prisen redan voro i fallande, Uti Danmark och Ir-
land, der förhållandena vore ännu svårare, hade
man likvisst icke tillgripit en sådan åtgärd. Hvad
det sednare exportförbudet anginge, fann talaren ej
ens någon förklaringsgrund för detsamma. Talaren
erkände för öfrigt konseljens arbetsamhet samt att
den utfärdat åtskilliga nyttiga författningar, men
trodde likväl en bättre rådgifvarepersonal böra träda
i den närvarandes ställe, fastän talaren medgaf att
det vore svårt att finna kandidater.
Hr Bolmstedt ansåg, att några dagrar icke skulle
skada den tafla, hvars mörka partier man så nog-
grannt tecknat. Denna tafla hade också sina Jjusa
sidor. Regeringen hade gjort mycket för landet.
Genom vidtagna förändringar hede den stött det
förra regeringspartiet. Det vore icke skäl, att re-
formens vänner också öfvergåfvo denna regering,
hvilken borde hållas räkning lika mycket för att
den icke varit stationär, som derför att den icke
blindt framåtrusat. Det tillkomme de sansade i lan-
det att upprätthålla regeringen, eljest skulle ingen
vilja inträda uti rådkammaren. Uti ingen period
hade kraft och enhet varit mera angelägne än nu.
Af detta skäl, och då flera bland rådgifvarne ickel
syntes sitt kall vuxne, ansåg talaren en epura-
tion af konseljen nödvändig samt tillstyrkte, för att
ständernas opinion i detta fall måtte göras gällande,
återremiss, på det antingen åtal måtte ske eller en
opinionsyttring ega rum, ledande dertill, att de
dugliga rådgifvarne qvarstannade och de andra af-
lägsnades.
Hr Brinck hade i denna sak haft nog obehag
inom utskottet och derför tänkt iakttaga tystnad;
men diskussionens gång hade uppkallat honom. In-
stämde med hrr Sundler, Schartau och Etbolm.
Man hade af utskottet begärt ett totalomdöme om
systemet, men huru vore detta möjligt för ett ut-
skott, hvars disparata elementer icke ens uti detalj-
frågor kunde förenas och således mycket mindre uti
omdömet om en verksamhet, hvars alla yttringar de
så olika bedömde? Talaren fann sig af både pligt
och rättighet uppmanad, att icke förbigå de rege-
ringsåtgärder, hvilka syntes honom anmärknings-
värda, blott derför att utskottet förbigått de samma.
Erkände imedlertid att regeringen gjort mera för
landet än hvad den föregående regeringen gjort.
Uti anmärkningarne rörande 4:sta och 2:dra punkten
bade talsren deltagit, derföre att regeringen här å-
sidosatt det afseende på ständernas rätt, bvilket våra
lagar dem tillförsäkrade. Afyven uti utskottets 3:dje
anmärkning hade talaren instämt, och åberopade till
stöd för sin åsigt uti detta fall krigskollegii klara
utredning. Denna hade regeringen beklagligen skju-
tit å sido och antingen af konsideration eller an-
dra skäl tillstyrkt eftergift af en fordran, utan att
ens hänskjuta frågan till Rikets Ständer. Hade sta-
ten på passevolansen tillskyndats en vinst, så hade
denna derför icke bordt bortskänkas. Afven an-
märkningen mot den tit. Schwartz beviljade pen-
sion hade talaren biträdt, och frågade, om det var
jenom att pensionera de statens tjenare, hvilka så
skötte sna befattningar, att de måste afdankas, som
regeringen ämnade framkalla skickliga embetsmän.
Genom förbudet mot Gamleby möte hade svenska
folkets urgamla rätt, att fritt få samlas till öfver-
läggoing uti allmänna frågor, blifvit kränkt. Donna
rättighet borde icke vidare kunna ens ifrågasättas.
Väl var icke den tid aflägsen, då regeringen sökt
motverka dylika -ammankomster, men talaren be-
klagade högeligen de rådgifvare, som sökt beskydda
dylika obetänkta tilltag från auktoriteternes sida.
Tal. gillade det 1:sta spanmålsförbudet, men beklagade
det sednare. Den mest anmärkningsvärda punkt
uti statsrådsprotokollen var den om representa-
tionsfrågans behandling från konseljens sida. Hu-
ru denna nationens lifsfråga blifvit behandlad bå-
de uti representationskommitteen och från mini-
störens sida vore nogsamt bekant, men hvad ännu
icke så vore, var det sätt, i hög grad egnadt att
väcka uppmärksamhet, hvarpå frågan, så vidt af
statsrådsprotokollen syntes, blifvit inom konseljen
behandlad. Det hade varit till en grad, egnad att
väcka förvåning, undvikande och knapphändigt.
Det såge ut som hade konseljen icke fästat ens
den ringaste vigt vid denna lifsfråga. Så mycket
större skäl vore att öppet uttala den mening, att
framför allt kronans förste minister icke här upp-
fyllt sin pligt. Då frågan på sätt som skedt blif-
vit uti kommitten behandlad, hade det nemligen
ålegat honom, att fästa uppmärksamheten derpå att
det varit regeringens pligt att låta utarbeta ettan-
nat, nationens billiga och rättvisa fordringar mot-
svarande förslag och i form af en konovgl. proposi-
tion förelägga ständerne detsamma. Dethade nem-
ligen bort inses att den närvarande fyrdelningen
hindrar nationen att uppnå de resultater denna
eftersträfvar. Under sådana förhållanden måste ta-
laren djupt beklaga den regent, som icke uti sin
rådkammare eger ett önskvärdt stöd för sina afsig-
ter för folkets väl, och instämde talaren sålunda
med hr Ekkolm uti den åsigt, att omständigheter-
ne kräfde det konungen omgåfve sig med andre
rådgifvare. Hr Brink hade heldst önskat mot vis-
se rådgifvare tillämpa 4107 , men ville inskränka
sig till, att, med ogillande af regeringssystemet,
lägga betänkandet ti!l handlingarne.
Hr Stenberg genomgick betänkandet punktvis,
dervid en del af utskottets anmärkningar ogilla-
des, med bevisning om det rättmätiga uti de ifrå-
gaställde regeringsåtgärderne; hvaremot betänkan-
det i andra delar understöddes. Och fästade sig
talaren i detta sednare fall förnämligast vid punk-
ten N:o 3, angående ett för beklädnaden vid lif-
gardet till häst, regementet gifvet och sedermera
afskrifvet penningeförskott, i afseende hvarå tala-
ren väl ansåg det svårt, att med full säkerhet be-
döma anmärkningens giltighet, då man ej egde
fullständig kännedom om de handlingars innehåll,
derå anmärkningen grundas, och särdeles det pas-
sevolanskontrakt, som gällt ej mindre för de sqva-
dronschefer, som voro passevolantörer 1846, än för
dem, som innehade samma befattning åren 481435
till och med 4818. En sak syntes dock alltid
komma att stå fast, och det vore, att ett års för
skott, till det betydliga beloppet af 32,297 rdr 29
sk. 8 rst bko blifvit, under sistnämnde 4 år, ut-
betaldt mera än vederbordt och att detta tillkom-
mit, genom en eller annans försumlighet. Detta
var ock för talaren nog att anse, att departements-
chefen, i detta mål, icke iaktwesgit tillbörlig om-
sorr, om statens sannskyldiga nytta. Efter tala-
rens tanka, hade denna fråga bordt bållas öppen,
samt, sedan en fullständig utredning om förhål
landet skett, så att man kunnat se, å hvem skul-
den fallit, ärendet öfverlemnas till rikets ständers
granskning, emedan det gällde förspillande af all-