ILANDSORTS-NYHETER. pa tned Örebro d. 5 April. Enligt anmälan från pastorsembetet i St. Mellösa till härvarande landshöfdingeembete, har hemmansegaren Jöns Ersson i Bittinge af nämnde församling, natten till förliden lördag, vådligen omkommit, under en färd emellan Åskers och St. Mellösa kyrkor, på en äng, som till någon del var öfversvämmad af vatten. Efter deras berättelse, som funnit hans döda kropp, har hans häst, som påträffats icke långt derifrån, förmodligen skenat, och Jöns Ersson, i afsigt att uppsöka sitt kreatur, följt efter detsamma öfver ängen, men i mörkret råkat att falla i en så kallad vattengöl, der han funnits liggande död. I hvad tillstånd han vid tillfället varit, är ovisst, då ingen var närvarande: dock synes troligt, att han af någon tillfällig orsak varit oförmögen att hjelpa sig sjelf, alldenstund vattengölen icke lärer vara mer än en aln djup. — Åter har sjön Möckeln i Karlskoga skördat tvenne offer. Förliden Vårfrudag hade backstugusittaren på Dufvedabls egor, Jonas Janssons nära sextonåriga dotter, Maja Lisa, ett stycke cfvanför elfven vid Degernäs, begifvit sig ut på sjön för att från Dufvedahlslandet gå öfver isen till Qvarntorpshyttan och vidare till Gräsholmen, der hon tänkte förskaffa sig sommartjenst. Först tisdagen derpå skulle hon derifrån återkomma, så att föräldrarne trodde henne vara qvar der, då modren påföljde onsdag fick veta, att flickan icke någon gång kommit dit, hvaraf man har all anledning till den förmodan, att hon drunknat och ligger i sjön, der hon dock hittills förgäfves blifvit eftersökt. Spår syntes, hvar hon utgått på issn, men huru långt hon kommit från landet, innan isen brustit under henne, kan man ej så noga veta, emedan man hvarken sett henna på sjön, eller hört något rop ifrån henne. — Thorsdagen d. 30 Mars hade en dräng, vid namn Carl från Dufvedahlen, oaktadt af flere personer erhållen varning, för att undvika en längre omväg, sjöledes begifvit sig på den svaga isen från Tellkullen till Dufvedahlen — en sträcka af omkring en fjerdedels mils längd. Sedan han hunnit något mer än halfvägs öfver sjön, brast isen några gånger under honom, fastän han svängde sig upp igen, men slutligen försvann han helt och hållet. Folk såg honom från Tellkullen och hörde hans rop, men så långt ut på sjön var all menniskobjelp omöjlig, emedan isen hvarken bar några personer, eller brast för någon farkost. Att för närvarande söka efter honom är således både fruktlöst och omöjligt. (N. A.)