Många af Ståndets herrar ledamöter instämdel
ned hvad den förre talaren här yttrat.
Hr Tauson instämde med hr Sundler, men an-
åg, för att de tilltalade måtte kunna försvara sig,
ämpligast om 406 :n blefve tillämpad.
Hr Berg: Det var mig icke hvarken oväntadt eller
kärt att höra en föregående talare önska, att Kon-
titutionsutskottet afgifvit ett totalomdöme öfver rege-
singssystemet under den tid, som förflutit sedan si-
sta riksdag; men samma värda talare har äfven rätt-
visligen tillagt, att om man betraktar Konstitu-
.ionsutskottets sammansättning och derjemte kastar
en blick på hr Tersmedens reservation, så öfverty-
gas hvar och en lätt, att det för utskottet varit nära
nog omöjligt att uttala en sådan opinionsyttring. —
Nämnde talare har deruti fullkomligt rätt, ty af
denna reservation, jemnförd med några påföljande,
inhemtar man, att just de åtgärder, som regeringen
vidtagit i en sannt liberal och fosterländsk anda
och för hvilka den förtjent loford, såsom lika arfs-
rätten, handels- och näringsförordningarne, lösdrif-
veristadgan m. fl. varit föremål för bittert klander
inom en fraktion af utskottet, under det åtskilliga
antinationealla beslut, som t. ex. exportförbudet af
hvete (en åtgärd, lika oriktig till sin priccip och af
nöden opåkallad, som våldsam i sin tillämpning) ej
ansågs af samma personer anmärkningsvärde; lika-
som det så kallade Gamlebymöte, der regeringen,
genom begagnande af advokatoriska tydningar —
tillräckligt kända för att behöfva ånyo upprepas —
undertryckte en menighets rättighet att begagna
svenska folkets urgamla rätt att sammankomma och
i sina ekonomiska angelägenheter öfverlägga m. m.
Jag frågar: var det under sådane förhållanden möj-
ligt, med ledamöter af så olika tänkesätt, om hvad
för landet är nyttigt eller skadligt, att kunna åstad-
komma något generelt omdöme öfver regeringssyste-
met.
Men äfven ett annat hinder låg i vägen för ett
sådant allmänt bedömande i den olycksaliga skilj-
aktighet inom konseljen, som yppade sig vid afgö-
randen af flere de vigtigaste ärenden, och hvarige-
nom ctt orättvist klander eller beröm kunnat upp-
stå mot än den ena, än den andra af regeringens
ledamöter.
Jag anhåller nu få öfvergå till de i betänkandet
upptagne anmärkningsanledningar:
Hvad första punkten beträffar, eller rättigheten
för regeripgen att utfärda ny lag för enskilda ban-
ker, i strid med rikets ständers skrifvelse, så är jag
visserligen af den tanka, att rikets sannskyldiga
nytta derigenom icke blifvit åsidosatt, men tror att i
formelt hänseende 87 8 Reg.form. blifvit för nära
trädd, och att regeringen utan all skada kunnat på
någon tid prolongera privatbankers gamla oktrojer
och understäldt rikets ständers pröfning det förän-
drade lagförslaget för dessa banker.
Anmärkningen i andra punkten om straffräntans
beräkningar lärer icke af någon rättvisligen kunna
bestridas vara fullt riktig, ehuru jag gerna vill ru-
bricera åtgärden, som ett förbiseende af regeringen.
Om anmärknlogen i 3:dje punkten må man säga
hvad man vill och göra aldrig så många kalkyler,
så återstår dock den nakna sanningen, att regerin-
gen låtit utan ständernas hörande efterskänka eller
afskriffa — hvad man vill kalla det — en summa
af minst 32,227 rdr 29 sk. 8 rst, som blifvit på be-
klädnadspassevolancen för lifgardet till häst i för-
skott lemnadt, och om jag ansåg något mera eller
några ytterligare bevis härpå fordras, skulle jag för
högtärade ståndet kunna framlägga kongl. krigskol-
legii förtjenstfulla utredning af ämnet, hvilken huf-
vudsakligen legat till grund för anmärkningen. Jag
vill alldeles icke bestrida, att det kan ligga någon
obillighet uti att nuvarande esquadronschefer skulle
få ersätta hvad deras företrädare uppburit — ehuru
man å andra sidan kan invända, att den sig icke
bättre föreser, får skylla sig sjelf — men denna af-
skrifoingen eller preseaten skulle underställts stän-
dernas pröfning.
I afseende på 4:e punkt. förenar jag mig till alla
delar med hr Lagergren, emedan jag alldeles icke
anser den del af skyddsafgiften till undervisningen,
hvarifrån det värfvade manskapet vid armåen och
flottan biifvit befriad, vara af bevillnings natur, u-
tan helt enkelt en kommunalafgift.
Hvad åter vidkommer 3:te punkten eller hr öfver-
direktör Swartz pensionering för sin befattning vid
technologiska institutet, så kan detta visserligen an-
ses som en småsak, men torde icke vara oförtjent
af uppmärksamhrt just för den inkonseqvens inom
konungens rådkammare, som derigenom belyses. —
Regeringen börjar nemligenh först med att förklara
sitt stora missnöje och obelåtenhet med det sätt,
hvarpå hr Swartz skött sin befattning, och slutar
med att, utom den årliga pension af 4200 rdr, som
hr S. förut innehar på mynt- och kontrollverkets
stat, men hvarom sannolikt H. M. Konungen af fö-
redraganden ej blifvit upplyst, ytterligare bevilja
honom 809 rdrs pension af kommerskollegii manu-
fakturmedel, och hvartill hr Swartz aildeles icke
x berättigad såsom tjenande endast på konstitu-
orial.
Hvad åter 6:te och sista punkten beträffar, så lä-
ror högtärade ståndet lätt inse, att meningen med
densamma icke varit, att den skulle föranleda till
någon åtgärd, emedan den af konungens rådgifvare,
mot hvilken anmärkning är riktad, ej mera finnes
i statsrådet, utan helt enkelt som ett litet bidrag
till historien om de något obilliga anspråk, som e-
mellanåt väckas från norska sidan mot Sverige.
Jag har mot användandet af 407 Reg.form., i
afseende på konstitutionsutskottets ofvan uppräkna-
de anmärkningar, i de flesta fall reserverat mig, e-
medan jag ansett 106 vara den enda tillämpliga,
hvarför jag hos hr talman får anhålla om den pro-
position, att ståndet, med godkännande af anmärk-
ningarne, behagade lägga memorialet till bandlin-
arne.
e Medan jag har ordet, beder jag ti!l protokollet
få nedlägga mina innerliga önskningar och förhopp-
ningar, att vår älskade konung, både för sin egen
och det kära fäderneslandets lycka och trefnads skull,
ville snart omgifva sig med en liberal och framför
allt homogen minister, som kollektivt kan motsvara
nationens färhoppningar och fordringar — ty splitt-
ring och svaghet inom regeringen äro under vanli-
ga förhållanden alltid menliga, men kunna lätteli-
gen under så kritiska t:der, som de i hvilka vi nu
lefva, blifva rentaf olycksbringande., or.
Hr Kock kunde icke gilla den talares åsigt, som
icke trodde diskussionen böra sträcka sig utom ut-
skottets anmärkningar. Dessa vore för öfrigt obe-
tydande i jemförelse med andras, som kunnat och
harvrdt frametällagr Talanan oo ta dAa äfvan dat första