da tänkesätt, hada ham som landshöfding väl ännu
ej hunnit ingifva mer än förhoppningar, för hvil-
kas realiserande man dock trodde sig ega en bor-
gen i de enskilda egenskaperne samt i det nit, det
allvar och de insigter, han i så många och mång-
åriga kommunala bestyr ådagalagt. Men döden har
med grym hand krossat alla förhoppningar, och af
de många tårar, som gjutas vid den, efter mensklig
synpunkt, för tidiga grafven, äro icke de minst
bittra, som länet fäller. Tidpunkten är i mer än
ett hänseende kritisk; och lika nödvändigt det är,
att länet snar! erhåller en ny styresman med alla
de, för dess väl erforderliga egenskaper, som konung
och allmänhet hoppades finna hos den nu bortgång-
ne, i så många hänseenden djupt saknade, lika svår!
torde det blifva att finna en sådan passande efter-
trädare. Öaskande, att valet hvarken måtte blifva
fördröjdt eller förhastadt, instämme vi fullkomligt
1 hvad en insändare på ett annat ställe af detta
blad öfver samma ämne yttrat.
Uti den åberopade insända artikeln låser man:
Säkerligen skall hvarje, för framskridandet 1 all-
mänhet och särdeles för ordnandet af detta läns
angelägenheter intresserad Blekingsbo, med lika myc-
ken bestörtning som sorg erfara landshöfdingen Pa-
landers frånfälle. Hvad länet just nu behöfde, en
styresman, den der kände alla de brister och lyten
som här sedan åratal inrotat sig, och för hvilkens,
i detta fall, säkra blick och kännedom så väl om
personer som förhållanden, det ej borde löna mödar
att hyckla — en sådan styresman tycktes ett blid:
öde hafva i den nyss bortgångna förlänat oss, mer
ty vVärr endast för att genom ett lika oväntadt som
hårdt slag ånyo sänka oss i samma misströstan, som
en längre tid förut varit rådande. Hvad vår stad
särskildt beträffar, är förlusten i månget annat af-
seende stor. Genom sitt humana sätt att behandla
alla, sitt erkännande af menniskovärdet, på hvilken
lägre ståndpunkt inom samhällsklasserna det än be-
fann sig, sitt hyllande af den friare utveckling a!
samhällskrafterna, som konung Oscar synts gynna,
— genom allt detta hade landshöfding Palander re
dan tillvunnit sig länets tillgifvenhet, och en ljusa-
re framtid tycktes hafva randats. Vi stå nu på
samma punkt som förr.
Måtte Konungen, vid tillsättandet af den bort-
gångnes plats, fästa afseende på, huru väl det be
höfves för denna stads, för att ej säga länets, invå
nare, att ega en styresman, till hvars sannt liberale
åsigter de kunna trygga sig, och i hvilken de kun-
na påräkna ett stöd mot den hårdnackade konser-
vatism och embetsmanna-aristokrati, som ger sig lufi
i uppretanda anathemer, hvilsa med så stort själf
förtrosnde af en och annan på verklig eller inbillac
hög plats inom vårt samhälle stäld person, både
muntligen och skrifiligea uttalas. Vi-hoppas der
före, art Konungen äfven i detta afseende måtte be
bjerta vårt samhälles behof, och genom valet af der
nyss bortgångne, djupt saknade böfdingens efterträ
dare, gifva oss en borgen för dess fortfarande böj
else att befordra framgången af samhällets billige
fordringar.
a ——