Icke just kannibaler, men vildar, precis som
dessa Unitarier, ehuruväl det gör liten skilnad,
antingen man uppäter celler begrafver oss, när
vi äro döda; vi hafva då ingen känsla mer
deraf, och det är dessutom sorgligt nog att
tänka, att vi skola uppätas af maskar, som icke
äro menniskory.
Det franska är då ett vildt, förfärligt folk?
vildar, som Unitarierna, och bo i Europa ?
I Europax, fortsatte fader Ambrosius, ;nord-
ost om Pyreneerna, deras hufvudstad heter
Paris, som ni kanhända hört, medelpunkten för
alla uppror.
Paris! jag vill minnas, alt jag hört det,
svarade den andre sakta och fundersamt.
Bland fransmännenpn, fortsatte fader Am-
brosius, funnos filosofer i sistförflutna: seklet,
som missledde folket till att tänka, till otro
och kätlerin.
Filosofer? frågade fader priorn, hvad äro
de för slags folk ?
Kättaren, svarade den upplyste spanske mun-
ken; ,kältare, som kunna läsa och skrilva och
utgifva böcker mot påflven.
Böcker mot påfven! utropade den andre;
och styrelsen tillåter det? Det kan jag icke
begripap.
Har icke en rebell här nyligen utgifvit ett
poem mot Rosas, vår herre och beskyddare ?
svarade Ambrosius småleende, kommande sin
broders tråvga begrepp till hjelp med ett
exempel.
Jag har hört det, skyndade priorn att
svara; och förbrytaren har just blifvit skju-
ter. Brodren Celeste har gjort honom den si-
sta tjensten. Jag vet dett Men han hade tryckt
skaldestycket i Monte Video, icke här i Bue-
nos Åyresp. v T