HaAUSCCHUS Lill ac Vilalliga VIHITCU dl UCL IG
sultat, som skall vinnas, och som i sig innefat-
tar ingenting mer eller mindre, än fåderneslan-
dets väl eller ve. Af denna anledning anhöll
tal. att få framställa några anmärkningar emvi
förs:a punkten af bestyrelsens program.
Ehuru denna purkt förkastat kl:ssvalsteorien
trodde tal. sig likvål finna att programmets ef-
terföljande punkter till en viss delinrymt den-
samma; så had2 man redan uti andra punkten
skiljt folket uti tvenne stora klasser: represen-
terade och icke representerade; de represente-l
rade åter i stads- och landtmannaklasser; vwi-l
dare har programmet en annan klassifikation,
nemligen tvenne valkategorier: de som välja di-
rekte och de som välja genom elektorer.
Tal. afbröts af ordföranden, som erinrads att
diskussionen nu 2fhandlade programmets första
punkt, och att tel. afritit från äsxsnet då han i
sitt anförande ioblandsde flera af de andra
punkterna. Tal. medgaf anmärkningens rigtig-
net och bad att få, när dessa punkter föredro-
gos, framställa hvsd ban nu, ehuru i orätt ord-
ning, ämnat deremot anföra. Hin hade måst
vidröra de följande punkie-na, emedan han ge-
aom besk. ff -nbeten af desaicma ville visa hvart-
hän entagandet i den första punkten leder.
HANS JANSSON: Sällan har en tidpunkt, mera
lämplig för ombildandet af vår nationalrepresenta-
tion, erbjudit sig, än den närvarande. Hela landet
genljudar af missbelåtenhet med det ofullständiga
och orättvisa sätt, hvarpå nationen är representerad
af sina ständer; och ett varmt intresse lefver hos
svenska folket att, i stället för det gamla, af alla
ogillade representationssättet, vinna något bättre,
hvilket, så nära som möjligt, blir ett uttryck af hela
folket. — Tal. trodde att, i fråga om valet mellan
klassval eller samfälda val, den allmänna rösten öf-
ver hela landet uttalat sig för de sistnämnde så o-
misskännligt, att man icke kunde draga i tvifvels-
mål, att de hade folkets majoritet för sig. Talaren
fann också skälet härtill vara mycket enkelt. Vi
hafva haft för våra ögon exemplet af en national-
representation, som, jemte det den är den enklaste
af alla, äfven visat sig medföra de lyckligaste resul-
tater. Vårt brödrafolks representation är byggd på
de allmänna valens princip; Norge har städse befun-
nit sig väl deraf och skall säkert icke vilja utbyta
sitt representationssätt emot något annat i hela vida
verlden. Talaren trodde derföre, att vi borde så
mycket som möjligt närma oss den norska författ-
ningen, som åt brödrafolket medfört lycka och be-
låtenhet; likheten uti lagar och institutioner skulle
äfven kraftigt befordra svenskars och norrmäns när-
mare förening till ett folk med samma intressen och
sympatier.
Hr SVEDBOM önskade, att orden samfälda val
i programmets första punkt måtte, till förekomman-
de af tvister eller tvetydighet om rätta meningen
dermed, utbytas emot orden: genxom val af foiket.
Hr N. ARFVIDSON delade bestyrelsens opinion,
att valrätten borde utöfvas utan afseende på stånd,
men delade icke samma tanke i frågan om klasser;
äfven han hade varit öfvertygad om företrädet af
de samfälda valen ända tills helt nyligen, men ha-
de i denna öfvertygelse blifvit rubbad af de stora
Ihändelser, som sednast inträffat i Europa, och som
enligt hans förmenande :hota att med en allmän
vådeld omfatta hela civilisationen (hu!). Dessa hän-
delser hade öfvertygat honom om nödvändigheten,
att äfven åt arbetaren inrymma en andel i repre-
sentationep. Detta kunde dock ej ske med en cen-
Isus, huru fin som helst den må tagas, men väl lät
det sig göra med klasser. Klassbegreppet kunde
dessutom icke skiljas från något valsätt; huru man
vill ställa det, kommer man ändock alltid till klas-
ser. Äfven valers åtskiljande för städerna och lan-
det utgör ju en sådan klassfördelning; det är, om
man så vill, kryptoklasser, men blir ändock alltid
klasser. Om man derföre i stället antoge ett verk-
ligt klass-system, så skulle äfven den lägsta delen
af folket kunna komma med i någon af klasserna.
Mot hr Svedboms förslag att begagna ordet folket,
opponerade sig tal. på den grund, att en större vil-
lervalla derigenom kunde uppstå, än den man ville
förebygga, emedan, enligt språkbruket, med fol-
ket egentligen menas de arbetande klasserna.
Hr GUSTAF HJERTA anförde, att då redan vid
förra sammankomsten sällskapet visat sig så allmänt
öfvertygadt om olämpligheten och orättvisan af klass-
val, man nu måtte snart komma till beslut angå-
ende den delen af programmet, som rörde den
samfälda, och som han skulle vilja kalla den
allmänna valprincipens antagande. — Måhända
hade det varit ett misstag, att man ej, såsom i an-
dra länder, t. ex. England, vanligen brukas, i sjelfva
sällskapets antagna namn uttryckt den hufvudåsigt
det ämnade förfäkta; man hade då sluppit mot-
ståndet af dem, som alldeles icke vilja reformen,
eiler vilja bibebå!la, eller blott omkläda ståndsprin-
cipen. Imedlertid bad han, att få i största korthet
anföra något, i anledning af de af några talare ytt-
rade sympathierna för klassval. Han trodde, att då
Inu folken ville utbilda folksuveräniteten, genom full-
komligare representativa former, så borde det be-
sinnas, att grundvalen för dessa måste vara allmän
fördel, allmänt förtrognde: icke större eller m nåre
korporations- eller klassintressen. Hvad är det re-
presentationen har till föremål? Jo, lagstiftning,
beskattning och de angeligenheter, som enligt vår
grundlag i önskningsväg anmälas till regeringsmak-
ten. Lagstiftningen måste hvila på rättsgrunder;
icke på intressen. Beskattningen, som nu till följa
af just ståndsformen är orättvis och förkastlig, kan
blott, genom en sann representation af folkets ge-
mensamma och allmänna öfvertygelse om rättsgrun-
ders-äntagande för densamma, förbättras. Hvad
önskningsmålen angår; som kunde röra intressen, så
hade ju en hvar petitionsrätten sig öppen, och be-
slutet beror ju af regeringen.
Talaren ville anföra ett bevis på huru liten ga-
ranti klassopinion lemnar för förnuftighet i beslut;
och .han bad de herrar, som talat för klasser, be-
sinna hvad historien redan visat.
Då nemligen, efter slutet af den stora eröfrings-
epoken inom Europa, dess stora stater bildade sig,
så vidtogo despoterna, vid samhälenas ordnande, i
och för administrationen, ibland annat just klass-
principen. Man gaf åt hvarje klass en form, som
skulle vara ett slags utgrening af den despoiiska
statens administration. Hvad nytta har väl deraf
rönts? Jo, motstånd mot alla förbättringar, och
motstånd just emot hvad som var till klassernas
egen välförstådda fördel. Såsom exempel anförde
tal., att då t, ex. i Sverige för omkring 70 år se-
dan frågan uppstod om sammansatta handtyverkstillå-
tande, så visade det sig (tal. trodde att bandlingar
i kommerskollegium kunde utvisa det), att alla de
handtverksklasser, som då hade med vagnmakeriet
att göra, bestredo på det högsta medgifvande af
det sammansatta handtverket eller fabrikationen.
Alla skulle derigenom biifva ruinerade. Likväl har
sedan befunnits, att, just till följd af förändringen,
alla blifvit mer belåtna, emedan nu vagntillverk-
ningen hunnit en höjd och utvidgning, den aldrig
förut kunda få A2 Ucet förstå klagserna gina ack