Icke just kannibaler, men vildar, precis som dessa Unitarier, ehuruväl det gör liten skilnad, antingen man uppäter celler begrafver oss, när vi äro döda; vi hafva då ingen känsla mer deraf, och det är dessutom sorgligt nog att tänka, att vi skola uppätas af maskar, som icke äro menniskory. Det franska är då ett vildt, förfärligt folk? vildar, som Unitarierna, och bo i Europa ? I Europax, fortsatte fader Ambrosius, ;nordost om Pyreneerna, deras hufvudstad heter Paris, som ni kanhända hört, medelpunkten för alla uppror. Paris! jag vill minnas, alt jag hört det, svarade den andre sakta och fundersamt. Bland fransmännenpn, fortsatte fader Ambrosius, funnos filosofer i sistförflutna: seklet, som missledde folket till att tänka, till otro och kätlerin. Filosofer? frågade fader priorn, hvad äro de för slags folk ? Kättaren, svarade den upplyste spanske munken; ,kältare, som kunna läsa och skrilva och utgifva böcker mot påflven. Böcker mot påfven! utropade den andre; och styrelsen tillåter det? Det kan jag icke begripap. Har icke en rebell här nyligen utgifvit ett poem mot Rosas, vår herre och beskyddare ? svarade Ambrosius småleende, kommande sin broders tråvga begrepp till hjelp med ett exempel. Jag har hört det, skyndade priorn att svara; och förbrytaren har just blifvit skjuter. Brodren Celeste har gjort honom den sista tjensten. Jag vet dett Men han hade tryckt skaldestycket i Monte Video, icke här i Buenos Åyresp. v T