vara, en makt, hvars välde är af helt och hållet
andlig beskaffenhet och hvars inflytande är grun-
dadt å lärorne och deras inverkan på sederna, och
söm derföre endast kan utrönas genom det för-
troende den kan förskaffa sig. Och om detta är
sannt, buru vill man då bestämma hvem, som eger
ett sådant förtroende och således bör utöfva den-
na högre rösträtt? En sådan bestämning är lika
omöjlig som öfverflödig. De allmänna valen,som
vi redan antsegit, äro den bästa tolken för förtro-
endet. Den sanna intelligensen har i den sitt sä-
kraste skydd.
Likaså förhåller det sig med förmögesheten.
Den skall alltid utöfva tillräkligt inflytande, för
att icke behöfva något serskildt stöd derföre af Ja-
garne. Dessutom kan jag aldrig göra mig begrip-
ligt att penningar gifva förstånd, och då det na-
turligtvis måste vara det upplysta, det förnpuftiga
elementet i Samhället, som företrädesvis bör hafva
en röst inom lagstiftningen, men efter hyad jag
redan visat, detta element bäst framhålles genom
de allmänna valen, finner jag icke belier något
skäl att betrakta penningen såsom en måttstock
för utöfvande af politiska rättigheter. -
— Hr Arfvidsson bar vidare sagt, att om vian-
taga principen af rösträttens bestämmande per
Capita, korruptionen skulle med stora steg intå-
ga i valförsamlingarne. Jag tror icke detta, och
ännu mindre tror jag att vi böra så mycket miss-
tänka de lägre samhäl!sklasserpes moraliska värde,
eller att hög census eller införande af en så kal-
lad röstskala är rätta garaptien emot en sådan
corruption. Jag hänvisar i detta afseende till det
nyss störtade systemet i Frankrike: Hvar har Bour-
geoisien och Pennninge-Aristokratien mera ute-
slutande beherskat valen än der? och när har väl
någonsin corruptionen spelat en större rol, än un-
under detta system?
Nej, mine hr! Bestyrelsens förslag i denna punkt
måste vi godkänna. Det hvilar på en fullkom-
ligt rationel grund, och endast på en sådan kan
en representation bestå. Genom detta förslag är
äfven de lägre klassernes menniskovärde erkandt,
och jag ärinnerligt öfvertygad, att om viej upprik-
tigt erkänna detta värde, om vi ej vilja göra
dessa klasser till våra medborgare, så skola vi
göra dem till våra fiender.
Hr LARS HJERTA erinrade, att hr Arfvidson
tycktes förbise, det vådan af korruption kan vara
lika stor, om icke större, med en graderad skala:
om man kan korrumpera massan med penningar, så
finnas många flera medel, hvarigenom makten kan
korrumpera de rikare, men hvilket folket till slutet
får betala; det har historien visat i alla tider. I
alla fall vore ju icke frågan om att den stora mas
san skulle rösta direkt, utan genom elektorer.
Baron RÅAB erinrade, att han i sitt förslag gif-
vit lika rösträtt åt dem som rösta direkt, ren för
dem som rösta genom elektorer hade han föreslagit
graderad skala, just för att kunna sträcka rösträt-
ten längre ned, och nästan huru långt som helst,
för hvilket han i sådant fall icke hyste någon fruktan.
Grefve SPENS erinrade, att det måste fordras
mycket mindre skarpsinnighet för att utse en elek-
tor, än att välja en riksdagsman; emedan till det
förra egentligen fordras blott att kunna bedöma en
persons karakter och, allmänna duglighet. Tal. upp-
tog härefter hr Arfvidsons invändning, att valrätten
ej är en medfödd rättighet; detta är visserligen så
till vida sannt, som valrätt icke kan utöfvas uti
naturtillståndet, eller utom samhället. Sålunda är
det t. ex. gifvet, att Robinson på sin ö icke kunde
utöfva någon valrätt till riksdagsman. Men när vi
inträda i samhället, måste vi äfven ega att åtnjuta
dess rättigheier efter samma regel, som vi åtnjuta
de medfödda rättigheterna ifrån den stund vi födas.
Det förhåller sig härmed likasom med eganderät-
ten, den måste vara lika stor för den fattige som
för den rike; för den som har 2 styfver, lizasom
för den som har tvåhundra millioner, fastän förde-
larna af dess åtnjutande kunna i qvantitet blifva
mycket olika. Det är en rättighet in potentia för
alla... Likaså borde inför det politiska samhället, i
tal:s tanka, hvar och en särskildt icke gälla mer än
såsom enkel individ. Iden om en förstärkt person-
lighet, i politiskt afseende, hade han icke någonsin
kunuat begripa.
Hr ARFVIDSON erinrade, att man icke bordt
explicera ett af hans föregående uttryck så, att med
en större penningförmögenhet äfven skulle följa eu
större förstånd; och redogjorde för den egentliga
grunden, hvarföre han ansåg den som eger en större
förmögenhet äfven böra hafva mera att säga i af-
seende på valrätten, än den obemedlade, neml. att
.man i allmänbet och epligt sakens natur bör kunna
förutsätta, att den intellektuella förmågan är mera
potentierad hos de förmögnare klasserna, än bos de
fattigare. Härefter gjordes proposition, hvarvid den
enkla röstberäkningen bifölls med ett betydligt öf-
vervägande, och nära nog enhälligt, ja, Sällskepet
åtskiljdes emkring kl. 40. I fortsättning härmed
skall redogörelse följa för den sista sammankomsten
om måndag. 33
o— 2
(Insändt.)
WN2anara Avd fill omar till imntändaren Åftamn-