pas och lita på sig sjelft. Sverge var nu Iyekligar än det öfriga Europa; det ägde en ädel konung, som nitälskade för fosterlandets frihet och väl. Det Sven ska felket kunde i farans stund med förtroende sluts sig omkring sin konung. Skål för H. M. Konung Oscar den Förste,. Niofaldiga hurra beledsagade den och uttryckte ungdomens sanna kärlek för konung och fosterland. Bevare, Gud, vår Kung), uppstäm des derpå af hela församlingen. Doc. Svedelius fö reslog ock en skål för Norrige, hvarvid han visade att faran var gemensam, då stunden kommer, och att föreningen mellan Sverige och Norrige, eburt skenbarligen lös, ändock vore starkare än man van ligen tror. Kandidaten Dahlberg föreglog en skål för Piu IX och Italien; samt en serskild för Lunds studen ter, hvarvid han reciterade Strandbergs, uti sånger i Pansar tryckta Utmaning: Verldens Goliath, Österns jätte, Hvad du fordom från oss tagit Tog du ej med svärd. Du staln Stud. Wijkander utbragte en skål för fosterlandet Mot slutet uppträdde åter br Nybom och föreslog en skål för Studenterna. Det är icke för 055, — yttrade talaren — jag kan föreslå skålen, det ä; för studenterna — de studenter, som under de sist förflutna dagarne gått i den heliga striden för folkens och fribetens sak och derigenom gjort sig fullt förtjente af sitt namn och sin betydelse. Student eger en stor betydelse om man lägger rigtig vigt på accexten. Ty hvad är studenten? Han ör det lefvande uttrycket af ett folks ädlaste ungdomskraft; han bär sitt lands framtid knoppande i sin barm. Den student är nemligen intet, som genom vek uppfostran, bugande i salongerna, dålskhet och sidoinflytarde glömmer sin sjelfständighket för att bårdna i egoism. Studenten, om han-ock dagligen toge sig ett svettbad i Jexor, är intet och vet intet, huru mycket han annars ock vet, såvida ban ej vet sin dyrbaraste pligt, att förskaffa sig en sjelfständig öfvertygelse. Studenten är föraktlig, då han krypande slingrar gig fram med en inlärd förställvingskonst, med en isande liknöjdhet. Den som ej vågar sig i öppen strid för frihetens och fosterlandets sak, kan återgå till skolan och gymnasium; ty han har brutit den dyra eden, vi svuro friheten, kuogen och landet, då vi blefvo Studenter. Student är icke den, som kastar omkring sig glorian af en skenhelig skrymtares maskätna dygd. Alskar han sitt land, vet han dess djupaste och allvarligaste fordringar; då vet han mycket; kan han lefva och dö för allt stort och ädelt i menskligheten, då är hans vetande helgjutet m.m. Denna storartade fest utmärkte sig för den mest glödande enthusiasm för fosterlandets och Skandinaviens sak, och afslöts kl. 44 på aftonen, sedan man öfverenskommit om att offentligen uttrycka det djupa deltagandet för Danmarks rättvisa och heliga sak, medeist en adress till danska studenterna med lyckönskan till frar ramgång och seger. SRS RETA