anmälde en skrifvare
genom den halföppnade dörren.
Låt honom komma in,, svarade mr Wal-
ker, fortsättande den skrifning, med hvilken
ban var så ifrigt sysselsatt. Skrifvaren införde
den anmälde personen, gick ut och sköt igen
dörren,
God morgon, kapten; hur mår ni? Tag
en stol, kapten, sade mr Walker vänligt, men
utan att afbryta sitt arbete.
Koptenen var en väl byggd man af medel.
måltig storlek, så elegant klädd, som Englunds
hastigt framskridande civilisation fordrar al
män i alla verldens delar, som vilja visa sig
som gentelmän.
Till och med en i fysiognomiken oerfaren
kunde icke undgå att anmärka, att ban var
en hafvets son, en kofferdikapten, medan den
skarpsinnige observatorn, som studerat de sär-
skilda menniskostammarna, skulle i hans regu-
liera anletsdrag hafva igenkänt hans skandina-
viska härkomst.
Kapten Finngren dröjde ett ögonblick att
intaga den anvisade stolen. Han gick till en
karta öfver Afrikas kust och försökte studera
henne, medan han iandanom var sysselsatt om-
bord på sin Nordstjerna och i sjelfva verket
gaf liten uppmärksamhet åt det föremål, som
betäckte en del af väggen.
Mr Walker förseglade omsider brefvet, som
hitintills hade upptagit hans uppmärksamhet,
skref utanskriften, lade stålpennan på sm van-
liga plats, vände den öfra delen af sin skvif-
stol och sig sjelf mot kaptenen, och utpekade
för honom den stol bredvid sig, som väntade
honom.
vAlla ombord, kapten?, frågade han derpå