ILANDSORTS-NYHETER.
pa tned
Örebro d. 5 April. Enligt anmälan från pastors-
embetet i St. Mellösa till härvarande landshöfdinge-
embete, har hemmansegaren Jöns Ersson i Bittinge
af nämnde församling, natten till förliden lördag,
vådligen omkommit, under en färd emellan Åskers
och St. Mellösa kyrkor, på en äng, som till någon
del var öfversvämmad af vatten. Efter deras berät-
telse, som funnit hans döda kropp, har hans häst,
som påträffats icke långt derifrån, förmodligen ske-
nat, och Jöns Ersson, i afsigt att uppsöka sitt krea-
tur, följt efter detsamma öfver ängen, men i mör-
kret råkat att falla i en så kallad vattengöl, der
han funnits liggande död. I hvad tillstånd han vid
tillfället varit, är ovisst, då ingen var närvarande:
dock synes troligt, att han af någon tillfällig orsak
varit oförmögen att hjelpa sig sjelf, alldenstund vat-
tengölen icke lärer vara mer än en aln djup.
— Åter har sjön Möckeln i Karlskoga skördat
tvenne offer. Förliden Vårfrudag hade backstugu-
sittaren på Dufvedabls egor, Jonas Janssons nära
sextonåriga dotter, Maja Lisa, ett stycke cfvanför
elfven vid Degernäs, begifvit sig ut på sjön för att
från Dufvedahlslandet gå öfver isen till Qvarntorps-
hyttan och vidare till Gräsholmen, der hon tänkte
förskaffa sig sommartjenst. Först tisdagen derpå
skulle hon derifrån återkomma, så att föräldrarne
trodde henne vara qvar der, då modren påföljde
onsdag fick veta, att flickan icke någon gång kom-
mit dit, hvaraf man har all anledning till den för-
modan, att hon drunknat och ligger i sjön, der hon
dock hittills förgäfves blifvit eftersökt. Spår syn-
tes, hvar hon utgått på issn, men huru långt hon
kommit från landet, innan isen brustit under hen-
ne, kan man ej så noga veta, emedan man hvar-
ken sett henna på sjön, eller hört något rop ifrån
henne. — Thorsdagen d. 30 Mars hade en dräng,
vid namn Carl från Dufvedahlen, oaktadt af flere
personer erhållen varning, för att undvika en längre
omväg, sjöledes begifvit sig på den svaga isen från
Tellkullen till Dufvedahlen — en sträcka af om-
kring en fjerdedels mils längd. Sedan han hunnit
något mer än halfvägs öfver sjön, brast isen några
gånger under honom, fastän han svängde sig upp
igen, men slutligen försvann han helt och hållet.
Folk såg honom från Tellkullen och hörde hans rop,
men så långt ut på sjön var all menniskobjelp o-
möjlig, emedan isen hvarken bar några personer,
eller brast för någon farkost. Att för närvarande
söka efter honom är således både fruktlöst och o-
möjligt. (N. A.)