—— Vid dessa ord vände sig förste löjtnanten bort, såg på sin vakt, och befallde officeraren kalla honom, när kuttern, som han väntade från staden, hade anländt. Den spanske royalisten, hvilken, lik så många andra, såsom en älventyrare hade trädt i Rosas tjenst, såg efter amerikanaren med en tankfull min, och, återtagande derpå sin åfmätta gång, gick han fram och tillbaka på däckets plankor. La Caza svajade sakta efter strömmen, rårna knakade i jemn takt, morgongryningen lyste i full dager öfver ett sjöstycke med en stad på afstånd, hvars rörliga figurer i förgrunden vaggade mer och mer. Sedt från en annan synpunkt, syntes sjöstycket ännu torrare och enformigare, under det den motsatta stranden af La Plata: som war betäckt med moln, knappt var synlig. Midt på taflan, bland spridda grupper afskepp från verldens alla delar, såg man den svenska briggen Nordstjernan, på hvars segel och tackling det visade sig, att han var färdig att lyfta ankare. a SEXTONBE KAPITLET. MUNKARNE. Morgonmessan var slutad; munkarne i S:t Bentos kloster sökte tillbringa mellantiden till den allmänna samlingen till frukost i stora matsalen, bvar och en på sitt sätt. Fader priorn gick upp och ned i den rymliga trädgårdens skuggrika gångar, djupt invecklad i samtal med fader Ambrosius, en munk af samma orden från Barcelona, som hade funnit en tillflyktsort i Buenos Ayres. Fader Ambrosius bade vidrört ett händelserikt och blodigt kapitel i sitt lif, i det han sökte besvara pater priorns frågor, som hade omfattat detta tillfälle att underrätta sig om Spaniens politiska förhållanden, hvilka, såsom så många an