männa medel, derefter ständerna kunnat enderk
bevilja afskrifning eller begära rättegångs anstäl-
lande, till medlens återsökande.
Ehuru talaren sålunda biträdt en det anmärk-
ningar, ansåg han dock, i betraktan det lof-
värda och nyttiga i andre regerings rder, samt
då förvaltningen i dess helhet och icke ett eller
annat enstaka mål borde bedömas, att skäl icke
förefunnes till tillämpning af 407 regeringsfor-
men; hvarföre ban förenade sig med dem, som be-
gärt memorialets läggande till handlingarna.
Hr Eriksson instämde uti hrr Sundlers och Schar-
taus sant fosterländska anföranden, ville, ehuru der
opinion, talaren byste, redan blifvit uttryckt, icke
lemna tillfället obegeagnadt, att, i enlighet med hvad
representantens pligt fordrade, yttre sin mening.
Talaren förnekade icke regeringens välvilja och ar-
betsamhet, men ville icke dölja, många åt-
gärder vidtagits, som vittnade om obekantskap med
tänkesättet uti landet, De föregående talarne ha-
de redan fästat uppmärksamheten på desse åtgär-
der. Talaren viile icke upprepa , men hade
kommit till den slutsats, att rådkammaren icke fä-
stat afseende på folkets vilja uti ferc frågor af
högsta vigt för utveklipgen af folkets lif och sam-
bällets bestånd. .
Hr Pa!ander: Talaren slöt sig med tillfredsstäl-
ielse till dem, som erkänt oss hafva styre!sen att
tacka för många ädla handlingar, hvilka alltid
skulle qvarstå såsom vackra monu ter från ko-
ovung Oscars regering. Konseljens förfogenden hade
iikväl ägt skuggsidor och åtgärder vidtagits, som
saknat landets .sympathier. Utskottets anmärkningar
voro af föga vigt och ingen af dem förekom, mot
hvilken icke någon eller några a! Borgareståndets
ledamöter reserverat sig. Talaren hade heldre sett
om 406 n tillämpats, så att de anklagade fått till-
fälle försvara sig. Ville nu att memorialet M
skulle läggas till handlingarne; den tullfria
spanmåls-importen varit gynnande. ile icke, att
skrifvelse till Konungen skulle afgå med anhållan,
att Kongl. Moaj:t måtte, med endtiedigande af den
nuvarande ministeren, omgifva sig med andra råd-
gilfvare. Talaren var nemligen öfvertygad, att ko-
nung Oscar nog sjelf insåge, det landets behof och
omständigheterna kräfde en ny ministör. Man bor-
de derföre, med förtroende till Kon , öfverlåta
åt högstdensamme att uti detta afseende handla så,
som kärleken till hans folk fordrade. (Forts.)
Vv